Till stallet istället, v 9 2026, pt 2

Om det kändes bra i måndags så var det upp som en sol och ner som en pannkaka igår. Köttbullen var på sitt mest motvilliga humör och det räckte med att jag tog i högertygeln så spjärnade hon emot och ville inte alls vara med på noterna. Blev så himla besviken, det har ju känts så bra och som att vi har haft connection hela denna terminen. Men nu var det slut på det!, lät Köttbullen meddela och bet mig dessutom i armen när jag spände sadelgjorden. Vi var full grupp och det är en himla skillnad att vara det på tisdagar jämfört med på måndagar, av någon anledning är det mycket rörigare på tisdagarna och det känns som att  det är folk över allt och att de är i vägen för en hela tiden. Jag påstår inte att jag aldrig rider ivägen för någon annan, bara att det är märkligt att en övning som kan flyta på hur bra som helst på måndagen blir kaos på tisdagen. Häxan bär väl en del av skulden eftersom hon har en förmåga att vara överallt och ingenstans där hon ska vara och väldigt ofta också bara stannar exakt där hon står och går, och då blir det ju rörigt. Det gör mig inget i vanliga fall, men igår kändes det irriterande. Vi red en bra övning med skänkelvikning från spåret in till medellinjen, 10-metersvolt och så skänkelvikning ut till spåret igen. Köttbullen blev så småningom lite mer lösgjord och började trampa under sig, men någon större feeling kände jag inte att vi hade. Aja, så kan det vara ibland. Även hon kan väl få ha en dålig dag och det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag.