Höstlov dag 2

Igår hade jag och min man filmkväll, för ikväll ska jag rida, imorgon kväll kolla på hoppclinic och på torsdag är det biokväll med Club ROMIF. Vi såg The great wall i 3D, och 3D var kanske det enda som var bra med den filmen som jag trodde skulle handla om kinesiska muren och nåt historiskt slag däromkring, men istället visade den sig handla om att kinesiska muren var det som hindrade en gigantisk flock av nån slags Jurassic Park-inspirerade rymdmonster som kommit från nån oklar meteorit back in the days och som gick till skoningslös attack mot Kina en gång vart 60:e år och krävde att en massiv kinesisk armé gjorde vad de kunde i form av allehanda listiga vapen och akrobatiska konster, men det hjälpte inte riktigt utan det krävdes att ett par européer, varav den ena påminde ganska mycket om den danske handbollsspelaren Mikkel Hansen, bidrog med pilbågar och putslustigheter och som räknade ut att om de tog kål på drottning-alien-dinosaurien så skulle all kommunikation till de andra miljontalen av alien-dinosaurier upphöra. Det var nu inte helt enkelt eftersom alien-dinosaurierna kunde hoppa och klättra med blixtens hastighet och var allmänt svårdödade, men tillsammans med en underskön kinesisk general som såg ut att vara ungefär 12 år gammal, lyckades Mikkel Hansen-lookaliken drämma in ett avgörande skott (typ) på drottningen varpå alla alien-dinosaurier kollektivdog, pang bara, slutet gott, allting gott. Gud, vilken dålig film detta var. 

Idag har jag intervalltränat med hundarna, det gick rätt bra. Kom hem, tränade pilates och yinyoga och sen har jag ätit lunch och därefter legat på soffan och läst Stephen King hela långa eftermiddagen. G-Ö-T-T! Snart dags att bege sig till stallet. 

Kärlek i Europa

Har läst-om Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, detta är handlingen:

Birgitta Stenberg tillhörde Metamorfosgänget och kretsen kring Paul Andersson och har en rad romaner bakom sig. 1981 inledde hon sin svit självbiografiska romaner med Kärlek i Europa, följd av Apelsinmannen 1983 och Spanska trappan 1987. I denna första del skriver hon om 50-talets Mallorca där hon ingick i kretsen av bohemer, konstnärer, författare, alkisar, bögar och flator från hela världen. På en träffsäker, lakonisk prosa berättar Birgitta Stenberg osminkat och öppet om sitt äventyrliga liv med en blandning av självironi och rättframhet.

Jag läste de här böckerna när jag var i 20-årsåldern, då har jag för mig att jag tyckte de var rätt bra. Kanske var det lite spännande som ung vuxen att läsa om en helt annan tid och miljö där folk helt ogenerat söp, knarkade och sexade till både höger och vänster, men nu har man kanske blivit lite mer avtrubbad för nu tyckte jag mest det var en herrans massa ord för att beskriva händelser som i stort sett upprepade sig sida upp och sida ner. Den här boken får två bantningspiller av fem möjliga. 

Höstlov dag 1

I fredags hade jag planer på att träna intervaller efter jobbet, som jag brukar med andra ord. Men en fredag som inte bara avslutar arbetsveckan utan dessutom inleder en lite längre ledighet kan ju eventuellt få ha lite egna regler. Så istället för intervallträning drog jag till Willys och veckohandlade och sedan hem. Gick en långpromenad med hundarna, grävde upp jordärtskockor i trädgården, kokade soppa samt gjorde en äppelkaka. Korkade till och med upp en flaska vin, om man nu får säga så när det är skruvkork, och tog ett glas till maten. För några år sedan slutade jag slentriandricka, ni vet det där beteendet att bara för att det är fredag/lördag/semester/whatever så ska man dricka vin. Inte för att jag på något vis ens varit i närheten av ett riskbruk, det var mer att det kändes...onödigt. Dyrt, mycket kalorier, tillför inte jättemycket i mitt liv hemma i soffan Tycker det är skillnad när man är på lokal, då hör det mer till, men i övrigt är det inget jag direkt saknar. Men nu kände jag mig alltså lite sugen, eller så var det mest för att ytterligare markera inledningen på HÖSTLOVET.

I lördags var det promenad, träning, till stallet för möte, sedan hem och packa vad som kändes som en miljon små godispåsar till söndagens pay & jump. 

Kom ihåg att ställa om klockorna innan vi gick och lade oss strax efter 21, som alltså var strax efter 20 då. Jätterockenroll, verkligen. Upp tidigt igår, hann gå en mil innan det var dags att åka till stallet för ett litet funktionärsuppdrag som speaker på ovan nämnda pay & jump. Allt gick bra, var hemma vid 15-tiden. Tränade ett pass yinyoga (är nu inne på fjärde veckan av daglig yinyoga), tände en brasa och påbörjade höstlovsläsningen (Rygga inte undan av Stephen King, som jag sparat speciellt till detta tillfälle). Och där är jag väl nu. Har sovit tills jag vaknade av mig själv, gått långpromenad med hundarna, tränat tabata och yinyoga, gjort fotrehab, ätit lunch. Nu: brasa i kaminen, te i koppen, Holly och Izzy i boken. Höstlovet, here we go.  

Early one morning the sun was shining

Äntligen fredag! Den här veckan, som jag trodde skulle bli lugn, blev ju allt annat än det. Synd att jag trivs så bra med att bo i Nästan-Österlen, för det här körandet fram och tillbaka till stan är ju ett otroligt överskattat nöje. Räknade ut att jag tillbringat 8 timmar i bilen bara för att ta mig fram och tillbaka mellan jobb, hem och stall den här veckan, det är ju för fan en hel djävla arbetsdag. 

Men nu är det fredag, och inte vilken fredag som helst utan fredag innan ens härliga höstlov ska börja. AAAH. Bästa känslan näst efter ledighet är väl ändå den när ledigheten ligger obrukad framför en. 

Igår kom min chef och vi hade medarbetarsamtal. Det gick bra, han är nöjd med mig och jag med honom, inget nytt under solen egentligen. I slutet av november ska jag åka till Danmark för att jobba med min danska kollega M ett par dagar. Först kände jag bara en massa åh nej, ska jag nu bli tvungen att fixa med hyrbil och behöva åka över både Öresundsbron och Stora Bältbron med allt vad det innebär av att stå i köer och  välja rätt fil och fumla med betalkort genom nedvevad bilruta. Dagens i-landsproblem såklart, men jag har seriösa problem med att hantera känslan som uppstår när jag sitter i en bil och ska kommunicera med någon som inte är i bilen. Oklart varför, för det är ju inte som att jag befinner mig inuti Apollo 13 och ska meddela Houston att vi har problem, men av någon anledning får jag hyperstresspåslag av såna situationer. Det och parkeringshus är mitt värsta. Men sen kom jag på att jag nog kan åka tåg, visserligen kommer jag inte hela vägen fram men till närmaste stan som ligger kanske 3 mil från jobbet och därifrån kan jag säkert få lift av någon dansk kollega. Blev orimligt glad över denna möjlighet. 

Efter jobbet var jag på massage, det var på det där stället där jag går som barn i huset med alla mina krämpor och som också husar massageterapeuter. Behandlingen tyckte jag dock var rätt medioker, då var ju den hos thailändskan hundra gånger bättre. Men då vet jag det. Sen hade jag 90 minuter att slå ihjäl  så jag tog en promenad innan jag och K träffade kommunen och skrev arrendeavtal. Sen hem och städa och planen var också att hinna med ett pass yinyoga innan det var dags att åka tillbaka till stan igen för medlemsmöte i stallet. Planen sprack dock, när jag hade städat klart och bäddat rent och fixat så fanns det bara tid att kasta i sig en macka och sen var det dags att åka. Efter sedvanligt tekniktrassel (finns det förlängningssladd? åh nej, min dator har inget HDMI-uttag! varför startar nu inte tv:n?) så fick jag upp min lilla presentation på tv-skärmen i klubbrummet och drog igång. Allt gick bra och det var trevlig stämning om än inte så välbesökt. Men det får man nästan se som ett sundhetstecken, upplever att medlemsmöten är betydligt mer välfrekventerade när folk är missnöjda. 

Hem igen, sen var jag faktiskt duktig och tränade mitt yinyogapass fastän klockan var rätt mycket. Sen i säng och så blev det ny dag. Idag hade jag egentligen tänkt rida på drop in, men känner att nä, jag vill nog åka raka vägen hem efter min lilla intervallträning. Tända en brasa, koka ihop någon god soppa och så bara slappa. Så får det bli! 

Like a shadow on the wall

Igår var en sån där dag som gick i ett. Jobbade, åkte sedan till stallet för att träffa en gymnasieungdom som ville intervjua "en styrelsemedlem" för ett skolarbete. Det gick bra bortsett från att ungdomen ifråga nog hade badat i parfym innan, jag är ju lite känslig för sånt och hela eftermiddagen kändes det sen som att något vaniljsliskigt hade etsat sig fast i andningsvägarna och varslade om huvudvärk.  Kom hem, gick 7 kilometer i skogen med hundarna medan jag pratade med min bror.  Samtalet rörde sig mest om Mike Oldfield för min bror har nyligen varit och hälsat på en kompis som bor i Schweiz och då hade de, min bror och hans kompis alltså, inte min bror och Mike Oldfield, varit på LEGENDARISK MARK, detvillsäga vid det hus där Mike Oldfield spelat in Discovery-plattan, och som alla vet är spekulationerna kring familjen Oldfield en neverending story. 

Dividerade med mig själv om jag skulle skippa min träning på grund av tidsbrist, för jag skulle vara på möte hemma hos K 17.45 men hade lovat att fixa lite fika så 17.00 skulle jag nog bli tvungen att lämna hemmet. Det var lite som i Tintin när det sitter en djävul på kapten Haddocks ena axel och hetsar honom att dricka whisky och en ängel på den andra som förmanar honom att låta bli. Ängeln vann och jag hann med allt utom min fotrehab. Körde ett pass med hantlar och kettlebells som var rätt bitigt, och sedan yinyoga. Sen var det bara att blaska av sig och köra iväg. Handlade lite frallor och grejer på vägen, sen hem till K och där blev vi sittande till klockan närmade sig 21. Hem, in i duschen och så i säng. 

