Igår morse när jag tömde diskmaskinen så högg det till lite i ryggen. Inget dramatiskt så jag tänkte inte så mycket på det, men under dagens lopp gick det från "ett litet hugg" till något som gick att kategorisera som ryggskott. Eller vad fan det nu är som jag får då och då när det liksom låser sig i ryggen. Som nackspärr fast längre ner, oftast är det i bröstryggen men ibland tycker tydligen kroppen att omväxling förnöjer så den här gången hamnade det i midjehöjd. Funkade väl okej att vara i rörelse, stå stilla var lite värre, men att sitta var värst. Trist då att man har ett stillasittande jobb och det inte riktigt funkar att stå heller. Bestämde mig för att avboka kvällens ridning även om man ju ska vara aktiv och smärta är inte farligt och yadayadayada. Det KAN till viss del ha att göra med att jag såg i vårt bokningssystem att jag skulle ha Cowboyhästen, en häst som jag bara ridit en gång innan, tidigt i höstas någon gång och som jag inte alls kom överens med då, en sån där häst som bara springer och springer och så blir det att man sitter och bromsar och bromsar och så blir det bara skit av alltihop. Den gången sa K till mig att "du ska få rida henne igen om något halvår och se skillnaden", för hon är köpt som projekthäst och är under utbildning/tillridning. Hade jag inte haft ryggskott-eller-vad-det-nu-är-jag-har så kanske. Men igår kände jag mig verkligen inte IN THE MOOD för racerfart så jag avbokade. Åkte hem, gick promenad, pratade i telefon med min bror, traskade till bibblan och hämtade böcker. Har hemskt mycket låneböcker hemma nu, måste göra upp en läs-strategi kring vilka som går att låna om och vilka som inte gör det. Tvättade fötterna med stor möda, jag tvättar alltså fötterna som man tvättar händerna, i handfatet. Det är knepigt nog som det är när man är tre äpplen hög och är lika vig som en hel affär med vitvaror. Extra besvärligt har det varit nu när jag haft problem med gluteusmusklerna och knappt ens kunnat lägga upp ena foten på andra knät utan att det stramat och smärtat i höft och säte, då är det "rätt problematiskt" att svinga upp foten ovanför höfthöjd för att tvaga den. Tänker ibland att jag kanske borde skaffa någon liten balja för detta ändamål istället, men det känns som att kapitulera inför ett kroppsligt förfall och det är jag inte beredd att göra riktigt än. Det här är alltså inte som någon slags rituell rening inför att jag inträder i en helgedom utan för att jag inte använder strumpor och som jag tidigare nämnt så är nackdelen med barfotaskor lukten och jag är föga sugen på att låta lukten av massgrav impregnera inomhusmiljön.
Tränade ett benpass och lite yinyoga. Låg sedan som en död sill på min värmedyna resten av kvällen. Det var väldigt behagligt, kan inte säga något annat. Förr i världen, innan man visste bättre, så skulle man ju "vila bort" ett ryggskott och ligga till sängs i veckor. Det skulle jag såklart aldrig klara av, men själva tanken är otroligt lockande.
Idag känns det lite bättre. Man får kämpa på. Kanske kan jag rida ikväll, om jag får Köttbullen åtminstone, får väl se hur det hela utvecklas, over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar