Chocken/dråpslaget/whatever

Min chef kom ju på besök, och han skrev så här i mailet jag fick i förra veckan (men inte läste förrän i måndags pga semester): 

Da min kalender ikke er overfyldt endnu har jeg besluttet at komme til Sverige tirsdag, så vi kan tage vores biweekly meeting live i stedet for på Teams. Jeg tænker jeg kommer på fabrikken omkring kl. 8:45-9, og så kan jeg se, at du har lidt forskellige møder i dagens løb. Men mon ikke vi får tid til en snak om hvordan det går/skal gå også.

Väldigt kryptiskt? Tänkte att det kanske hade att göra med min eventuella framtida karriärsmöjlighet, men sen såg jag att vår VD hade lagt in ett möte i sin kalender där det stod "möte [min chef]", och då tänkte jag att det kanske är något personligt, kanske hade det med den här situationen med A1, A2 och A3 att göra? Gick jag kanske för långt när jag sa till vår VD vad jag tyckte och tänkte om hur detta hade hanterats?  Det visade sig varken ha med det ena eller det andra att göra, utan vad det hela handlade om kom bokstavligt talat som en blixt från en klar himmel, nämligen att hela fabriken ska läggas ner och flyttas till vår systerfabrik i Norge. Tidsperspektiv: årsskiftet 2025/2026. 

Det var liksom: såg någon regnumret på lastbilen som just körde över mig? Sånt här har det visserligen snackats om till och från i alla år, men då har det alltid handlat om att fabriken i Norge, som är mindre än vår, eventuellt skulle läggas ner och flyttas hit, men så har det av olika skäl aldrig blivit så ändå. Men vi har nog tänkt att vi sitter säkra i båten eftersom vi har en mycket högre kapacitet än de andra fabrikerna av den här typen i koncernen och vårt resultat, det finansiella dårå, har varit bra. Är bra. Men nu handlar det tydligen om att vara strategiskt placerad utifrån var de flesta kunder finns, och då har man kommit fram till att det inte en fördel att finnas i södra Sverige. Oh the joy av att ägas av ett investmentbolag. 

När vi blev uppköpta för sådär tio år sedan så tyckte vi att det var det bästa som kunde hända efter några år med rätt slitig ekonomi där det kändes som att man knappt fick lov att köpa ett suddgummi utan att behöva motivera det ända upp i högsta ledningen. Sen blev vi då uppköpta av ett investmentbolag med gott om slantar och visioner och tanken var då att de skulle äga oss i några år, förädla verksamheten och sedan sälja oss vidare igen. Men sen dess har mycket vatten runnit under många broar och inriktningen har blivit en annan och nu har (antar jag) någon smart konsult som har kommit fram till att det här är det bästa receptet för maximal lönsamhet. 

Min chef sa att för mig kommer det att finnas jobb även fortsättningsvis. Det blev inget med att vara projektledare i ett nytt delprojekt inom Projektet, det blev istället min chef som fick den rollen. Men jag kommer att assistera honom i det, och sen har jag ju mina vanliga arbetsuppgifter i Projektet som ju sträcker sig över hela koncernen. Utöver det kommer jag att få jobba en del med att stötta sajten i Norge och eventuellt lite i Danmark också i lite olika frågor där min chef säger att jag är den skarpeste i hele gruppen. Så jag klarar mig, för tillfället i alla fall. Behöver kanske resa lite mer än vad jag varit förskonad från hittills, men då får det väl vara så. De flesta av mina kollegor har inte sån tur, det är som jag fattar det jag och två till här, resten får gå. Lite oklart när, för vår fabrik består av två produktionslinjer och det är bara den ena (den största) som ska läggas ner och flyttas, den mindre delen är det i nuläget inget beslut fattat kring. Men det kommer ju att komma såklart, det finns ju ingen normalt funtad som behåller en hel stor fabrik för att bedriva produktion kanske 4 månader per år.  

Idag ska detta offentliggöras, någon från högsta ledningen ska komma hit och informera alla på lunchen. Är glad att jag fick lite förhandsinformation för det har varit väldigt svårt att smälta och jag fick nästan som overklighetskänslor emellanåt. Var tvungen att kolla min jobbmail flera gånger igår eftermiddag och kväll för att se att det där mailet med förslag på min nya befattningsbeskrivning från min chef låg där som ett bevis på att det inte bara var som jag hade drömt eller inbillat mig. 

Så allt känns så himla konstigt just nu. Vi som är kvar, var ska vi ens sitta i framtiden? Fastigheten ska såklart säljas så fort man hittat en lösning för den lilla produktionslinjen. Ska vi hyra in oss på något kontorshotell eller ska det bli hemmakontor för hela slanten? Ingen vet. Tittar också i kalendern och funderar: är det lönt att ha dessa inbokade möten nu i höst, är det någon mening med att slutföra det här projektet, ET CETERA? Nästan allt jag har jobbat med lokalt handlar ju om olika typer av förbättringar, men snart kommer det alltså inte att finnas något kvar att förbättra. Fabriken stängs för gott den 30 november. Folk där vissa har varit ens kollegor i över 20 år ska  snart inte vara ens kollegor längre. Ens team ska splittras och skingras som agnar för vinden. Så djävla märklig känsla.