Idag är också en sån där körig dag. A2 ska på kurs, så jag ska sköta hennes jobb också. Min chef kommer och vi ska ha medarbetarsamtal. Sen ska jag vara på massage hos nån islänning 12.20, sen ska K och jag ha ett möte med kommunen klockan 15. Inte lönt att köra hem emellan, så jag får väl ta en promenad eller nåt. Sen hem efter mötet, riva av städning och så tillbaka till stan för medlemsmöte i stallet 18.30. Måste väl vara på plats vid 18 för att fixa med tekniken för den samarbetar ju aldrig på första försöket. 

Puh, och jag som trodde det skulle bli en lugn vecka? Aja, det är bara att bita i. Hade tänkt rida på drop in imorgon, men det tror jag faktiskt jag skippar, orkar inte ha mer tider att passa. Men nästa vecka: SEMESTER! Kan inte sägas nog många gånger. 

Hästkrematoriet

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Hästkrematoriet av Ulrika Fåhraeus. Detta är handlingen: 

Klara får sitt första riktiga jobb, som veterinärassistent på det natursköna godset Stora Dimåkra i Skåne. Men idyllen förvandlas snart till en mardröm när hästar dör under mystiska omständigheter och Klara upptäcker att en oetisk forskning pågår i det fördolda.
Kort efter att Klara börjat på veterinärkliniken inträffar något som skakar om hennes tillvaro och ställer hennes lojaliteter på svåra prov. Tillsammans med sin vän, polisstudenten Amanda, dras hon in i en livsfarlig härva av lögner, svek och maktspel där de ansvariga inte skyr några medel för att få sin vilja fram - inte ens mord.

Jag såg mycket fram mot den här boken, har läst mycket av det som Ulrika Fåhreaus har skrivit, både när hon bloggat som Ponnymamman och andra texter, och även boken Händelserna på hästgården, som jag läst och gillat. Men den här...njäääee? Det var verkligen inget som föll mig i smaken. Handlingen kändes konstruerad och karaktärerna ansträngda. Den får en överkorsad ensilagebal av fem möjliga. 

She does not really see me 'cause she sees her own reflection

Igår efter jobbet så skulle jag springa min vanliga runda, men tänkte fel. Har en standardrunda som jag springer just nu, och en annan där jag tränar intervaller. Delar av dessa rundor är samma och igår påbörjade jag av ren distraktion intervallträningsrundan för att sedan vika av på springrundan. Tyckte det kändes bra ända tills jag efter några kilometer kände att det skavde på insidan av ena stortån. Var kanske något sandkorn eller annat bös som hade hamnat där, inte vet jag och först tänkte jag att äh, bit ihop men efter drygt 3 kilometer så hade det både hunnit bli en blåsa som dessutom hade spruckit så jag stannade och plåstrade om mig med nödplåster som jag har i telefonfodralet och knotade vidare, men det lossnade ju såklart med en gång eftersom a. skorna och därmed fötterna var blöta och b. man ju rör tårna på ett helt annat sätt i barfotaskor vilket inte på något vis ökar vidhäftningsförmågan i det uppblötta plåsterklistret.  Här hade det väl varit någon form av fördel att foten skulle kunna få ligga stel och orörlig, inbäddad i en superdämpad Asics Gel Nimbus 27, men det kommer inte att hända. Efter ytterligare några hundra meter så låg plåstret hopknölat någonstans i skon, definitivt inte där jag satt det och där det förväntades göra nytta, och jag gav upp mina löparambitioner för dagen. 3 kilometer är väl ändå bättre än noll kilometer, tänkte jag surt och började halta mot bilen. Det var då jag också upptäckte att jag hade tänkt fel angående rundorna för den här varianten visade sig vara 4,5 kilometer istället för 5,6 som den vanliga springrundan är. Men just igår gjorde det ju inte jättemycket. 

Åkte hem, satte på nytt plåster även om jag visste att det inte heller skulle sitta kvar någon längre stund, gick ut med hundarna, kom hem igen, tvättade och torkade fötterna för att sedan ägna mig åt seriöst omplåstrande med Compeed samt inlindning med Fixomull för det måste vara något som sitter runt hela tån, helst flera varv. Tränade pilates och yinyoga, sedan tände jag i kaminen och kurade ner mig under filtar med en bok. Höstmyz ändå va? Tyvärr varade det inte så länge eftersom jag skulle först till bibblan och sedan till stallet, men principen. Hehe.

Idag ska jag jobba, sedan träffa en skolungdom som ska göra något arbete om idrottsföreningar och i kväll är det möte i arbetsutskottet i stallet. DET GÅR I ETT. Ser fram mot nästa veckas semester. 

Till stallet istället, v 43 2025, pt 2

Ja, det var det där med upp som en sol och ner som en pannkaka ja. Hade Köttbullen, och jag kunde nästan känna redan när jag gjorde i ordning henne att hon inte var på humör.  Och framför allt när jag tog tyglarna, då började hon direkt att spjärna emot i högersidan. Nu har jag ju inte ridit henne på ett par veckor och då har hon väl gått och inte behövt jobba med sånt som är jobbigt för henne. För vad jag vet går hon mest på barnlektioner och funkisridning, och där är det väl lite mer, ursäkta ordvalet, åka häst än ridning. Och det passar ju Köttbullen utmärkt. Igår passade ridning henne inte alls. Och inte mig heller, kan man väl säga med facit i hand. FAAN vad vi fick jobba, både hon och jag. Kände att jag blev arg och frustrerad för jag kände att jag blev hård och stum i handen fastän jag VET att det inte hjälper ett dugg. Visst fick jag igång henne och hon jobbade och tog i med hela kroppen. Men den där högersidan fick jag inte riktigt tag på ändå. Och ännu värre blir det när jag ska korta upp tyglarna så mycket som K tycker att jag ska korta upp dom för då hänger sig Köttbullen i handen och det är som att rida med två fulla Ica-kassar i nävarna. Är ju inte skitenkelt att rida en överbyggd häst så att det blir i uppförsbacke direkt. Kände mig helt manglad efteråt och Köttbullen var helt genomsvettig fastän hon är klippt. Tänkte bittert på måndagens lektion med Älskling, som är så känslig att det räcker att spänna sätesmusklerna så börjar hon trava och man får igenom en förhållning bara genom att krama tygeln lite. Klipp till ridning med Köttbullen där det är som att döna fram på en gammal traktor, det skakar och man skumpar och det är så långt ifrån finlir man kan komma.
Pysslade länge med Köttbullen i boxen efteråt, svampade av henne och gav henne äpplen och pratade med henne för det är ju inte hennes fel att hon är byggd som hon är, och hon gör väl så gott hon kan utifrån dom förutsättningar som ges. Även om det i hennes komfortzon också ryms en stor portion trilskhet och inneboende lättja, men jaja, det är som det är. K var nöjd, men någon ridlektion att skriva hem om var det sannerligen inte, tyckte jag. 

For all these years I've had him on my back

Skrev jag igår att veckan ser hyggligt lugn ut på pappret? Ja, det var då det, nu är det som vanligt igen. Kom nämligen på att jag glömt skriva in att vi skulle ha AU-möte i stallet på onsdagen, så där rök den kvällen. Och sen ringde K från stallet och hade bokat ett möte med kommunen för att vi ska skriva arrendekontrakt och enda tiden som var möjlig var torsdag klockan 15, snälla säg att det funkar för dig! sa K och jag bara jaja, jag löser det. Men det blir meckigt. Massagen är klar klockan 13 nån gång, det är ju knappast lönt att åka hem för att sedan åka tillbaka till stan igen en timme senare, så jag får väl drälla kvar. Sen hem i ilfart för att gå ut med hundarna, kanske hinna städa lite och så tillbaka igen för medlemsmöte i stallet på kvällen. Som grädde på moset så var det nån skolungdom som hörde av sig och skulle göra något arbete om en förening och ville träffa "någon från styrelsen" så det ska också klämmas in imorgon. Jaja, det är ju bara att göra någon form av körschema, hålla sig till det och inte vara lat. 

Igår jobbade jag, åkte sedan hem och gick en powerwalk med hundarna. Kände mig PIGG! Det var sånt där härligt höstväder, soligt och lite blåsigt och alldeles lagom temperatur. Kom hem, gjorde fotrehab, tränade tabata och yinyoga. Sen soffa och bok tills det var dags att åka till stallet. 

Har sovit som en pissråtta inatt så den där piggheten lyser numera med sin frånvaro. Kan inte ens skylla på min mans snarkningar, för dom var av någon anledning oerhört stillsamma. Men jag frös och tyckte det var glipor i täcket där det kom in stråk av kall luft hela tiden, så det var svårt att komma till ro. Sen vaknade jag lik förbannat någon halvtimme innan klockan ringde, trots att jag somnat sent. Blä. Jaja, det är väl bara att tugga sig igenom den här dagen också och hoppas den följs av en god natts sömn. Hoppet är det sista som överger människan, osv. 

Till stallet istället, v 43 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling! Hurra! Även om hon var lite tjurig och försökte sig på att stanna några gånger på sånt där typiskt ridskoleponnymanér. Men det lirkade vi oss igenom och sen var hon så fin, så fin. Vi red en övning med en massa övergångar, först på böjt och sedan på rakt spår. Hon blir lite stressad av sånt, ungefär som att men ska jag stanna nu igen, jag stannade ju precis??? men det är nog bra mental träning för henne. Jag fick också träna på att rida med buren hand, det är inget jag tycker jag normalt har problem med men just på Älskling är det svårt för hon är byggd på ett sätt som gör att händerna, i alla fall mina, hamnar lågt. Och hon har så kort hals och också en tendens att krulla ihop sig och gå bakom lod och plötsligt sitter man där med händerna i ljumskarna. Så det var nyttigt för mig. Kände mig helnöjd med lektionen efteråt. Det är ju sällan det händer, och oftast brukar det ju också vara upp som en sol och ner som en pannkaka. Vi får väl se vad kvällens lektion har att erbjuda ifråga om det, hehe. 

