Igår kom vår COO och en annan höjdare från koncernen för att informera personalen om den förestående nedläggningen av fabriken. Det var ju inte vad som stod i kallelsen förstås, utan bara att det var information från ledningen. Vet du något? frågade A2 och jag var tvungen att ljuga och svara att jag hade ingen aning, för det hade ju inte blivit bra om informationen hade kommit från mig. Det blev väl inte bra när den kom från COO heller, men åtminstone korrekt. Vi var väl kanske tre stycken som hade fått veta innan, det var skitsvårt att gå omkring och låtsas som ingenting.
Folk blev såklart chockade, ledsna, arga, men den övergripande känslan var nog mest overklighet. Runt 2012-2013 nån gång så hade vi några riktigt kärva år, då drogs det i alla handbromsar som fanns och fabriken fick lagas och hålla ihop med tro, hopp, silvertejp och plastic padding för några pengar till nya maskiner var det inte tal om. Då hade man ju kanske inte blivit så förvånad om det hade kommit ett beslut om nedläggning, för det går ju inte att driva ett företag med förlust hur länge som helst, det fattar man ju. Men efter att vi blev uppköpta vände det och resultatet har sedan dess pendlat mellan bra och mycket bra och framför allt har det satsats och investerats. Det gör man väl inte med en fabrik som man tänker lägga ner? skulle man ju kunna tänka, men outgrundliga äro investmentbolagens vägar.
En synnerligen deppig dag alltså. Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade, gav hundarna kvällsmat och gick ut med dom en gång till och sen gick jag i princip och lade mig. Idag är det jobb, sedan hem och städa, sedan styrelsemöte i stallet. Men imorgon ska jag träffa Jenny och dricka VIN.
Det far mig att tänka pa Sällskapsresan med Lasse Aberg, den med golftema, där brödrostfabriken lades ner och de anställda efter manga ar fick en brödrost i present. Lyxvarianten :). Vad kan ni tänkas fa? Ett mikroskop?
SvaraRadera/Annika
Hahaha, ja det kan man ju fundera på :D
RaderaSå himla jäkla trist. / annannan
SvaraRadera