Long time no seen

Oj, här var det dött på bloggfronten. Det beror delvis på att jag besökt en internetlös del av Småland, delvis på lättja. Jag har ju semester. Har dessutom TOPPENVÄDER. Varmt, men inte stekande sol jämt och ständigt (har ändå lyckats få ihop till både en saftig bondbränna samt soleksem och mer än så blir det inte), och regn på nätterna så man slipper hålla på och vattna och ha sig. Har gått ett antal mastodontlångpromenader utan strumpor så nu har jag två stora vattenblåsor under vänster fot, varav en som gör skitont. Det ska ju alltid vara nåt.

Idag besökte jag ett av mina smultronställen för att vittja skogen på det röda guldet. Plockade väl en dryg liter, sedan lämnade jag motvilligt kvar hur mycket som helst eftersom a. burken jag plockade i var full och b. jag var tvungen att åka hem för vi skulle åka till Lantmännen innan dom stängde. Lantmännen här i närheten är nämligen i första hand till för bönder och har därför öppet mellan 7-16. De har dessutom lunchstängt, oklart varför, för när vi var där idag så räknade jag till minst ett tiotal anställda så man tycker ju att det borde finnas utrymme för att äta i skift och ha öppet även mellan 12 och 13. Så här under sommaren är det dessutom tjockt med Österlenturister som ska Martin Timellfixa med sina sommarstugor, så det finns ju mängder av cash att håva in. Kan man ju tycka.

Här är i alla fall dagens skörd:

Regntunga skyar

Regntunga skyar var precis vad som skådades i morse. Dock inget regn. Gick en långpromenad i Läskiga Skogen, som verkligen var läskig idag. Ett stort moln med flugor plus, tror jag, några bromsar, surrade runt huvudet på mig för varje steg jag tog. Okej, kanske inte läskigt, men irriterande. Vad är det med såna flugor som liksom ska hänga med en och inte ger sig fastän man viftar som en vettvilling? Såna finns det i alla fall extremt gott om i Läskiga Skogen. 
Såg dessutom en död orm. Inte heller så läskigt, men man vet ju aldrig. Kanske var det en smart orm som låg och spelade död för att snabbt kunna slå till när ett byte passerade? Nu är jag i och för sig ganska övertygad om att det inte ens var en orm utan en kopparödla (benlös ödla som ibland kallas "kopparorm", vilket alltså är helt fel), så det var inte direkt någon omedelbar och överhängande fara för någons liv.

Jag kom hem och bestämde mig för att åka till stan och förära stora biblioteket ett besök. Mmm...bibliotek. Man bara måste älska bibliotek. Tog med mig Remus, tax med rätt att döda, eftersom det var gråmulet och ganska svalt. När jag åkte. Tjugofem minuter senare och knappt tre mil längre norrut så var det strålande sol och blå himmel, och alla vet ju att hund+bil+sol är en skitdålig kombination. Eller åtminstone BORDE alla veta det. Fick köra och ställa mig på den enda skuggiga platsen i hela Ankeborg City, nämligen parkeringshuset under Domus, en helvetesavgrund som har en interiör som är som hämtad ur Vi barn från Bahnhof Zoo. Läskigt, med andra ord. När jag var på väg tillbaks från biblioteket (till fots) så var jag tvungen att stanna för att släppa fram några bilar innan jag kunde passera nerfarten till parkeringshuset, och jag hade inte blivit förvånad om någon av dom hade stannat och frågat hur mycket jag tog för en avsugning. Fast det var det ingen som gjorde. Kanske var det min intellektuella kasse med biblioteksböcker som skrämde bort denna lite oväntade möjlighet att dryga ut semesterkassan.

Åkte sedan vidare till Riverhouse och mötte upp med 75 % av The Wendels. Åkte till torget och köpte Ottoglass. Mmm...Ottoglass. Man bara måste älska Ottoglass. Vet inte hur spritt Ottoglass är i resten av landet, men är det inte det så säger jag bara STACKARS ER. Så, nu är det slut på reklamen.

Sitter nu i soffan och slösurfar medan min man dammsuger och står i. Känner mig lite som en 60-talsman med hemmafru, det beror gissningsvis på att vi precis har börjat titta på Mad Men.

Semestertisdagen och ett recept

Idag fick jag oväntat besök, och bjöd inte ens på Gevalia trots att jag hade en påse Gevalias ekologiska och fairtrademärkta snabbkaffe i skåpet. Så djävla oväntat var besöket förvisso inte, eftersom Barbie och jag hade bestämt detta redan igår. Det oväntade inslaget bestod i Eve, som är den tredje medlemmen i det som internt går under namnet Familjen, som utgörs av Barbie, Eve och undertecknad med våra (numera vuxna) barn och (ibland, men långt ifrån alltid) "respektive", som det så flott heter (om sådan finnes).