På en tyst gata

Har läst På en tyst gata av Seraphina Nova Glass, och det kan du nog också ta och göra. Detta är handlingen:

På ytan är Brighton Hills det perfekta villaområdet. Men vad händer om man börjar skrapa på den vackra ytan? Alla har hemligheter - vissa små och obetydliga, andra stora och farliga ... Och en efter en kommer de alla att avslöjas.
Cora tror att hennes man Finn är otrogen - hon måste bara ta honom på bar gärning. Det är där Paige kommer in i bilden. Paige förlorade sin son i en fruktansvärd smitningsolycka för ett år sedan och hennes avgrundsdjupa sorg får henne att göra obetänksamma saker, som att spionera på sina grannar för att kunna bevisa att sonens död inte var en olycka, och att gå med på Coras plan om att avslöja vilken sorts man Finn egentligen är.
Samtidigt beter sig deras nya granne Georgia allt märkligare. Men vad kan en ung mor som hon ha för hemligheter?

Inledningsvis tyckte jag den här boken var lite seg, inte alls den "fullständigt beroendeframkallande psykologiska thriller" som utlovades enligt omslaget. Hade svårt att hålla isär vem som var Cora och vem som var Paige och kände mig helt ärligt inte jätteengagerad i deras liv. Men sen rasslade det till och blev spännande!, och sista två tredjedelarna sträckläste jag i princip. Den här boken får fyra villagator av fem möjliga, marsch iväg till bibblan. 

I signed and sealed these words in blood

Jahapp, då var det måndag igen, ny vecka och nya tag, osv. I fredags morse körde jag min man till tåget mot Köpenhamn där han skulle tillbringa helgen. Jag jobbade, slank sedan från jobbet lite tidigare, sprang intervaller, svepte inom Willys och handlade, hem och ut med hundarna och sedan kunde min härliga lata egentidshelg börja. Tränade yinyoga och sedan gjorde jag egen pizza, ja med såndär färdigköpt deg alltså, för det var ju ändå lättja som stod på schemat. Åt den i soffan och kollade på några avsnitt av Varuhuset. AAAAAH, vad slappt och skönt, alla hjärnceller fick vila trots intrigerna i charken och på lagret och framför allt i ledningen på Öhmans varuhus. När det begav sig på 80-talet hade väl att sitta ensam hemma och glo på såpopera och gå och lägga sig klockan 21 känts som en otroligt misslyckad fredagskväll, men tiderna förändras tack och lov. 

Vaknade tidigt på lördagsmorgonen, tog med mig hundarna ut och gick ut i skogen. Landade på runt 15 kilometer, det var kallt och klart, friskt höstväder med blå himmel och gula löv, jättehärligt. Kom sedan hem och ägnade lite tid åt veden, städade hönshuset, tränade yinyoga och sen var det soffa och bok resten av eftermiddagen. Hade hittat ett par byttor med överbliven köttfärssås i frysen, så till middag behövde jag bara värma dom, koka pasta och göra sallad.  Kollade sedan på alla avsnitt som kommit av nya Solsidan, den var väl sådär tyckte jag. Lite urvattnad?, det finns väl gränser för hur mycket man kan sköja till det om rika människor. Men som tidsfördriv, helt okej ändå. 

Igår vaknade jag också tidigt, gick min vanliga kuperade söndagsrunda, fixade lite mer med veden, tränade yinyoga och sedan kom min man hem oväntat tidigt men han var trött efter att ha vandrat Köpenhamn runt i dagarna två så han gick upp och lade sig i sängen och läste hela eftermiddagen, och jag  drog igång ett långkok och låg sedan i soffan och kollade på världscupen i hoppning som drog igång denna helgen. Ingen strålande dag för svensk del, men det kan man ju inte räkna med heller. Sen åt vi middag och kollade på ett avsnitt av Dead Boy Detectives och tja, sen var väl helgen i princip slut.  

Den här veckan ser hyggligt lugn ut på pappret i alla fall. På torsdag kommer min danske chef och ska ha medarbetarsamtal med mig, sen ska jag på massage och på kvällen är det medlemsmöte i stallet. Det är väl enda dagen som det är "lite hektiskt", annars är det väl det gamla vanliga som händer med ridning och träning och sådär. På söndag ska jag vara funktionär på en klubbhoppning i stallet, och nästa vecka ska jag ha semester! Höstlov! Det blir fint det.  

If the moon has a sister

Igår var en meckig dag rent logistiskt. Min man skulle vara hemma med sotaren på morgonen, och då ville han ha bilen för att sedan snabbt kunna ta sig till jobbet. Sedan ångrade han sig och tog ledigt hela dagen, men då ville han ändå ha bilen för att kunna uträtta lite ärenden. Så jag tog bussen. Nu har dom ändrat busstiderna så att första bussen från Nästan-Österlen inte går förrän klockan 06.00 på morgonen, tidigare gick den 05.25 eller något sånt. Fast då fick man stå på stationen och vänta 25 minuter på första bussen ut till jobbet, alternativ gå till jobbet från stationen, vilket tar sisådär 35 minuter. Jag brukar välja att promenera eftersom bussresan tar cirka 10 minuter så det är ju verkligen hugget som stucket tidsmässigt. Men i och med att bussen nu kommer fram senare så behövde jag bara vänta några minuter på den andra bussen och då kändes det rimligare att ta den, hade dessutom stigit upp min vanliga tid och gått 5 kilometer med hundarna innan jag åkte till jobbet, så kände inte att jag behövde smyga in mer vardagsmotion heller.  

Hade möten hela fördagen, tog sedan ut lite arbetstidsförkortning så att jag slutade min vanliga tid och marscherade iväg till bussen hem för att hinna med mer än bara hem och vända. Jag skulle ju på styrelsemöte på kvällen och hade inskärpt i min man att han måste vara hemma senast 16.45. Det var han, med god marginal. Tack vare min något kortare arbetsdag hann jag också med att städa, vilket jag annars hade tänkt skjuta upp till som idag. Skönt att slippa ha det hängande över sig. Hann också med ett "yinyoga express"-pass på en kvart innan det var dags att åka till stallet för möte. Var sedan hemma igen strax efter 21 och då var det raka vägen ner i bingen. 

Idag ska min man åka till Köpenhamn och vara borta till på söndag. E-G-E-N-T-I-D is coming up! Känner mig rätt sliten så det ska bli skönt att bara måsla omkring i sin egen lilla bubbla. De senaste dagarna har det varit tortyr att ta sig ur sängen på morgnarna, har varit så djävla trött. Sen går det väl på gammal vana när man väl är uppe och igång, men innan dess har det verkligen tagit emot på ett sätt som det inte brukar göra. Kanske är det för att nedläggningen på jobbet nu börjar konkretiseras efter de fackliga förhandlingarna. Folk har fått sina slutdatum och allt blir mera påtagligt och stämningen på jobbet är ju därefter. Inte på topp om man säger så. Så det ska bli skönt med helg. Planer: Långpromenader, elda i kaminen, kolla på Varuhuset, läsa böcker, hugga ved. Inte så mycket mer. Mmm. 

When they're burning flesh of men

I måndags var det förhandlingar med facket angående nedläggningen, och igår var det informationsmöte med facket. Som väl gav ungefär noll och intet, vad ska de göra liksom, säga till ett företag att de inte får lägga ner sin verksamhet? Däremot fick vi veta att den första förhandlingen varit redan den 20 juni, men att arbetsgivaren valt att inte släppa informationen förrän i augusti "för att folk inte skulle gå och ha ont i magen hela semestern". Det var kanske det lamaste argumentet någonsin, ett barn kan ju fatta att det var för att de inte skulle riskera att folk skulle börja söka andra jobb och att man eventuellt skulle stå utan personal framåt hösten. Så stämningen var väl SÅDÄR på jobbet efter det mötet med vad som kändes som Sveriges tröttaste ombudsman. Okej, jag fattar att ett jobb är ett jobb är ett jobb, och det är kanske svårt att utstråla att man står på barrikaderna tjugofyra sju. Men man kan kanske anstränga sig så pass mycket att man inte i första hand får intrycket att personen ifråga har tryckt i sig en näve Valium. KAN MAN JU TYCKA. 

Efter jobbet sprang jag min vanliga runda, det var lite tungt för jag hade träningsvärk. Vet inte om det var för träningspasset jag körde i måndags, eller om det var efter ridningen, mest sannolikt en kombination. Men jag tog mig runt. Åkte sedan till Hööks för att köpa ett nytt ridspö. Den modellen som jag haft var dessvärre slut i lager så fick slå till på ett annat som också var pissdyrt, har man nu lagt sig till med såna olater att man börjat rida med balanserat spö får man stå sitt kast och lätta på lädret. 

Åkte sedan hem, gick en liten runda med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sedan var det soffa och bok tills det var dags att åka till stallet. 

Idag är det först jobb, sen ska jag handla på hemvägen eftersom jag ska åka buss till och från jobbet imorgon, och på fredag vill jag mest bara HEM och påbörja min heliga härliga egentidshelg, inte köa på Willys. Ska sedan köra ett benpass på (eller ska man säga med?) Vibes. Tycker, peppar peppar, att mina knän blivit liiiiite (med stark betoning på lite) mindre stela?, och är övertygad om att det är träningen som gör nytta, så är rätt pepp på det. Sen blir det nog filmkväll med min man. Men nu: lite jobbelijobb. 

Till stallet istället, v 42 2025, pt 2

Igår skulle jag väl ha ridit Köttbullen, men istället blev det Älskling. Hurra!, kände jag efter måndagens inte-så-givande dust med Hästen. Vi fick rida fram självständigt, och det passade mig utmärkt även om det blev lite rörigt för det är ju det här med att titta upp och planera sin väg som inte alltid fungerar hos alla samtidigt. Vi är väl ungefär lika goda kålsupare allihop så det är ingen som blir sur för att någon plötsligt är där man tänkt vara. 

