torsdag 22 oktober 2009

Med gamla Highland Rover, en båt från Aberdeen

Jamen jag hinner ju aldrig blogga. Men i fredags var vi i alla fall och tittade på Flickan som lekte med elden. På Bio Rio i Tomelilla, biografen som lider av städ-dille. Den här gången hade de fått tekniska problem, så alla vi 11 personer i salongen fick sitta och vänta i halvmörker i sisådär en kvart medan en svettig tekniker brottades med trilskande sladdar på andra sidan väggen.

Men till slut kom filmen igång och den var riktigt bra och inte alls så seg som andra påstått att den var, jag tycker det var bra tempo rakt igenom. Mest gillade jag han som spelade Jan Bublanski. Och Paolo Roberto som Paolo Roberto är ju...Paolo Roberto. Say no more.

Jag har bara en enda önskan inför tredje filmen, och det är att få SLIPPA se fler närbilder av Mikael Nykvist/Blomkvists ludna bringa på bioduken. Tack på förhand. 

måndag 19 oktober 2009

The future is history

Det händer en massa skumma saker när vi ser på film. Härförleden såg vi De tolv apornas armé* från 1996. Där åker Bruce Willis fram och tillbaks i tiden för att ordna upp ett och annat som ställer till det för människorna i framtiden. Och i dåtiden träffar han en läkare, som naturligtvis inte tror på att han är från framtiden. Vid ett tillfälle lyssnar de på nyheter som handlar om en pojke som ramlat ner i en brunn och det är en väldig uppståndelse, men han, Bruce Willis alltså, bara: Nähäedå, det är inte sant, han gömde sig i en lada, det såg jag på nyheterna när jag var liten. Och hon bara: Amen lägg av, du är ju dum i huvudet. Men i nästa nyhetssändning säger de att pojken aldrig varit i brunnen utan hade gömt sig i en lada, och då fattar hon att Bruce Willis verkligen ÄR från framtiden och känner till ett och annat om hur tillvaron kommer att gestalta sig. Och att det kanske är dags att sluta avfärda honom som mentalsjuk och börja lyssna på vad han har att säga.
Jaha, och sedan händer det här. I verkligheten då, inte i filmen. Okej, det var ingen brunn och ingen lada. Men en heliumballong och en låda på en vind och en liten pojke som väcker väldig uppståndelse på nyheterna. Och nya virus är ju snudd på vardagsmat nuförtiden.
De tolv apornas armé står i princip och stampar i farstun.
* En mycket tråkig film där Brad Pitt är skitjobbig och Bruce Willis från framtiden och båda uppför sig mer eller mindre som mentalsjuka. Se den INTE, är mitt mycket goda råd.

Please be tender, Im in your hands

I helgen har jag plockat slånbär, med varierand framgång. De buskar som jag var som mest attraherad av var inte det minsta attraherade av mig. Det är väl allmänt bekant att slånbärsbuskar är taggiga, vresiga och på det hela taget rätt ogästvänliga, och de buskar som jag tänkte vittja växte dessutom i en fasansfullt brant slänt. Men bärdjävulen i mig skördade med livet som insats. Resultatet ska vi omvandla till likör, men köpespriten räckte bara till ungefär en fjärdedel av bären. Det kanske är dags att börja bränna själv. Jag har redan brutit mot allemansrätten* genom att plocka varenda hasselnöt på hela Österlen, så det är en förhärdad brottsling ni har att göra med. Vi ses på Hinseberg.

* För er som inte känner till FAKTA så är hasselnötter alltså undantagna i allemansrätten och man måste ha markägarens tillstånd för att plocka dem. Det skiter jag i. Dessutom får man, enligt Östgöta- och Skånelagarna, plocka hatten full upp till brättet, eller vanten ända upp till tumöppningen (minns inte vad som gällde i vilket landskap), men det står ingenting om hur stor hatten eller vanten får vara. Tror jag. Jag skiter i det med. SO SUE ME! 

fredag 16 oktober 2009

Only fools rush in

Ikväll ska vi gå på bio och se Flickan som lekte med elden. Jag gillade Män som hatar kvinnor, mycket, men jag tror nästan att man har mer ut av att se filmen om man INTE har läst boken först. För som det var nu så, javisst, det var en välgjord film, men jag VISSTE ju hela tiden att

(((SPOILER-VARNING)))

det var Martin Vanger som var den onde och att Lisbeth Salander skulle dra en golfklubba i huvudet på honom i ett kritiskt skede och att Harriet Vanger var i livet och hade befunnit sig i Australien i alla år. Så det var ju inte sådär jättejättespännande som det skulle kunna ha varit om man inte satt inne med denna förhandsinformation.