Numera är det väldigt sällan Familjen träffas i sin helhet, inte ens vi tre grundpelare lyckas få till det särskilt ofta. Eve är dessutom alltid så SABLA busy att det nästan är lättare att få audiens hos kungen än att få till en fika med henne, därav det oväntade i hennes närvaro idag. För idag strålade vi alltså samman för några timmars umgänge och skvaller, och det var inte alls dumt. Visade de lokala sevärdheterna, som bestod av 1. Körsbärs/Törnrosdalen och 2. Tengil som stod och krattade framför sitt hus. Sedan åt vi lunch, jag hade gjort en paj och här kommer receptet:

PAJ FÖR LATA DJÄVLAR:
Den här pajen kräver inte speciellt stor arbetsinsats. Pajdegen behöver till exempel inte förgräddas, vilket det nästan verkar vara lag på när man läser receptböcker, vilket åtminstone får mig att känna att nää...vad jobbigt det verkar. Men här behövs det alltså inte. 

Pajdeg:
125 gram smör, gärna the real shit, alltså inte margarin
2 dl rågmjöl
2 dl dinkelmjöl
1 äggula
2 msk kallt vatten

Lägg smöret i pajformen och mikra i 20 sekunder. Häll på övriga ingredienser och blanda till en ganska fast deg. Ta mer mjöl om det behövs. Tryck ut degen direkt i pajformen och låt stå kallt en stund. Här har vi sparat disk och resurser genom att inte använda en extra skål att göra pajdegen i. 

Fyllning:
Här kan man ta lite vad man känner för. Idag stekte jag 1 paket bacon och 1 gul lök och blandade detta med 1 litet broccoli...huvud, eller vad det kan heta, en sån där stjälk med 5-6 buketter i toppen*. Jag skar buketterna i mindre delar, lade allt i pajformen, hällde över lite riven ost och toppade med skivade körsbärstomater. Men ungefär vad som helst går bra. Random grönsaker om man vill ha nåt vegetariskt. Resterna av gårdagens tacomiddag om man vill bli av med den. BARA FANTASIN SÄTTER GRÄNSER, som man brukar säga om man är medelålders kvinna som gillar Waldorfpedagogik och håller kurser i hur man förverkligar sig själv (iofs inte riktigt JAG då, men ändå).

Äggstanning:
3 ägg + äggvitan som blev över när man gjorde pajdegen.
3 dl mjölk
1 tsk salt
½ tsk av någon krydda, typ chilipulver, cayennepeppar, paprikapulver.

Vispa ihop (här blir det tyvärr en skål att diska) och häll över fyllningen, strö över lite riven ost och svartpeppar. Grädda mitt i ugnen 225 grader i cirka 45-60 minuter (ugnar är individer). Täck eventuellt med folie mot slutet om det börjar se mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Ät med någon smaskig sallad.
BON APPETIT!

*Obs. Spara stjälken. Den kan man strimla och woka, gott, billigt, nyttigt.

Vi måste prata om Almedalen

Alltså, är det bara jag som tycker det här med Almedalsveckan är så S-J-U-U-U-K-T långtråkigt? Man kan inte öppna en tidning eller slå på en tv utan att det är någon präktig reporter där och rapporterar vad politiker si har sagt i fråga så.

Så. Djävla. Boring. Dessutom begriper jag inte varför de måste åka till Gotland för att prata med varandra, kan de liksom inte bara göra det på plats i Stockholm? Det är väl ändå där de har sin arbetsplats? Vem kom på att alla måste åka till Gotland och sitta där och gagga dagarna i ända i en hel vecka? Vad leder det till och vem är det som tjänar på det?

Lite så tänker jag om Almedalsveckan. Nu är det sagt.

I väntans tider

Sitter här och väntar på Barbie som ska komma hit och leka med mig. Gårdagens inlägg uppfattades tydligen som ett desperat rop på hjälp av en som håller på att drunkna i tristessens djupa träsk, och så var väl inte fallet. Men det är ju ändå trevligt med vänner som sträcker ut en hjälpande hand och kommer och hälsar på här ute i den idylliska landsbygden. Eller vad man nu ska kalla det, omgiven av onda grannar och döda färghandlare som man är.

På Barbies Facebook kan man för övrigt läsa följande: Sebbe fick sitt körkort igår kvart i tolv. Har varken sett till honom eller bilen sen dess. Undrar om han körde till Norrland :)) 

Så nu har Sebbe också blivit stor, han som alltid varit minst av alla barnen. Fattar inte hur det här gick till, om någon frågade skulle jag säga att han var cirka tio år gammal. 

Återstår hur som helst att se om Barbie kommer med buss eller bil.