Älskling kändes fin, stod först emot lite i vänstervarvet men vi jobbade med det och det kändes som att det lossnade. Sen var det dags för dagens övning, som var på temat förvänd galopp med först bågar längs med långsidan och sedan vända halvt igenom och rida vidare med bibehållen galopp. Nu är inte galoppen Älsklings starkaste sida och det hon inte har i styrka kompenserar hon med fart. Så just den biten gick väl SÅDÄR, men man kan ju inte begära att hon ska orka när hon inte är tränad för det, så det är väl som med allting annat en process som vi får jobba vidare med. Hon blev lite i hetaste laget, men hon är inte dum så det är mest att själv vara lugn, ge efter på tyglarna och försöka reglera med sitsen. I den mån det nu går. Kände mig i alla fall väldigt nöjd efter gårdagens pass. 

A freight train runnin' through the middle of my head

Igår började jag jobba med ett nytt projekt tillsammans med en dansk kollega, hen är egentligen mycket mer erfaren än jag i detta men samtidigt...inte så drivande. Jag hade ju tänkt att hen skulle vara den som var drivande, men efter mötet kändes det som att jag varit väldans bossig. Men det måste ju hända något? 

Efter jobbet åkte jag till Rusta och köpte tvål och toapapper (spännande), sedan hem och ut i skogen med hundarna. Kände mig pigg och alert, skulle kunna ha gått mycket längre än de 6 kilometrarna det blev, men jag har ju ett schema. Kom hem, gjorde fotrehab, tränade ett pass med hantlar samt yinyoga. Sedan hade jag en timmes paus innan det var dags att åka till stallet. Sen hem, duscha och i säng. Hodeladohodeladihoppsanvilkendag. 

Idag blir det väl lite samma lika. Jobb, promenad, träning, ridning, hem och så i säng. Denna vecka börjar också ett vägarbete på vägen jag kör till och från jobbet (och stallet), som ska pågå ända fram till jul, vilket har fått mig att fundera på att välja en annan väg som känns som en omväg men som eventuellt inte är det. Återstår att se. Over & out.

Till stallet istället, v 42 2025, pt 1

Igår när jag körde till stallet så kände jag mig ON FIRE. Pigg, alert, energisk. Tänkte på Älskling och hoppades på en sån där drömmig känsla som jag hade förra måndagen, där det känns som att allting stämmer och det bara flyter på i fullt samförstånd. Sen när jag kom till stallet så skulle jag inte alls ha Älskling utan Hästen. Väldigt oklart varför, men tror det var för att han skulle igång efter vila och de andra grupperna skulle hoppa och det skulle han inte göra, hörde jag K säga till någon ungdom som undrade varför hon INTE fick Hästen. Varför just jag? gnölade jag missmodigt i mitt inre, Hästen kändes som en trött gammal ridskolehäst redan när jag red honom första gången 2017 och det finns ju inte mycket som talar för att han inte fortfarande skulle vara en trött gammal ridskolehäst 2025. Men så tänkte jag på ett inlägg jag läst på Facebook för ett tag sen där en ridklubb hört elever uttrycka att de "hatade" hästen de ridit, och som då skrev det är okej att vara missnöjd, men vi hatar inte en häst för att vi inte lärt oss hur vi ska samarbeta med den ännu. Så sant som det är sagt, så det var bara att sluta deppa och upp på hästryggen. Ska man säga något bra om Hästen så är det 

Men det gick inte bra! Ska man säga något bra så var det att Hästen i alla fall var pigg och gick fram för skänkeln, och det kändes väl ändå rätt okej när vi red fram i skritt och trav, inte heller stannade han och tjurade och slog efter skänkeln som han kan göra när man sätter lite press på honom, så so far so good. Men sen kom vi till galoppen. Jag tycker Hästen har en hemsk galopp, det går inte att sitta ner i sadeln och att rida honom i form är ju omöjligt när man studsar omkring som en guttaperkaboll på hästryggen. Och då är jag ju ändå van vid Köttbullen och hennes galopp som verkligen inte är något skolexempel på bra gångart. Men Hästen är utöver det så stor och stel och stötig, näe, det kändes inte alls bra. Som grädde på moset skulle vi sedan rida den där övningen som är förberedande för förvänd galopp med att galoppera på båge längs med långsidan. Vi gjorde den övningen EN gång, sen sa Hästen att okej, jag fattar vad det går ut på och så fattade han själv galopp när han tyckte det var lämpligt och jag hade INGENTING att säga till om. Försökte ta ner honom till trav och göra en ny fattning, men han bara fortsatte galoppera oavsett hur mycket förhållningar jag än gjorde. Ska man säga något bra så klarade han ju att gå i den förvända galoppen utan att jag behövde göra något speciellt, han kan ju sina saker, men något SAMSPEL var det sannerligen inte. Blä. Avslutningsvis skulle vi hoppa två små kryss, då försökte jag komma undan med att K hade sagt att han inte skulle hoppas, men några dressyrtantsprång var tydligen inte samma sak som hoppning. Hästen gillar att hoppa, men det är samma sak där, han tar liksom kommandot och bestämmer själv tempo och gångart och så sitter man bara där som nån djävla passagerare. Jaja, han fick ta sina små skutt och det gick bra. Kul för honom. Mindre kul för mig. K sa att det såg fint ut, men jag vet att hon ljuger. Haha. Jaja, det är vad det är. 

Visade sig dessutom att jag (tydligen) lagt ifrån mig mitt ridspö någonstans i stallet i fredags för det var inte i skåpet, och någon hade väl (gissningsvis) hittat det och tyckt att det var finder's keeper (det hade nog jag också gjort). Mitt FINA DYRA BALANSERADE DRESSYRSPÖ.  Nu måste jag skaffa ett nytt. Bara elände hela tiden med andra ord, hahaha.  

Inte död riktigt än

Det här är en bok jag inte tänker läsa klart: Inte död riktigt än av Holly Jackson. Detta är handlingen: 

Om sju dagar kommer Jet Mason att vara död.
Jet är dotter till en av de rikaste familjerna i Woodstock, Vermont. Hon är tjugosju år gammal och väntar fortfarande på att hennes liv ska börja. "Jag gör det senare", säger hon alltid. "Jag har tid."
Fram till Halloween, då Jet blir brutalt attackerad av en okänd inkräktare. Hon överlever, men läkaren ger henne en dödsdom, ett blodkärl i hjärnan är på väg att brista, inom en vecka kommer hon med största sannolikhet att vara död.
Jet fick inte någon skymt av personen som attackerade henne och har aldrig tänkt på sig själv som någon som har fiender. Men nu ser hon på alla i ett nytt ljus: sin familj, sin före detta bästa vän som blev hennes svägerska, sina vänner, sitt ex. Med bara sju dagar kvar att leva - och när tillståndet försämras - beslutar hon sig för att äntligen avsluta något.
Jet ska lösa sitt eget mord.

Tyckte det lät både spännande och lite nytt, men nä, det var verkligen inget jag fastnade för. Tyckte det kändes träigt och oengagerat, gillade inte karaktärerna och tappade intresset rätt så omgående. Den här boken får en överkorsad dödsruna av fem möjliga. 

Blekjorden

Har läst Blekjorden av Ulrika Lagerlöf. Det är en fortsättning på Hjortronmyren som jag läste förra året och tyckte var helt okej. Detta är handlingen: 

I Blekjorden är året 1949 när Siv på nytt tar arbete i skogshuggarkojan i Västerbottens djupa skogar. Livet som hemmafru är ensamt och hon finner vänskap i Märta, en ung kocka som hon ska lära upp. Men hemligheter gör sig påminda och hotar att förändra allt - för både Siv och hennes familj.
I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft.

Jag tyckte om den här boken ungefär som den förra: helt okej. Fortfarande stör det mig att covid överhuvudtaget inte nämns när det är år 2022, någon liten reflektion över den samtiden hade väl ändå varit klädsamt. I förra boken retade jag mig på att det stod att Siv blivit vuxen när hon fyllde 18 eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 på den tiden, men i den här boken förtydligades det att det avsågs "giftasvuxen". Som om Ulrika Lagerlöf läst min blogg, haha. 

Gillar ändå mixen mellan 40/50-tal och nutid. När boken var slut tänkte jag Jamen Sebbe då, vad ska hända med honom? men det kommer kanske en uppföljare där man får veta det. Den här boken får tre röjsågar av fem möjliga.  

I've searched the bars and betting shops in every part of town

Då var det måndag igen, ny vecka och nya tag. I natt var det frost, fick skrapa rutorna på bilen när jag skulle till jobbet. Märklig känsla när det varit 17-18 grader hela helgen men det kanske markerar slutet på brittsommaren dårå. 

I fredags tränade jag intervaller efter jobbet, det kändes bra. Åkte sedan på drop in-ridning och så hem. Min man fixade kvällsmat, då blir det färdig Coop-pizza men vi tycker båda att den är helt okej. Vi började kolla på Dead Boy Detectives på Netflix, den var väl ändå lite halvrolig. Sen blev det som det alltid blir på fredagskvällarna nuförtiden: jag gick och lade mig tidigt och min man stannade uppe och lyssnade på musik och spelade Playstation. Win-win för oss båda. 

I lördags var det blåsigt, så jag tog min nya höst-och-vårjacka som jag är ofattbart nöjd med. Har ju gnölat i eviga tider om att jag saknar en bra höst-och-vårjacka, jag har ju en toppenbra vinterjacka men den vill man ju liksom inte börja med i september, eller när det nu börjar kännas lite måruggigt och inte riktigt sommar längre. Har ju en Helly Hansenfleecejacka som jag tror jag fick i julklapp av mina föräldrar någon gång runt 2005 och den är still going strong när det är sådär lagom väder, men förslår inte riktigt när det regnar och blåser. Nu har jag i alla fall hittat en "lättviktsjacka" på Sellpy som känns som det ultimata komplementet till min garderob och är mycket, mycket nöjd med detta inköp. Fast i lördags var det lite för varmt, för blåsten, som var så frisk när jag stack näsan utanför dörren, avtog ganska omgående och då blev det nästan sommarvärme istället så efter att ha traskat nästan-Österlen runt i närmare tre timmar så var jag ganska svettig. 

