onsdag 5 november 2025

You call me up because you know I'll be there

För ett tag sedan bestämde jag att jag skulle gå en liten runda varje förmiddag istället för att ens fysiska aktivitet vid jobbet bara ska bestå av att gå från bilen till kontoret, sitta vid skrivbordet, gå till fikarummet, sitta vid skrivbordet, gå  till skrivaren, sitta vid skrivbordet, gå från kontoret till bilen. Brukar gå "runt kvarteret" eller vad man ska kalla det när det är ett industriområde, en liten runda i närområdet i alla fall. Förra veckan frågade jag min kollega A2 om hon ville hänga på och det ville hon och det var trevligt. Nu har vi det som en liten rutin varje förmiddag, i alla fall den här månaden också. Sen slutar hon ju tyvärr. Det är en så märklig känsla det här att nästan alla ska sluta inom loppet av en eller två månader. Att VD informerar om att det kan komma mäklare och titta på fastigheten, för den ska ju säljas vad det lider. Att det ska finnas något annat företag här i framtiden? Svårt att ta in. 

Efter jobbet åkte jag till mitt vanliga springställe och sprang 6,5 km. Har ju i och för sig sagt att jag ska springa samma runda (den som är 5,6 km) tills den inte känns jobbig längre, men man kan väl få ändra sig. Det kändes bra, lite jobbigt på slutet men det tycker jag det gör jämt oavsett längd på rundan. Då kommer alltid den där kapten Haddock-djävulen och sätter sig på ena axeln och föreslår att jag ska ge mig, varför ska man plåga sig, mer än halva rundan får väl vara good enough, etc. Igår lyckades jag slå dövörat till och masa mig runt. 

Åkte hem och var nöjd med mig själv, såg fram mot att träna ett pass yinyoga och sedan bara ta det lugnt.  Det blir ju dock aldrig som man tänkt sig, för jag upptäckte att min fina Australorphöna Kim Wall inte alls mådde bra. Hon vinglade och snurrade och ramlade omkull och kunde nästan inte resa sig och de andra hönsen var framme och hackade på henne där hon låg. Det var bara att plocka fram yxan och förkorta lidandet. Tråkigt, men sånt som händer. Gick sedan in och tränade min yinyoga. Var sjukt trött eftersom jag sovit så djävla dåligt på natten, så efter att ha försökt läsa en stund i soffan så gav jag upp och förpassade mig till sängen. Läste en stund där och sen slocknade jag som ett litet ljus. 

Idag är det jobb, hundpromenad, träning, filmkväll med min man. Det blir fint. Over & out. 

2 kommentarer:

  1. Jag är full av beundran att du kan ha ihjäl ett djur. Jag fattar ju att du gör helt rätt, men jag skulle inte klara det. Och da gillar jag ända att äta kyckling. Jag är väl en hycklare.

    Hjälper verkligen all den där träningen mot din artros? För mig hjälpte inte fysioterapi alls, sa nu väntar jag pa magnetröntgen. Under tiden haltar jag fram.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Träningen hjälpte/hjälper, men det tog LÅNG tid innan jag blev såpass bra som jag är nu. Fick äta en rejäl kur antiinflammatoriska för att få ner svullnaden så jag ens kunde göra mina övningar, sen gick det bra men tog som sagt lång tid. Har haft ett (1) återfall eller vad man ska kalla det, då gick jag på laserbehandling typ 3 gånger i veckan i början. Det tyckte jag också hjälpte, tillsammans med rehab då. Men det är en KAMP, för man ska ju hålla igång även om det gör ont, för om man inte gör det så blir det ännu värre. Djävla skit är det att bli gammal :/

      Radera