Semestermåndag

Vad gör man på sin semester när man har semester ensam och inte tillsammans med sin man? kan man fråga sig eftersom vi bara har två veckors gemensam semester i år, och min man fortfarande måste stiga upp och åka iväg och löneslava. Har egentid, är väl svaret. Inte för att jag har ett jättestort behov av egentid, eller JO. Det har jag. Som fan. Men just egentid är inget som jag måste jobba aktivt för att få till i min vardag. Egentiden kommer när barnen har flyttat hemifrån, en liten tröst till er småbarnsföräldrar som skulle kunna hugga av ena armen för en sovmorgon eller ett toabesök utan att någon står och rycker i dörren och kräver uppmärksamhet. Er tid kommer, om arton år eller så. HÅLL UT.

Idag i alla fall. Då steg jag upp vid halv nio. Åt frukost i godan ro medan jag läste en artikel om växter som är giftiga för hästar.  Startade sedan datorn, vilket jag normalt inte ingår i mina morgonbestyr, men nu hade jag fått för mig att jag hade skickat ett svar på ett mail till mig själv istället för till min bror (har nämligen kopplat ihop mina två andra e-postadresser på ett djävulskt sätt så att alla ska hamna i min g-mail, men det funkar tydligen inte om man först har läst dom i Outlook, så därför vidarebefordrade jag ett mail därifrån till min g-mail och ja, så fick jag för mig att jag hade svarat till mig själv eftersom det var vidarebefordrat från mig själv. Fast det hade jag i alla fall inte gjort. Intresseklubben kan sluta anteckna nu). Sedan tog jag min tax och min kamera och min mp3-spelare och strosade ut i Guds gröna natur i omkring en och en halv timma. Kom hem, tränade pilates, åt en banan. Gick ut i trädgården, rensade ogräs (vad Tengil och Katla än tror så händer det faktiskt ibland) samt lade gräsklipp (det gröna guldet) i jordgubbslandet. Lagade lunch, åt den. Läste sedan hundra sidor i Magiker och glas eftersom denna sommar ska bli sommaren då jag följer Roland av Gilead hela vägen till det mörka tornet. Alltså, jag gillar ju Stephen King SOM FAN, och jag sträckläste de två första delarna. Sen dröjde det ju för fan nästan tjugo år innan resten av serien kom ut på svenska, och vid det laget hade jag glömt rätt mycket, för att inte säga det mesta, av handlingen. Och så blev det plötsligt lite jobbigt att ta tag i detta. Har nämligen en tröskel av motstånd när det gäller fantasy, men kommer jag bara över den så går det oftast bra. Nu tog jag mig över med hjälp av ljudböcker, så då går det bra att fortsätta att läsa. För naturligtvis har jag köpt böckerna i samma sekund som de kommit ut, och är för närvarande bara ett musklick bort från att beställa Nattsvart, stjärnlöst. På tal om att vara besatt av att äga allt som Stephen King gett ut, på svenska åtminstone.

Ja, det var väl allt så här långt. Sitter nu och mobiliserar kraft för att åka till Riverhouse och ta hand om The Wendel Boys en liten stund. Har precis börjat känna mig återställd från min helvetesförkylning, så då kan det väl passa bra med en ny dusch av potenta dagisvirus. Tjo flöjt. Eller nåt.

Söndagskväll

Har nu bänkat mig framför EM-finalen i fotboll. Jag vet, är lite förvånad själv faktiskt. Jag tycker fotboll är förfärligt långsamt och segt, men jag planerar att pyssla med annat under tiden, man har ju ändå gott om tid att lyfta blicken eftersom kommentatorerna och publiksorlet intensifieras så fort någon gör en ansats till att sparka bollen i riktning mot mål. Och egentligen gillar jag inte något av lagen heller, men av två onda ting ser jag med knapp marginal hellre Spanien som segrare än Italien. 

För ett  tag sedan var jag på en studentmottagning och råkade hamna vid ett bord där så kallad finsk stämning härskade. Alla satt tigande och lite besvärade och tuggade i sig av maten och ingen kom på något att säga. I såna lägen brukar stora idrottsevenemang vara gudagåva, dessutom skulle Sverige möta England i gruppspelet senare samma kväll, så jag hävde ur mig någonting i stil med Jaha, då får man väl se hur det går för Sverige i fotbollen idag då, som en liten icebreaker. Fick dock ett avsnoppande Jag tycker fotboll är ungefär lika intressant som maginfluensa till svar, så det var ju att kasta pärlor för svin. 

I övrigt är jag REJÄLT less på mitt dagisvirus nu. Först var det lite ont i halsen och extrem trötthet, sedan gick det över. Sedan var det nysningar och en näsa som rann som en kran i ett par dagars tid, sedan gick det också över. Och slutligen fick jag i fredags kväll asont i halsen och nu låter jag som The Marlboro Man i slutstadiet av livet. Hostattacker som liksom börjar i tårna och fortplantar sig genom hela kroppen för att slutligen kännas som att lungorna är på väg att lossna från sina fästen.  Nu väntar jag mig att detta tillstånd ska lämna min kropp med raska kliv så att jag kan bli FRISK. Tack på förhand.