Kom hem, tränade ett corepass och ett pass yinyoga och sedan dök dottern med familj upp för att hjälpa till att bära ner pellets i källaren. Det gick i ett nafs att få ner tre och en halv pall, för nu är barnbarnen så stora att de också kan hjälpa till och då kan man köra langarkedja istället för att det ska springas upp och ner i trapporna. G-Ö-T-T! Vi beställde fem pallar för ett tag sedan då det var någon kampanj och de har stått på gårdsplanen och gjort att det varit ett MECK att vända bilen, man får liksom svänga runt, backa lite, köra fram, svänga runt, backa, osv. HATAR det. Men nu står bara de två pallarna närmast husväggen kvar, så det ska bli ett sant nöje att slippa trixa runt.  

Superhjältedottern med familj drog vidare och vi slashasar (som nästan inte gjort någonting med pelletsen) låg i soffan och läste och slöade resten av eftermiddagen. Sen ryckte jag upp mig och gjorde köttbullar till middag, Netflix krånglade och ville inte starta, vet inte om det är Netflix i sig eller den såkallade smart-tv:n (som inte är speciellt smart enligt mig) men det händer ibland. Så i brist på annat så slökollade vi på slutet av Pippi Långstrump i Söderhavet samt början av Änglagård - tredje gången gillt, vilket var vad som visades på SF-kanalen. Sen höll min man på att krevera och förskansade sig bakom en dansk korsordstidning för barn som han köpt för att bättra på sin danska, och jag läste vidare. 

Igår gick jag min vanliga kuperade söndagsrunda, kom hem, gjorde yinyoga och åt lunch. Läste sedan ut den sista av de fyra böckerna jag haft på 14-dagarslån, fast en av dom slutförde jag aldrig pga trist, och traskade ner till bibblan för att lämna tillbaks dom och hämta en annan. Travade hem igen, städade i hönshuset och gjorde sedan upp planer för den kommande veckan. Är väldigt nöjd med förra veckans träningsinsats som var: 7 promenader (totalt c:a 6,5 mil), 7 yinyogapass, 3 ridpass, 2 pilatespass, 2 styrketräningspass, 1 corepass, 1 löppass och 1 intervallpass. Den här veckan kommer inte att bli lika ambitiös pga LIVSPUSSLET, haha. Nä, det är väl mest torsdagen som blir kämpig för då ska min man ha bilen och jag ska ta bussen till och från jobbet, plus att det är styrelsemöte i stallet på kvällen så det blir bara stressigt att försöka klämma in någon form av träning. På fredag ska min man åka till Köpenhamn och då kan jag inte rida på drop in-ridning för då tycker jag det blir för lång tid för hundarna att vara själva. I helgen som kommer planerar jag att hugga ved och då tänker jag inte göra någon  annan styrketräning. Någon måtta får det väl ändå vara. Ska ju hinna med EGENTIDEN också, då kan man inte ha en massa uppbokat. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 3

I fredags drog jag på drop in-ridning. Det är ju lite olika vilka hästar det finns att välja på, men nu fanns Gossen så då slog jag till på honom. Han är en sån trevlig ponny! Rör sig mjukt och fint och är man bara bestämd och driver fram honom ordentligt från början så gör det han ska utan något tjafs. Dagens fokus var övergångar, vi red en övning som var att trava längs med ena långsidan, sakta av till skritt och skritta kortsidan, fatta galopp från skritt och galoppera andra långsidan och därefter direkt övergång till skritt, skritta kortsidan och så trav längs med långsidan igen, osv. Det var en kul övning där man fick jobba SATAN med Gossen för han har liksom Köttbullen en rejält tilltagen komfortzon som han inte är beredd att lämna utan tungt vägande skäl, så man får verkligen rida i varje steg. Övergångarna till skritt var svåra,  inte själva övergången men att bibehålla framåtbjudningen. Tycker generellt lektionshästar har svårt att jobba i skritt utan de tänker direkt att det är = vila. Så där hade vi "lite" att jobba med, men det kändes ändå bra. En toppenavslutning på veckan helt enkelt! 

Kurragömma

Har läst Kurragömma av Søren Sveistrup, detta är handlingen:

En kvinna anmäls försvunnen av sin exman. Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem försöker kartlägga kvinnans liv och det visar sig att hon har varit förföljd en tid. I kvinnans telefon hittar de hotfulla sms, gärningsmannen tycks via sin telefon ha övervakat, manipulerat och förödmjukat sitt offer. Thulin lyckas koppla utredningen till ett olöst mord på en 19-årig tjej, där tillvägagångssättet tycks ha varit likartat. Men vad har en gymnasieelev och en småbarnsmamma gemensamt?

Thulin får hjälp av Mark Hess som återvänt till Köpenhamn och tillsammans försöker de lösa brotten, som visar sig vara en perverst kurragömmalek som började en vårdag för mer än 30 år sedan, när en trevlig skolresa förvandlades till en mardröm. En kapplöpning mot tiden börjar, och Hess och Thulin försöker koppla ihop det förflutna och nuet innan kurragömmaleken kräver ännu fler offer.

Det här är en fristående fortsättning på Kastanjemannen som jag gillade mycket. Den här: inte lika mycket. Utan att spoila för mycket så tyckte jag det var direkt orimligt att mördaren liksom kunde befinna sig exakt överallt hela tiden och vara så omöjlig att skaka av sig. Tyckte också det blev lite tjatigt med alla turer kring Thulin och Hess, och också rätt irriterande att de genomgående kallas Thulin och Hess, det känns så opersonligt. Sedan räknade jag ut vem mördaren var långt innan nämnda Thulin och Hess gjorde det, vilket ju är lite trist (även om det är kul att känna sig smartare än hela Köpenhamnspolisen). Själva upplösningen med sin kapplöpning mot tiden kändes också lite väl osannolik. Den här boken får tre arkiverade polisutredningar av fem möjliga.   

Just give me bread and water, put a guitar in my hand

Äntligen fredag, fast jag vet inte, dagarna går så himla fort att det känns som att arbetsveckan är över i en grisblinkning. Helgerna också, tyvärr, men det är väl så det är? Men var det så här förr? Jag minns på mitt förra jobb, då kändes veckorna som att de varade i flera år. Man tyckte man hade jobbat i en massa dagar och timmar och så var det bara tisdag och klockan var bara 08.27 och det återstod evigheter tills frihetens klocka klämtade fredag klockan 16.  Brrr. Men ja, det var ju en annan typ av jobb där allting bara upprepade sig timme ut och timme in, när man i princip såg fram mot toalettbesöken för att de innebar en liten promenad bort från sin maskin och den evighetsmonotoni som utgjorde ens arbetsuppgifter. Ibland, när jag sliter med alla mission impossibles som alltid verkar landa på just mitt bord så kan jag sakna enkelheten, det där att hjärnan lika väl kunde hängas på en krok i omklädningsrummet för den använde man i alla fall inte på jobbet, man var bara den del av maskinen som ännu inte var uppfunnen. Jag kan sakna att gå hem från jobbet och inte behöva bekymra sig ett dugg om någonting som rörde morgondagen för den innebar exakt samma sak som gårdagen och alla andra dagar (som kom och gick utan att man visste att det var livet). Men det är inte ofta jag känner så, och framför allt är väl dom känslorna inte direkt äkta heller.

Igår var det informationsmöte på jobbet. Sedan beskedet om nedläggningen kom i mitten på augusti har vi i princip inte hört ett dugg mer. För en månad sedan sa vår VD sa att nu skulle man igång och förhandla med fackföreningarna och att vi skulle ha de här informationsmötena var fjortonde dag så att alla skulle få veta vad som hände. För fjorton dagar sedan var det alltså ett sånt möte där informationen i princip var att det inte fanns någon ny information. Igår var väl informationen att förhandlingarna skulle äga rum som idag för ett fackförbund, på måndag för ett annat och förhoppningsvis inom kort för ett tredje. Det var ju information som man lika gärna kunde ha skickat ut i ett mail istället för att alla skulle släpa sig upp till fikarummet, men men. 

Efter jobbet åkte jag hem, travade en runda med hundarna, städade, gjorde lite yinyoga och sedan blev det läsning fram till läggdags. Idag är det först jobb, sedan ska jag springa intervaller och rida på drop in-ridningen. Har inga direkta planer för helgen mer än vedhuggning. Känns stabilt! 

It's only a matter of time

Igår blev ett möte inställt med kort varsel och jag kunde gneta på med mitt helt ostörd hela dagen. När jag gick hem kände jag för första gången sedan...innan semestern? att jag var I FAS. Inkorgen där alla mail som rör Projektet hamnar innehåller nu kanske 15 mail med uppgifter där jag i nuläget väntar på input från andra innan jag kan komma vidare. När jag kom tillbaks efter semestern hade jag kanske 200 olästa mail i Projektinkorgen, som var och en innehöll en mer eller mindre komplex arbetsuppgift. Vissa tar kanske fem minuter att fixa, andra tar flera dagar innan man kan markera dom som slutförda. Sen trillar det ju in nya mail med nya arbetsuppgifter efter hand, och det har ju också varit en hel del pyssel med myndighetsgrejer avseende att verksamheten ska läggas ner. Eller delvis läggas ner, eller hur det nu blir, ingen vet ju. Men hur som helst så har det i alla fall känts som att hur mycket jag än fått gjort så har det ändå  alltid varit 200 olästa mail som legat där och varslat om sig själva på ett oskönt sätt.  Men nu är det alltså bara de där 15. Ofattbart skön känsla, så länge den nu varar. 

Efter jobbet igår så åkte jag hem, gick ut med hundarna, traskade sedan ner till affären och hämtade ett paket, sedan hem och gjorde fotrehab och betade av ett gummibandspass på Vibes. Sen kom min man hem och vi kollade på filmen Caramelo på Netflix, som vi väl båda tyckte var SÅDÄR. Jag hade lite problem med att huvudrollsinnehavaren var rätt lik en f d kollega till mig, och tjejen som han var kär i påminde ganska mycket om min kontaktperson på vår tillsynsmyndighet. Det var inte det som var problemet, utan det var mer att den inte riktigt träffade rätt, skulle det vara drama, skulle det vara komedi, det var liksom varken hackat eller malet med någonting. Sen var den väldigt förutsägbar, nästan så att man kunde tro att jag hade skrivit manus så pricksäkert kunde jag förutspå handlingen långt innan den utspelade sig på duken. Eller ja, tv:n  dårå, om man ska vara petig. 

