Har läst Han kom hem och sa det är slut av Nadia Kandil, detta är handlingen:
En dag säger partnern att han inte längre är kär och vill sälja lägenheten. Nikki förlorar den till synes perfekta relationen och hamnar i ett tomrum. Väninnorna turas om att vara hos henne, rullgardinerna är nere och teven står på dygnet runt. Det finns ett schema för att komma över någon, men Nikki planerar att ta tabletter under elva veckor för att sluta älska honom.
Jag läste någonstans att den här boken påminde om Halva Malmö består av killar som dumpat mig, som jag ju tyckte var helt fantastisk. så jag in och reserverade den på bibblan. Nu kan jag säga så här: det håller jag inte med om. Fredrik Backman skrev att det var "en OTROLIG debutroman". Det håller jag inte heller med om. Inledningsvis tyckte jag om den, vem har inte blivit dumpad och känner igen sig i den bottenlösa sorg och det stora skavande VARFÖR? som uppstår. Men efter några kapitel tyckte jag det började bli överdrivet, eller så har jag aldrig varit Så Kär i någon att jag i princip velat dö när det tagit slut. Det blev också väldigt tjatigt med sida upp och sida ner med upprepningar av namn på olika piller som tas som om det inte fanns någon morgondag. Tycker också att huvudkaraktären är väldigt osympatisk och förtjänar verkligen inte det gäng av tjejer som lojalt stöttar henne trots att hon är ett as. Slutet förstod jag inte alls? Den här boken får två Stilnoct av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar