260220

 I morse när jag vaknade var det 17 grader kallt och hade det inte varit för att det ska bli plusgrader nästa vecka så hade jag lagt mig ner och bara gett upp. Nej, det hade jag såklart inte gjort, men FAAN vad jag är trött på kylan nu. Jag vet att vintern 2009/2010 så var det också kallt alldeles otroligt länge, och vintern därpå, alltså 2010/2011 så kom det snö i november som vi lite sorglöst sa att jaja, den är ju borta till jul, men det var den inte. Men annars kan jag inte minnas någon vinter i modern tid där det varit så djävla kallt så djävla länge. Fast man har ju inget direkt väderminne, så den informationen får man väl ta med en nypa. Minns däremot väldigt tydligt en gång när jag gick i sjuan, då blev det en sådan snöstorm så jag till och med har för mig att vi fick sluta tidigare den dagen, vilket man ju tyckte var otroligt upplyftande. Hade det varit  i modern tid så hade man väl stängt skolorna den dagen, men på den tiden fanns väl inte systemet med vädervarningar och givetvis inte heller appar där man kunde se prognoser timme för timme, utan man fick förlita sig på vad John Pohlman gissat sig till på Rapports sändningar kvällen innan och sen ta det som det kom. Vårt rektorsområde var ett sånt där uppsamlingsheat för diverse byar som låg inom en radie på 2-3 mil från själva centralorten, så det var bara en klass per årskurs som var från själva trakten, alla andra fraktades dit och därifrån som andra boskapshjordar. Alla de här byarna låg som byar sig bör utmed någon form av stor väg, vilket innebar att de som bodde där kunde åka med vanliga linjebussarna som gick mellan orten där skolan var och andra orter, medan jag, mina syskon samt en handfull andra bondbarn som bodde på gårdar långt från all ära och redlighet, åkte med en specialbuss eftersom det inte fanns någon reguljär busslinje till världens ände. Vi som åkte med den bussen var först ett stort (som man upplevde det med den tidens mått mätt) gäng som bodde i en by som låg utmed stora vägen, de hade strängt taget kunnat åka med en linjebuss också för den körde samma väg, men det var väl för att inte de bussarna skulle bli så fulla. När detta gäng släppts av så var vi kanske fem stycken kvar i bussen som skulle transporteras vidare ut i obygden. Vår gård låg längst bort av alla, och där fick busschauffören vända sin jättebuss på vår smala lilla grusväg och sedan åka tillbaks till civilisationen igen. HUR SOM HELST. Den här dagen med snöstormen så stannade busschauffören bussen i den där byn där nästan alla utom vi bodde, vände sig om och deklarerarade att han inte kunde köra längre, så vi fick gå av här. Minns inte att det var några andra med den dagen, så där stod jag och min syster mer än en mil hemifrån och kunde inte annat. Hade det varit idag så hade väl den busschauffören fått både sparken och rubriker i kvällstidningarna, men på den tiden var det tydligen fullt rimligt att lämna en 13-åring och en 14-åring att ta sig hem på egen hand i full snöstorm som några andra Frostmofjällsbarn. Vi pulsade upp till en vi, eller rättare sagt våra föräldrar, kände via idrottsföreningen där vi fick låna telefonen och också lov att vänta tills pappa kom och hämtade oss i traktorn med snöplogen på. Så allt löste sig ju till slut, men ändå. Tiderna förändras kan man väl säga.

Igår var en dag av FLIT. Hade över 400 mail i min Projektinkorg när jag inledde dagen, och när jag gick hem var det väl omkring 250, så det går ju framåt. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, städade och sen var jag slut som artist. Skippade mitt pilatespass och bytte det planerade yinyogapasset till ett som var kortare. Ibland får good enough duga. 

Idag ska det tydligen snöa, S-U-C-K. Men sen kommer plusgraderna! Väderförväntningarna är ju så låga att bara det att det inte är minusgrader känns som en rejäl vinst. Idag ska vi tydligen också få semla på jobbet. Vår VD bjuder ju på semla varje fettisdag eftersom det enligt honom är den enda dagen man får äta semlor på. När jag gick hem i tisdags så fanns det nog fyra eller fem semlor kvar. Det var en som hade  något ärende på lunchen och av den anledningen bett en annan person att spara en semla åt honom, men så visade det sig att VD inte satt in kartongen med de återstående semlorna i utan tagit hem dessa och, antar jag, smällt i sig dom själv  (eventuellt tillsammans med sin familj). Den här personen som blev utan semla är PC:s gullegris, och när han beklagade sig över att det inte fanns några semlor kvar så lovade PC, snabbare än någon kunnat ana, att hen skulle köpa semlor som idag då. Till alla, får man väl ändå anta, men jag hade heller inte blivit förvånad om det bara hade köpts en semla till gullegrisen. Den som lever får se.