Inför kvällens biobesök måste jag alltså försöka glömma bort handlingen i Flickan som lekte med elden. Det känns inte som att det ska vara några problem med det. Just nu minns jag knappt vad jag åt till frukost i morse.

Häromdagen såg jag en annons med en uppmaning att skänka en "minnesgåva" till Alzheimerfonden. Jag undrar om de själva såg ironin i den formuleringen.

tisdag 13 oktober 2009

Tre av de fyra årstiderna

Det går rätt så långsamt med mina så kallade studier i det danska språket, men i helgen snappade jag upp ett och annat fotbollsrelaterat, för vi såg MATCHEN på dansk tv. Det var lite roligare än på svensk, eller nu betyder ju i och för sig roligt lugnt, men det var väl just vad det var i det svenska laget.

I alla fall lärde jag mig också att förår betyder vår. Efterår är höst, och logiskt sett borde ju då sommar heta år, kan man ju tycka. Men det gör det inte, för det heter sommar. Och höst betyder istället skörd, eller skördetid. Här gäller det fan i mig att hålla tungan rätt i mun.

God afton i stugan min nådiga fru, får en främling gå över tröskeln?

I natt vaknade jag av att det var en mygga i mitt sovrum. Man kan ju tycka att det är lite löjligt att vakna för så lite, det var ju inte precis ett trettio vagnars godståg lastat med stenkol som passerade mig, men är man lättväckt så är man.

Och man undrar ju vad det var för en seg och uthållig myggpensionär som liksom lever på övertid så här i mitten av oktober. Jag var inte direkt full av beundran, jag ville mer sova, men mygghelvetet fortsatte att frambringa irriterande ljud så det lät sig inte göras. Till slut gav jag upp och offrade ena armen, eller slängde ut den utanför täcket. Ett myggbett mot min nattsömn, det kändes som ett rimligt byte i det läget.

Men det lilla aset var helt otacksam över denna gåva och bara fortsatte att gnälla omkring i luftrummet runt mina öron och höll så på ända tills klockan ringde. Eftersom det bara är honor som suger blod så antar jag på ganska goda grunder att detta var en manlig individ. Say no more. Min nattgäst var en gammal gubbe i en myggas skepnad. Jag har varit med om bättre.  

måndag 12 oktober 2009

If there was no police force then tell me what youd do if thirty thousand rioters came running after you

Jag medger att jag inte alltid är först med det senaste. Idag hörde jag på radio att man numera rekommenderar folk att inte lyda jeanstillverkarnas rekommendationer att låta bli att tvätta sina nya jeans i ett halvår. Jag som köper mina jeans på Myrorna har helt missat detta tvivelaktiga råd, men det verkar ju ha gått bra för mig ändå. Så intervjuade de några människor, rätt unga får man väl förmoda, som vittnade om att de inte hade tvättat sina jeans på 150 dagar, ett år, alternativt "aldrig, och jag har haft dom i två år".

Jag höll på att dö, hur djävla äckliga får folk vara egentligen? Där jag växte upp fanns en gubbe som hette Erik i Hänge, eller det var väl inte hans dopnamn direkt, men alla kallade honom för det när de talade om honom. Till honom var det aldrig någon som talade, för han bodde i en liten koja långt bort i skogen utan el och rinnande vatten och andra tekniska finesser, och han luktade därefter. En gubbe som Erik i Hänge kan möjligen vara ursäktad för att inte tvätta sina jeans. Ni andra är det inte. Ni är bara äckliga.

Och ni som tror att ni får snygg passform och coolt slitage av att gå i era snuskiga jeans dag ut och dag in, ni får dessutom allergi och cancer av att exponeras för formaldehyd och andra kemikalier som de nya jeansen är impregnerade med. Pilutta er, eller nåt. Ta nu och masa er ner till tvättstugan och gör någon djävla nytta istället för att tro att ni är tuffa.