Lösenkod, LÖSENORD FÖR I HELVETE

Har fått en ny jobbtelefon. Det känns...jobbigt. Fick ju vara utan telefon i omkring åttahundra år och det var rätt vilsamt måste jag säga. Men nu är den up and running. En AJFON. Jag som har haft Samsung ända sen jag skaffade smartphone. Tycker inte alls att den, AJFONEN alltså, är så satans intuitiv som folk påstår, men det spelar inte så stor roll för jag gör inte så mycket annat än ringer med den och det klarar ju till och med jag av.

Kom dock på en sak: För ett tag sen så ondgjorde jag mig ju över ordet "lösenkod" som användes i boken Kvinnan i fönstret. I min värld heter det ju antingen "lösenord" ELLER "kod", men det beror väl på att jag inte har en AJFON dårå. För varje gång jag krafsar på displayen så tjatar den om att jag ska ange min "lösenkod". LÖSENKOD kan mycket väl vara det fulaste ord jag har sett i hela mitt liv, det känns som att jag skulle få brinnande skavsår på hornhinnan om jag var tvungen att se det varje gång jag tog upp min AJFON. Så jag in i inställningar för att ta bort skärmlåset. Har ju ändå inget hemligt i min telefon inbillar jag mig. Ja, det var inte det enklaste och jag var tvungen att knappa in både LÖSENKODEN och APPLE-ID-LÖSENORDET (som dock heter lösenord, hallå, lite enhetlighet här?) cirka tusen gånger, men till slut gick det. Ja, men då kom väl nästa problem. Bara för att jag inte hade något skärmlås kom jag inte åt min mail p g a "säkerhetsinställningar i organisationen", så det är väl någon som tycker att det finns saker även i min löjliga AJFON som inte kreti och pleti ska kunna se, antar jag. Och efter ett tag kände jag att ibland är det ju faktiskt rätt smidigt att komma åt sin mail via telefonen också, så jag fick väl ändra tillbaks den där djävla LÖSENKODEN igen. Passade även på att byta LÖSENKOD eftersom den förra var "2018" (vald av något IT-geni) och det kan ju ingen fan komma ihåg nu. Obs, valde inte "2019" som ny LÖSENKOD om det skulle finnas någon mindre begåvad hacker därute som är sugen på att läsa mina rätt trökiga jobbmail, just saying.

Back in business

Igår började jag jobba igen efter att ha varit ledig i nästan tre veckor. Det är ganska vidrigt. Inte att vara ledig alltså, jag skulle verkligen kunna vara ledig HELA TIDEN, utan att börja jobba efter att ha levt som en svartpensionär i makligt tempo med korsord och elvakaffe och sånt där och sen ska man helt plötsligt vara högfungerande och typ minnas vad man höll på med 2018? Jetejåbigt. Men nu är första dagen avklarad och sen dröjer det väl inte länge förrän man kör på i sina gamla hjulspår och är rätt så nöjd med det också.

Inventerade mina fröer häromdagen, för nu kliar det i såfingrarna. Har allt som behövs förutom purjolök och sallad, men det är väl bara att ta ett glas vin och åtgärda dårå. I höstas tog jag frö från en av våra två sparrisplantor. Den ena växer i rabatten och den andra bredvid en buske lite längre ner i trädgården, oklart, för de bodde här innan vi flyttade in, om de är planterade med flit eller har frösått sig själv på något vis. Tänkte hur som helst testa att dra upp sparris från frö, det kan väl vara kul att försöka även om det kommer att ta hundra år innan man kan skörda. Har ju "lätt sandjord" som ju ska vara idealiskt att odla sparris i. Vi får väl se hur det går.

Nu har även Sveriges Mästerkock börjat, mmm. Har kollat lite på Masterchef USA och irriterar mig på att alla är så elaka? Häromdagen hade de en tävling där den som vann fick bestämma hur lång tid övriga medtävlande skulle få på sig att laga en rätt (och såklart fick den hon gillade minst bara 20 minuter på sig) och sen stod Gordon Ramsay och svor och sa att det här var det äckligaste han ätit i hela sitt liv. Stör mig på sånt, fast kan såklart inte låta bli att kolla ändå.

Även Mandelmanns har börjat. Där stör jag mig inte på någonting alls mer än möjligen att JAG inte bor på Djupadal och har en massa jättestora växthus. I år ska jag plantera tomater med fröer som jag tagit från de tomater jag köpte när jag var där i somras. AH. Ser vi en spin-off-möjlighet till Mandelmanns här, TV4?

Vänförfrågan

Har läst Vänförfrågan av Laura Marshall, en bok jag har hört (minns dock ej var) ska vara jättebra. Det här är handlingen:

"Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston."

Mejlet från Facebook gör Louise bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av. Alla tror att hon är död. 

Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Och nu är Maria tillbaka - eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar över och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Marias profilsida. Det blir början på en mardröm. 

Spännande! Njaaa, känner jag väl såhär i efterhand. Tycker intrigen var helt okej, men tempot var lågt och själva berättelsen var ett evinnerligt ältande och en massa jag-vet-vad-som-hände-men-kan-absolut-inte-säga-sanningen som kändes extremt gjord och rätt trist. Upplösningen var väl "lite oväntad", fast ändå inte. Den här boken får tre flyktiga Facebookvänner av fem möjliga.