Gick och lade mig och läste, somnade rätt snabbt, vaknade typ 00.45 och var vaken en god stund utan någon direkt anledning, hade bara allmänt svårt att komma till ro. Provade alla möjliga knep för avslappning och till slut somnade jag väl och vaknade till två minuter innan klockan ringde. Det var ju inte lönt att försöka somna om utan bara att kravla sig upp och påbörja dagen.  Gäsp. 

Idag ska vi ha informationsmöte på jobbet, så det blir lite längre jobbdag för mig. Ska försöka passa på att åka och handla på lunchen så slipper jag det sen på hemvägen. Sedan är det ju torsdag, detvillsäga städdag. Så dagens planer är ju spikade, kan man väl säga. Sen ska jag läsa ut den där djävla Kurragömma-boken, hade som mål att göra det igår men var för trött efter att ha tittat på en hel långfilm, hehe. 

Still you gonna have to serve somebody

Fan vad det är varmt, klagade jag missnöjt när A2 och jag gick från lunchrummet igår och solen tittade fram. Det ska man väl inte gnälla om i oktober, men tisdagar är ju springdag och jag har väl sannerligen fått min beskärda del av värme i samband med löpträning i år. Om jag anstränger mig kan jag väl komma ihåg att det tidigt i våras var så kallt att jag fick inleda med att ha på mig handskar för man kan ju inte direkt springa med händerna i fickorna, men annars minns jag mest att harva runt i 25 graders värme, stekande sol och trots att det inte funnits ett moln så långt ögat kan nå så har den här sommaren sannerligen inte känts så kort som Tomas Ledin vill låta göra gällande. Häromdagen när jag diskuterade med min dotter angående det här med att köra ett löpar-komigång-program så frågade hon mig vad mitt mål var. Fick fundera lite och sedan svarade jag Jag vill nog mest att det inte ska kännas som att jag håller på att dö. För det är lite den känslan jag har haft trots att jag springer i ett betydligt lägre tempo än det som tidigare varit min komfortzon. Antar att det är ännu en bieffekt av att bli äldre, att även konditionen tar längre tid att träna upp? Tidigare när man ska igång så har det alltid varit att man plågar sig genom fem grisiga rundor och sen är man på banan, men det verkar inte fungera så längre. 

Men! Igår tog jag mig runt den runda på 5,7 kilometer som jag bestämt att jag ska springa ända tills det inte känns jobbigt längre...utan att det kändes särskilt jobbigt. Bortsett från de sista kanske 200 meterna, men det tror jag mest sitter i huvudet. Och eventuellt också att det är ett, inte brant men segt uppförslut mot slutet av den rundan. Men resten av rundan kändes faktiskt toppen, det kan också ha spelat in att solen hade gått i moln och regnet istället hängde i luften som man lite mer kan förvänta sig av oktober, brittsommarfenomenenet till trots (var ju faktiskt Brittadagen igår!). Blev så glad! Jag bryr mig inte om att det går långsamt (för det gör det), men det är inte kul att känna sig som en gammal dammig skördetröska som stått på en loge i en massa år och som nu hackar sig fram på tre cylindrar och där man när som helst förväntar sig att motorn bara ska lägga av och det känns som att det aldrig blir någon förändring. Men plötsligt hände det alltså. NAJS! 

Åkte inom Ica och handlade mjölk, juice, yoghurt, frukt och knäckebröd och landade på drygt 300 kronor? De här matpriserna är ju för fan ett skämt, det var ju inte direkt som att jag köpte oxfilé och rysk kaviar. Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, körde ett pass yinyoga och sedan blev det läsning tills det var dags att åka till stallet. Kom därifrån i någorlunda vettig tid, hann därför inom bibblan med sju minuters marginal för att hämta två reserverade böcker som jag tydligen missat förra gången jag hämtade. Vet inte riktigt vad jag tror ska hända om man råkar bli kvar på bibblan efter stängningsdags av meröppet-tider, förmodligen händer det ingenting (utom möjligen att det inte går att låna? vet inte riktigt hur de där systemen fungerar) utan det är väl bara att gå ut, men på något vis inbillar jag mig att det skulle vara lite som i Fångarna på fortet och att man ska bli instängd när tiden är ute, och kanske också att det skulle gå ett larm av något slag? Jaja, nu hände inget av det eftersom jag var utanför dörranra klockan 20.53. 

Idag ska jag och min man ha filmkväll, det var jättelängesen sist så det ska bli kul/mysigt. Hoppas jag hinner läsa lite innan dess, för annars spricker mitt tighta lässchema. Har ändå insett att fyra tjocka böcker på en 14-dagarsperiod var åtminstone en för mycket så en av dom får jag väl lämna tillbaks och reservera om, men tre vill jag hinna med innan det är dags att lämna tillbaks dom på måndag nästa vecka. Är lite drygt halvvägs genom nummer två, så än finns det hopp. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 2

Igår var det Köttbulledag! Hon kändes faktiskt väldigt fin (för att vara hon) när vi red fram, kunde t o m ställa igenom och böja lite (visserligen med betoning på lite) till höger, och det brukar i normala fall vara i det närmaste omöjligt, hennes högersida är som en betongvägg och man får vara glad om det går att ställa inåt i högervarvet. Pigg kändes hon också, och det är ju härligt att rida en ponny som frustar och länger på steget när man driver framåt, istället för att vara tvungen att driva som en dåre bara för att så att säga behålla momentum. Galoppen går bättre och bättre, lättare i vänstervarvet såklart men tyckte även det började likna någon form av form även i högergaloppen. Men sen blev det jobbigt för henne (och mig), och då började hon spjärna emot och då blir det att jag fastnar i högertygeln och vänstertygeln börjar glappa och det är inte så man uträttar stordåd. Men den övergripande känslan var ändå nöjdhet. 

Vi avslutade med att ta några skutt, för gruppen innan hade haft hoppning och det stod kvar några små kryss. Köttbullen tycker det är så roligt!, och när det är kryss på 30 cm så kan jag faktiskt också tycka det är lite skoj. 

Sleek as a shriek, spinning 'round and 'round

Är lite stressad över mitt tighta läs-schema, jag hinner inte med. Det var den där boken av Liane Moriarty som tog lite längre tid än förväntat, nu håller jag på med Kurragömma av Søren Sveigstrup och den är också rätt mastig och minst 500 sidor lång. Tror inte jag hinner klämma den plus ytterligare två böcker tills på söndag, men hoppet är ju det sista som överger människan så vi får väl se. Här skulle man ju kunna bli lite modern och börja använda sig av ljudbok och på så sätt till exempel utnyttja tid när man sitter i bilen eller promenerar med hundarna, men jag vet inte. Jag har absolut inget emot ljudbok som princip, men jag gillar det där med att när man väl sätter sig med en bok så är det vad man gör, man passar inte på att dammsuga eller hänga tvätt samtidigt. Sen behöver ju det ena absolut inte utesluta det andra, men ändå. Att sätta sig i soffan eller lägga sig i sängen med sin bok, det är väl ändå höjden av gött här i världen.  

Har funderat på att testa något löparpass på Vibes, där finns massor. Vet dock inte riktigt på vilken nivå jag ska lägga mig, tycker att jag är förbi "komma igång"-stadiet men inte tillräckligt igång för att det ska vara  helt okomplicerat och bara att köra på. Tänkte igår att jag kunde väl hoppa in mitt i ett sånt här "kom igång"-program då. Hittade ett pass där man skulle springa i trappor. Det skulle förbättra ens löpsteg eftersom man tvingades lyfta benen på ett annat sätt jämfört med när man springer på plan mark. Det lät ju bra. Hitta en trappa med 20 steg, var instruktionen och vadfan? Jag utgår ju från Ankeborg, det är kanske världens plattaste stad. Vill man ha backträning värd namnet här får man springa över viadukten vid järnvägen fram och tillbaka för det är väl ungefär vad som finns. Några trappor med 20 steg finns det definitivt inte någonstans, det ska väl vara rulltrappan inne i gallerian dårå men jag tror inte det kan räknas som träning. 

Nästan-Österlen är ju däremot kuperat så det både räcker och blir över och efter att ha funderat ett tag så kom jag på att det faktiskt också finns trappor i ett naturreservat en bit hemifrån. Gick dit med hundarna  igår för att reka, men blev tveksam. Det finns två trappor, båda har kanske 60 steg och JA, jag fattar att man inte måste springa hela vägen upp,  utan att man kan vända efter 20 och springa ner igen. Problemet med de här trapporna är att de är så satans branta. Och att de inte är fina gjutna stadstrappor utan mer av typen att man lagt ut lite stenblock i en jättebrant slänt (jag fattar att det ligger mer jobb än så bakom, men det är så det ser ut). Det ligger alltid grus och löv och grejer på stegen, för det är ju inte som att gatukontoret kommer dit och sopar för att någon dåre känner att hon vill få ett bättre löpsteg. Och man vill ju inte halka på löst grus i en trappa och falla som en mogen frukt och slå sig halvt fördärvad. Dessutom är det alltid så djävla mycket folk där (eller ja, allt är väl relativt, men om jag i vanliga fall möter noll människor och igår mötte jag kanske tre så är det ju ändå en procentuell ökning som heter duga) och är det något jag känner mig osugen på så är det att ha publik när jag ska "förbättra löpsteget". Gick hem och tänkte att det där går väl att träna inomhus också, vår inomhustrappa är visserligen bara 12 eller om det är 14 steg, men det är väl bättre än inget. 

Körde sedan ett hantelpass där jag faktiskt gick utanför komfortzonen och bytte ut mina blygsamma 3 kilo till 5 kilo och grisade mig sedan genom ett svettigt pass. Lite yinyoga på det och sen hade jag 45 minuters lästid innan det var dags att byta om och åka till stallet. 

