Jane Austen förstörde mitt liv, jaha där ser man

Igår hade jag en PLAN: lämna jobbet exakt i samma sekund som jag slutar, åka hem, ut med hundarna i skogen och samtidigt klämma in ett intervallpass, sedan städa och bädda rent i sängarna och slutligen tillbaks till stan för att möta upp med min dotter för att äta en bit och sedan gå på bio som började 18.15. Ett tajt schema, men det borde gå, resonerade jag. Sen kom jag inte alls från jobbet i exakt samma tid som jag slutade utan en halvtimme senare, enbart beroende på att jag satt och snicksnackade med en kollega om den här tröttsamma konflikten som pågår. Det var också ytterst nära att jag skippade intervallerna eftersom temperaturen låg på stadiga 25 grader och det var kvavt och äckligt. Men en plan är en plan och det var i alla fall mulet så jag slapp stekas av solen, så jag tog mig runt min planerade runda med hundarna i släptåg. I helgen borde jag ge mig ut och plocka björnbär, för det finns massor mogna nu. Hundarna älskar björnbär, vilket då ställer till det när man försöker springa med dom och det plötsligt blir tvärstopp för att de fått syn på en på lagom höjd belägen ätlig skattgömma som måste vittjas.  

När jag kom hem stod grannen på sin uppfart. Hundarna, särskilt Tage, älskar grannen och det är ömsesidigt så är han ute och pysslar med sitt så måste vi som regel alltid stanna och hälsa och byta några ord (han är trevlig så det är inte betungande), ibland blir det bara lite om vädret men igår kom vi in på både det ena och det andra så helt plötsligt hade ytterligare en kvart av mitt tajta schema försvunnit. Gav hönsen mat och sedan fick jag in och panikstäda det viktigaste. Det var i och för sig rätt så undanplockat så jag våttorkade alla ytor, städade kök och badrum och bäddade rent i sängarna i ilfart, sedan är det min mans uppgift att dammsuga. 

Susade tillbaks in till stan och DÄR sprack tidsplanen på riktigt. Jag och min dotter skulle träffas klockan 17, men då satt jag i bilkö vid ett vägbygge på motorvägen. När jag väl kommit av hamnade jag i den såkallade rusningstrafiken. Skulle kanske ha valt nästa avfart och tagit en annan väg till centrum, fast då hade jag fått stå ännu längre i vägbyggesbilköerna så det hade kanske inte gjort någon skillnad. Var framme 17.15 så det brann ju ändå inte precis i knutarna eftersom filmen ju inte började förrän en timme senare och det stället där vi brukar äta innan CLUB ROMIF ligger precis intill. 

Vi såg den franska romantiska komedin Jane Austen förstörde mitt liv, som enligt oss varken var särskilt romantisk eller komisk. Den var väl inte uttalat jättedålig, men det hände liksom ingenting? Dessutom jättekonstigt att filmen till största delen skulle utspelas på engelska landsbygden (tillsammans med ättlingar till Jane Austen herself), men alla britter i filmen pratar också flytande franska och det blir aldrig några språkförbistringar, och de karaktärer som ska vara franska har absolut inga problem med att obehindrat växla mellan franska och stiff upper lips-British English. Känns ju ej jättesannolikt? Men som sagt var handlingen, eller snarare bristen på densamma, inte mycket att hänga i julgranen. Men med tanke på CLUB ROMIF:s tidigare bioerfarenheter så hamnar den väl ändå någonstans i mitten av bedömningsskalan. Man ville ju i alla fall inte skära upp pulsådrorna efter att ha sett den, sa min dotter efteråt med hänvisning till Flickan med nålen som vi såg tidigare i år.