260216

För att upprepa något som redan sagts en miljon gånger: faaaan vad jag är trött på vinter och kyla. I helgen har det med skånska mått mätt varit svinkallt, runt 15 minus. Ska man ge det en förmildrande omständighet så har det åtminstone varit soligt och vindstilla. Men det räcker inte för mig. Fick upp ett minne på Facebook från 2020 med rubriken Årets första uteritt! Då var det tydligen både barmark och så många plusgrader att man kunde tänka sig ett pass i paddocken och man kunde känna att våren var på gång. Nu är den, paddocken alltså, mer som en betongplatta av is och snö, föga inbjudande.

Erbjöd mig att mocka i stallet i lördags för ingen hade skrivit upp sig på stalltjänst och jag skulle ändå dit för att ha möte med ungdomssektionen. Då inträffade det här som är så fint med föreningslivet: En annan person erbjöd sig omedelbart att fixa utsläppet på morgonen. En tredje sa att hon kunde också ta nån box när hon ändå var där. Jag städslade min dotter som mockningshjälp/sällskap och när vi kom till stallet  i lördags så möttes vi av funkisinstruktören som meddelade att hon mockat två boxar. Min dotter började mocka och jag fick spola rn häst som har genomgått en operation i skapet och ska spolas med kallt vatten trettio minuter fyra gånger om dagen. Trettio minuter är OTROLIGT lång tid när man bara ska stå i spolspiltan och hålla i en slang. Efter femton minuter ska man byta sida, men det är också allt som händer. Tur att hästen ifråga är snäll och står stilla, tror han tyckte det var rätt skönt även om man själv inte kan föreställa sig att det skulle vara det när man får kronjuvelerna spolade med kallt vatten en vinterdag. Jag tog mig alltså an dagens första trettiominuterspass, och medan jag stod där så kom en fjärde frivillig och sa att hon kunde packa några höpåsar. När jag var klar med spolningen så var min dotter och person 3 klara med mockningen i stora stallet. Dottern och jag gick in för att mocka åt två av lektionshästarna som står i privatstallet. När vi precis var klara så kom en femte person, en femtonåring som skulle ha jobbat som ryttarassistent på funkisridningen, och meddelade att hennes elev inte hade dykt upp så hon tänkte mocka under den timmen så att hon gjorde skäl för lönen, så hon skramlade in i storponnystallet och satte igång. Jag och min dotter tvättade och fyllde vattenspannar och packade lite höpåsar, och det var klart var också storponnystallet färdigmockat och klart. Det var dags för lunchfodring och innan jag visste ordet av hade diverse olika personer försvunnit åt olika håll med diverse höpåsar och -vagnar. 

Bestämde mig för att utfodra mig själv, och medan jag och en till satt i klubbrummet och åt vår medhavda matsäck så stack en sjätte person in huvudet och frågade om det var något kvar att mocka för i så fall kunde hon ta det. Det var bara småponnystallet kvar så det fixade hon och en sjunde person medan jag och person 4 hade möte med ungdomssektionen. Därefter var det dags för spolning nummer två av den opererade hästen och när jag ytterligare trettio minuter senare var klar med det återstod bara att packa småponnyernas pyttehöpåsar, vilket var gjort i ett nafs, i alla fall om man jämför med att packa till vissa stora hästar. Jamen en så härlig dag som genomsyrades av hjälpsamhet och gott kamratskap. 

Igår gjorde jag ingenting särskilt mer än att gå en långpromenad med hundarna och sedan ligga på soffan och slöa, men det kan man väl få göra en ledig söndag. Men nu är det ny vecka och nya tag. Såg på väderprognosen att det mot slutet av veckan ska bli några enstaka plusgrader på dagtid åtminstone. Det ser man ju fram mot. 

Vet att ni alla har längtat ihjäl er efter förra veckans lista över vad vi pratar om i fikarummet, så här kommer den:

9/2: K:s tvättmaskin som larmar "något om avloppsvatten", inklusive en ordagrann återgivning av samtalet med servicefirman.
10/2: Ingenting
11/2: Ingenting
12/2: Jobbsnack
13/2: Mello

Veckans vinnare blir nog jobbsnacket, så det säger väl en del om hur kul vi har det. Jaja, tur man ändå har andra kollegor att hänga med även om det sker i andra former än den rent fysiska. Har en på pappret rätt lugn vecka utan så värst många möten, men off the record har jag inte en sekund över eftersom vi är i sluttampen av att stänga 2025 i Projektet och det kräver en djävla arbetsinsats. Har as we speak 233 olästa mail från systemet jag jobbar i, när jag gick hem i fredags var det kanske 60. Så all tid som inte är möten kommer att gå åt till det och det är ändå inte säkert jag kommer att vara i fas när veckan är över. Men ja, det är ju bara att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och köra på, here we goooo.