Idag är det jobb, sedan löpträning (utan trappor) och så ridning ikväll. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling och nu när jag har lärt känna henne lite bättre så tror jag hon är en sån häst som är lite humörsstyrd, med bra dagar och mindre bra dagar, och igår hade hon en bra dag. Hon kändes pigg utan att bli trippig och hon kärvade inte emot i vänstervarvet som hon gjort några gånger tidigare, utan hon tuffade på i fin form och allt kändes helt enkelt toppen. Åtminstone tills vi skulle rida en variant av samma övning som vi red i tisdagsgruppen förra veckan, med tiometersvolt i galopp utmed långsidan, men den här gången skulle vi också fortsätta längs fyrkanten i galopp, vända halvt igenom och sedan rida förvänd galopp. Det tyckte Älskling var svårt för hon är inte tillräckligt stark i galoppen än, och då kompenserar hon med fart. Djeflar vad det gick undan, tyckte jag. Sedan försökte hon byta galopp, misslyckades med det och så blev det slängtrav istället. Så just den biten var väl mindre lyckad, men det var inte bara vi som inte fick till det och efter ett tag sa K att vi istället skulle galoppera på båge utmed långsidan. Det gick bättre (för alla). Men i övrigt: som en dröm. Skulle kunna ha fortsatt att rida hela natten, men så fungerar ju inte världen. Idag tror jag det blir Köttbullen, mindre drömmigt men vi har ju haft några riktigt bra pass det senaste så jag hoppas att vi fortsätter vara ON FIRE. 

Ena stunden här

Har läst Ena stunden här av Liane Moriarty och det kan du banne mig också göra. Detta är handlingen: 

Under en flygning mellan Tasmanien och Sydney reser sig en äldre kvinna upp och börjar tala om för de andra passagerarna, i tur och ordning, när och hur de kommer att dö: Ett nygift par på smekmånad. En utmattad mamma med två små barn. En ung man på väg hem från sin bästa väns begravning. En sjuksköterska som ser fram emot pensionen. Vissa får veta att de kommer att leva ett långt liv, andra att de bara har månader kvar.

Planet landar säkert, men för människorna ombord har livet förändrats. Vem var den mystiska kvinnan? Ett medium? En bedragare? En galning? Oavsett vad så får hennes ord stora konsekvenser, och binder samman främlingarna på flyget på de mest oväntade sätt. "Ena stunden här" är en överraskande, tankeväckande och underhållande roman om döden, livet och det som fyller det med mening.

Jag ä-l-s-k-a-d-e den här boken. Jag har läst alla Liane Moriartys böcker och gillat dom allihop, men den här är nog ändå den bästa. Den var liksom så varm och känslofylld, jag gillade nästan alla karaktärer och kom på mig själv med att gå och fundera på dom och deras liv även efter att jag läst klart boken. Ville liksom fortsätta hänga med dom, lite så som det är med Elly Griffiths böcker och karaktärer. Det var kanske lite väl MÅNGA karaktärer dock, men det går väl att ha överseende med om ni frågar mig. Den här boken får fem flygplan av fem möjliga, nu är det ni som går raka vägen till bibblan.  

Whispering voices in my head

Jaha, då har det blivit vecka 41. Bara tre veckor kvar till vecka 44 då jag ska ha mitt lilla höstlov. Det testade jag förra året och tyckte det var absolut toppen. Bara vara hemma och drälla utan krav, ha sovmorgon, gå långa  höstiga promenader, elda i kaminen, läsa böcker. Mmmmm....höstlov. Nästan bättre än sommarsemester, i alla fall som det känns nu när höstlovet ligger jungfruligt obrukat framför en och sommarsemestern i princip är glömd. 

I fredags jobbade jag, sedan tränade jag intervaller innan jag åkte till stallet för drop in-ridning. Det kändes bra, men var samtidigt lite halvstressigt eftersom jag inte riktigt hade koll på hur lång tid jag hade på mig, vill ju vara i stallet i god tid. Men det var rätt goda marginaler, visade det sig. Är också så himla nöjd med att jag har hyrt ett skåp i omklädningsrummet så att jag kan ha ett ombyte där och slipper släpa grejer fram och tillbaka. Tror det kostar typ 250 kronor per termin, hade lätt kunnat betala det dubbla för den lyxen. 

Efter ridningen åkte jag hem och kokade soppa. Medan den puttrade så tränade jag ett pass yinyoga samt slängde ihop en äppelkaka (ej samtidigt dock). Sen åt vi och kollade på Reservatet, sen gick min man till sin mancave och jag läste lite innan jag gick och lade mig för roligare än så är jag inte en fredagskväll (inte han heller, hehe). 

I lördags skulle det bli storm!, fast inte så mycket hos oss. Gick ut med hundarna, träffade min granne och  hennes hund och stod och pratade med henne en god stund innan vi skildes åt och jag och mina hundar tog oss ut i skogen. Det både regnade och blåste, men inte så farligt inne i skogen så det var på det hela taget en skön promenad. Kom sedan hem och tränade ett litet styrkepass med gummiband med Vibes, sedan yinyoga på det. Min man hade tänt i kaminen, det var varmt och mysigt och sen låg vi i soffan och läste hela eftermiddagen. Lite väl länge, för plötsligt var det kväll. Min man gav hundarna mat och gick ut med dom och jag började fixa med maten, stekt strömming med potatismos, en favoriträtt men det är ju lite pyssel med den, så vi åt inte förrän klockan var över sju. Sen kollade jag på ett avsnitt av Halva Malmö består av killar som dumpat mig (har nu ett avsnitt kvar), vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Gillade ju boken väldigt mycket och det är nog svårt att göra någonting lika bra som en bok för det är så mycket som kan förklaras i text som nog inte riktigt kan förmedlas i bild. Har frågat folk som inte läst boken vad de tycker, de flesta verkar ändå tycka den är bra så det kanske är jag som överanalyserar. Stör mig också på saker som inte är som i boken, det slipper man ju såklart om man inte har läst boken. 

Igår vaknade jag tidigt, kände att jag inte skulle kunna somna om pga kissnödig för går man upp och går på toa så yrkar hundarna på att det är morgon och vill ha mat och gå ut. De har någon slags magisk gräns för när de tycker det är morgon, för vaknar man mitt i natten och går på toa så struntar de i det, men vid en viss tidpunkt så anser de att dagen har grytt och då får man som tjänstehjon ta konsekvenserna av det. Att ligga kvar och vara kissnödig var ju inte heller ett hållbart alternativ. Ibland är jag avundsjuk på min man som kan gå upp och göra både det ena och det andra och sedan bara gå och lägga sig och somna om igen (vilket också hundarna gör). Det kan inte jag, eller jo jag kan, men det tar timmar och sen vaknar jag och är alldeles mosig och så känns det som att halva dagen har gått. Så jag kravlade mig upp, åt frukost och gick sedan min vanliga kuperade söndagsrunda. Kom hem, tränade lite yinyoga och gav mig sedan i kast med mitt stränga lässchema en stund innan det var dags att laga lunch. I normala fall äter vi rester eller mackor till lunch, men nu skulle jag iväg på kvällen och eftersom jag är besatt av matlådor så fick det bli så här. Sedan var det läsning hela eftermiddagen, vid femtiden kom S och hämtade upp mig och så åkte vi ner till Flyinge för att kolla på en clinic med Kyra Kyrklund. Det var intressant och lärorikt, fast kanske ändå lite...ovanför horisonten, ens egen alltså. Är ju sällan man känner att ens problem är att galopp-piruetterna inte sitter. Men mycket var basic och gick att tillämpa i vilken ridning som helst egentligen, så det var absolut både se- och hörvärt. Vi gjorde dock det strategiskt smarta valet att smita lite innan clinicen var slut för att slippa köer i mörker och regn. Tror inte vi missade så mycket och skönt att komma hem i någorlunda vettig tid i alla fall. 

Det var helgen det! Den här veckan händer det inte så mycket: Skulle ha gått på livepodd med Snedtänkt, men den blev inställd. När jag kom till jobbet i morse så möttes jag av ett mail att A2 var sjuk, så nu får jag sköta hennes jobb också eftersom inte A1 är på plats. Men hellre det än att ha dramadrottningen A1 att tassa runt och förhålla sig till. Den här veckan hoppas vi också kunna få lite tydligare besked på vad som egentligen ska hända på jobbet. Först var det bara besked om nedläggning, sedan: ingenting, ingenting och ytterligare ingenting. Okej att det inte är att folk får gå på dagen, men någon slags tidslinje borde man väl ändå kunna få fram? Typ: när är sista arbetsdagen, när ska folk sluta? Som det är nu så puttrar allting bara på som om ingenting hade hänt. Inte för att det på något vis är synd om mig i förhållande till de som blir av med sina jobb, men det är ändå frustrerande att ingenting få veta. Men det får vi kanske den här veckan dårå. Den som lever får i vanlig ordning se. 

   

Till stallet istället, v 40 2025, pt 2

Tog mig iväg på drop in-ridningen igår, det verkar ha blivit en hyfsat populär aktivitet för vi var sju stycken. Kände att här gäller det att man får vara i tid och bevaka sina intressen, inte för att det brukar vara så jättestor konkurrens om Köttbullen men man vet ju aldrig. Nu fick jag henne i alla fall, och det gick rätt så bra tyckte jag. Hon kändes pigg och bjöd på framåt och frustade i både traven och galoppen. Övningen vi red var att vända rätt upp i skritt, lägga volter åt antingen höger eller vänster vid en kon, sedan trava över en bomserie och därefter göra en övergång och så volt åt andra hållet mot vad man hade ridit innan bommarna, och sen trav med tempoväxlingar på långsidorna. Det gick rätt bra, fick till ett par vad som kändes som riktigt fina travökningar som tyvärr inte bevittnades av någon särskild, så jag får väl bara leva med att det var en bra känsla. Härlig avslutning på veckan! 