Till stallet istället, v2, pt1

Jaha, då var det dags för terminsstart för vanliga ridgruppen. Såg fram mot en lektion med braiga KARIN, men hon börjar visst inte förrän nästa vecka. Men vi fick hon som hade drop in-ridningen förra terminen och hon är ju också jättebra. Fick Pojken och det gick rätt bra. Såklart inte lika bra som i fredags, för det gör det ju tydligen aldrig? Vi red en övning med serpentiner, först med skrittövergångar och sedan med galoppfattning på medellinjen. Det senare funkade inte alls för Pojken blev så förvirrad av att galoppera mot mötande hästar på spåret så han vek hela tiden av från min tänkta linje. Sen är det rätt svårt att vara 10 st och få det att tajma med skrittövergångarna  så att det inte blir köbildning. Stor skillnad mot i fredags då vi bara var 5 stycken, men den lyxen kan man ju inte alltid få. Men bortsett från det kändes det helt okej. Pojken var fin i formen och det börjar gå att arbeta honom lite även i galoppen. Annars är han ju världsbäst på att springa ifatt framförvarande häst och sen tycka att han är typ klar med galopparbetet. Jobbar på att få honom att galoppera långsammare utan att bryta av till trav och det går...framåt, fast rätt långsamt. Men det är ju ingen brådska. Funderar på att UNNA MIG några privatlektioner med Pojken nu i vår just för att få lite tips och tricks kring galopparbetet utan att känna att man är den som är i vägen för alla. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Saker man gör på fyllan 2019

Haha, vilken skojig rubrik p g a att jag ALDRIG är full nuförtiden. Förr kunde man ju göra en hel massa dumheter när man vinglade omkring runt vingudens tron, men nu har jag blivit en sån som börjar gäspa efter ett glas vin och gå och lägga mig efter två. Glas alltså. Har inte varit uppe till klockan 02.00 på åratal. Var inte ens uppe till tolvslaget på nyårsafton. SÅN ÄR JAG.

Ja, men häromdagen så satt jag i alla fall i köket och klunkade på ett glas vitt medan jag väntade på att maten skulle bli klar. Slöscrollade väl bland inläggen på Facebook och VIPS kom det upp reklam att nån fröbutik hade 30 % på alla grönsaksfröer. Nu har jag visserligen en hel massa fröer redan och behöver verkligen inte köpa fler (för de ska ju sås och vattnas och gödas och hållas fria från ogräs och mördarsniglar och sånt där också). Men eftersom jag hade druckit ett glas vin så tänkte jag att man kan ju alltid kolla lite. Och vips hade jag minsann klickat hem både det ena och det andra.

Såatteh. Det finns alltså dom som flirtar eller är otrogna på fyllan, eller såna som kontaktar folk och ska säga SANNINGEN eller hamnar i slagsmål eller en massa annat. Att okynnesshoppa fröer till brysselkål och mangold känns ju i det sammanhanget inte så alarmerande. INTE SÅ DJÄVLA ROCK'NROLL HELLER FÖR DEN DELEN, men vad är väl en bal på slottet.

Till stallet istället, v1

Jaha, i torsdags började tydligen vårterminen och alltså var det drop in-ridning som vanligt igår, fredag. Fast med ny ridlärare för hon som brukar ha "droppen" ska vikariera för hon som ska vara tjänstledig. Jag fick ha Pojken som vanligt. OCH HELVETE VAD BRA DET GICK. Det var en sån där gång när man känner att nu djävlar dröjer det inte länge förrän Jan Brink ringer och ber om hjälp. Det var rätt längesen jag hade den känslan och jag har nog aldrig haft den med Pojken. Först framridningen: rätt galopp i alla fattningar utom en. Galopp på kvartslinjen utan att han vinglade. Volter i galopp utan att han sköt ut bogen och försökte trycka åt sidan. GALOPPFATTNING FRÅN SKRITT! Kändes helt fenomenalt. Sedan red vi en övning som var så här: Fem serpentiner i trav med skrittavbrott över medellinjen, sedan fem serpentiner i trav med tiometersvolter i varje båge och sedan fem serpentiner i trav med sidvärtsförflyttning från medellinjen ut till bågspetsen. Sedan samma sak i andra varvet. Och det gick så DJÄVLA BRA! Han gick i kanonfin form utan att vare sig lägga sig i handen och bli framtung eller gå bakom lod och han jobbade på bra med bakdelen och var helt plötsligt bekväm att sitta på i traven. Kändes som att nu var det i princip bara att sitta och styra.  SÅ GÖTT. Det är ju de här gångerna man lever för (och som man tyvärr inte riktigt kommer ihåg de där 999 gångerna när det går mindre bra...). Aja, terminen kunde ju inte ha börjat bättre. På måndag börjar den vanliga ridningen med fantastiska KARIN. Jääää.  

Ole dole

Har läst Ole dole av M.J. Arlidge. Ja, jag vet att jag skrev att jag skulle ägna mig åt Stephen Kings senaste, men det här var en biblioteksbok som jag tänkte att jag lika gärna kunde beta av och lämna tillbaka tillsammans med övriga julledighetslåneböcker. Den här handlar om följande:

Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en revolver och en mobiltelefon.
Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner - arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas.
När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.

Lät ju spännande värre, eller hur? Tyvärr var den inte det. Det var alldeles för många personer att hålla ordning på, karaktären Helen Grace kändes inte ett smack trovärdig och hela storyn kändes mest seg och trälig och alldeles för konstruerad för att engagera. Den här boken får två små glas öl av fem möjliga. Nu djävlar blir det King!