Somewhere a queen is weeping

Varje helg så brukar jag göra en liten planering av den kommande veckans träning eftersom jag är en sån där människa som måste skriva upp saker för att de ska bli av, samt älskar att ha listor och stryka och bocka av. Jag kan tyvärr inte bara sitta och invänta feeling, för då skulle det sannerligen inte mycket bli gjort.  I Vibes-appen, denna fantastiska grej som faktiskt har revolutionerat min hemmaträning, så finns förutom allt annat också en kalender där man kan lägga in sina planerade träningspass och sedan blir de automatiskt avbockade när man gjort dom (eller åtmintone spelat upp videon), vilket är väldigt tillfredsställande. Men igår vet jag inte riktigt hur jag hade tänkt, för vi har ju städdag på torsdagar och jag vet sen gammalt att efter det så har jag cirka noll energi kvar till att göra något mer. Då vill jag bara ligga i soffan och dricka te och läsa bok och det kan man väl få vara värd. Igår hade jag dock tänkt att jag skulle köra ett pass yinyoga efter städningen, det är ju inte så betungande att bara ligga stilla. Men när jag tittade i kalendern såg jag att jag också lagt till ett styrketräningspass. Vad faan? tänkte jag och kom sedan ihåg hur jag suttit i söndags och tyckt att jodå, 20 minuter styrka skulle jag väl både hinna och mäkta med. Hunnit hade jag väl gjort, men orkat? Ja, det hade jag säkert också gjort om jag hade gett mig fan på det, men efter att ha jobbat, handlat, promenerat 7 kilometer med hundarna samt städat hela huset så hade jag noll vilja att ge mig fan på någonting mer än minsta motståndets lag och färden mot soffan. Yinyogan blev av, styrketräningen inte. 

Men idag är det fredag! Ny dag, nya möjligheter, osv. Ska jobba, sedan tänkte jag köra lite intervallträning  efter jobbet och därefter är planen drop in-ridning. Sen hem och göra soppa till kvällsmat, det har jag varit sugen på sedan vädret slog om och det blev lite kallare. Mmm...soppa. Har inga särskilda planer i helgen utom på söndag kväll då vi är ett gäng från stallet som ska åka till Flyinge på clinic med Kyra Kyrklund. Dum tid tyvärr, det börjar inte förrän 18.30 så jag kommer väl inte att vara hemma förrän as-sent, men det är väl smällar man får ta.  

Jaha, nähä, då får man väl riva igång dagen. Ska bara jobba med Projektet idag, så det blir förhoppningsvis givande, samt att min episkt långa to-do-lista kanske eventuellt minskar något i omfång.  

Freedom comes from God's right hand

Praise the lord, jag tror jag äntligen har hittat ett massageställe som är nästan lika bra som på Stålnypans. Kan inte komma på något annat negativt att säga om det än att det var lite meckigt att hitta parkering, men det är ju inte deras fel. Nästa gång (för det blir definitivt en nästa gång!) så kan jag ju pallra mig iväg lite tidigare, parkera på stora gratisparkeringen lite utanför centrum och få en liten promenad på köpet. Nu parkerade jag på gatan intill, som råkar vara samma gata som biblioteket ligger på och där brukar det alltid finnas någon liten ficka att knö in sig i, men där pågick något slags vägarbete så det var avspärrat och väldigt oklart hur, var och när man egentligen fick stå där. Hittade sedan inte någon parkeringsautomat och inte heller någon skylt om någon app utan fick irra omkring och leta. Parkeringsautomaten låg så långt bort att jag var osäker på om den ens hörde till det område jag parkerat på, men nu fanns det ingen tid att fundera så det var bara att knappa in sitt registreringsnummer och hoppas på det bästa (spoiler: hoppet infriades, om det bästa nu innebar att slippa parkeringsböter). Hittade till salongen, som inte gav intryck av att vara förtäckt bordell vilket ju alltid är ett plus. Fick sedan en timmes behandling som kort och gott var TO DIE FOR och satt precis där den skulle. Nya Stålnypan muttrade om att det var hårt och spänt och ja, inget nytt under solen. Minns hur det var i allt drama kring Narcissus, då kunde jag nästan inte ha bh på mig för att det gjorde så ont i axlarna som liksom fastnat i ett konstant läge uppe vid öronen. Nog för att jag gillar att vara utan bh, men det ska väl ändå vara för att man själv vill det och inte för att blotta tanken på något som sitter åt runt axlar och nacke avskräcker. Minns också att det tog oväntat lång tid innan det återgick till det normala igen, som att kroppen fortfarande var på helspänn och i full beredskap fastän det reella hotet (eller vad man ska kalla det, det var ju inte som att jag kände mig hotad utan snarare att det var en outsinlig källa till irritation och frustration) försvunnit. Minns att jag var på flera massager där det  90 minuter senare kändes som att det bara krafsats lite på toppen av ett isberg. 

Men det här var bra och precis vad jag behövde. När jag gick därifrån kände jag mig lätt i axlarna, som att blodet kunde strömma fritt för första gången på jag vet inte när. När började allt drama kring dramadrottningen A1? Tror det var i mars någon gång? Minns inte riktigt när jag senast var på massage, men det var kanske i den vevan? Sen var det så mycket krångel med vägarbeten på vägen till Laserkvinnan så jag till slut avbokade en tid jag hade bokat om flera gånger, och sen blev det aldrig av att jag bokade en ny och så gick veckorna och blev till månader och på den vägen är det. 

Jaja, nu har jag i alla fall hittat ett vad som så här långt verkar vara ett bra ställe, vilket jag känner mig så himla nöjd med! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna och det var lite jobbigt för jag var ganska trött i kroppen. Kom hem igen, gjorde fotrehab och körde lite yinyoga, sedan låg jag i soffan och läste resten av kvällen. 

Idag känner jag mig helt mörbultad, fast på ett bra sätt. Ska jobba, sedan åka och handla på hemvägen, och så hem och städa. ZzzZzzZzz. Intentionen är också att träna pilates, men vi får väl se hur långt orken räcker. Imorgon är jag lite sugen på att rida på drop in, så det ska jag försöka få till. Men först ska jag äta mitt bröd i mitt anletes svett. 

Ooooktoooober

Igår jobbade jag, inget speciellt hände. Det är så lugnt och fridfullt nu när inte A1 är här och sprider dålig energi, pga den förestående nedläggningen är det ju inte direkt tjo och tjim och klackarna i taket, men det har ändå återgått till något slags normaltillstånd där det mesta puttrar på, det är bara ibland som man stannar upp och inser att nävisst, det här kommer ju inte att finnas nästa år. Fortfarande är det inget beslut fattat kring vår lilla produktionslinje och mycket lutar åt att den blir kvar även nästa år. I så fall blir det ytterligare 3-4 som får behålla sina jobb åtminstone nästa år, men jag har svårt att se att det skulle vara en långsiktig plan att behålla den här, det rimmar liksom inte riktigt med den strategiska planen. Men den som lever får se.

Efter jobbet sprang jag en runda och det när med vädret är ju märkligt? Hela dagen igår regnade det och jag tänkte att åh vad skönt det ska bli att slippa värmen. När jag gick från jobbet till bilen regnade det, när jag parkerade där jag brukar parkera vid fältet där jag brukar springa så regnade det. Max två minuter efter att jag lufsat iväg så bröt solen fram och stekte sedan på som bara den så den tunna långärmade tröjan jag hade på mig kändes nästan som en dunjacka. Knogade mig runt min standardrunda, tackade vädergudarna som åtminstone bjöd på lite vind och att det åtminstone var skugga inne i skogen. Satte mig i bilen och körde hem, hade knappt hunnit mer än några hundra meter så började det regna igen. Alltså vad fan?  

Kom hem, gick med hundarna, tränade lite yinyoga och satte mig sedan med en bok. Ej telefon!, det finns det inte utrymme för nu när jag har fyra tjocka böcker på 14-dagarslån utan möjlighet till omlån. Började på Ena stunden här av Liane Moriarty vars böcker jag ju nog har läst och gillat allihop, och den här har i alla fall börjat lovande. 

Idag ska jag på massage, vilket känns synnerligen välbehövligt för nacken och jag är inte vänner just nu. Ska ju till ett nytt ställe så det känns väl lite sådär, man vet vad man har men inte vad man får osv. Men man får helt enkelt laga efter läge. Sen hem, promenad och så eventuellt lite yinyoga på det innan det blir soffa och bok. Kanske en brasa i kaminen? För nu är det oktober, hur det nu gick till. Hashtag alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Osv. 

Till stallet istället, v 40 2025

Tycker inte det har blivit så mycket kontinuitet i ridningen de senaste veckorna, först missade jag ju två pass när jag var i Norge, sen var det teori på tisdagen förra veckan och teori i måndags denna veckan. Men igår var det ridning och jag hade Köttbullen. Tror det har utkristalliserat sig nu som att jag har Älskling på måndagar och Köttbullen på tisdagar. Det blir bra, tror jag. 

Köttbullen hade blivit klippt, och det märktes för hon kändes mycket piggare. Förra gången jag red henne, vilket alltså måste ha varit för tre veckor sen (!!!) så var hon så genomsvettig att det nästan löddrade om henne, och då red vi ändå utomhus. 

Vi ska börja jobba med förvänd galopp och då skulle vi börja med att rida 10-metersvolter i vanlig galopp. Köttbullen har ju haft EXTREMT svårt för galoppen så bara det är ju en utmaning. Men det gick faktiskt jättebra, det var riktigt djävla tryck i galoppen igår, och hon klarade 10-metervolterna i båda varven utan att bryta av, och hade även "någon slags form" enligt instruktör K. Det var lite ovant att känna att jag nästan fick hålla igen henne lite, i vanliga fall är det mer att driva tills man blir blå i ansiktet för att hon ska hålla galoppen. Sen blev väl inte 10-metersvolterna JÄTTERUNDA för hon har ju fortfarande sin issue med sin högersida som gör att hon inte vill ställa igenom åt det hållet i höger varv, och i vänster varv är det svårt att rida upp till yttertygel eftersom hon spjärnar emot där. Men på det hela taget kändes det kanon.