tisdag 22 april 2025

Till stallet istället, v 17 2025, pt 1

Igår stod alltså PROGRAMRIDNING på schemat, detvillsäga vi skulle rida ett valfritt dressyrprogram och instruktör K skulle bedöma oss som en dressyrdomare skulle ha gjort (fast snällare tror jag, hehe). De flesta valde LB:1 eller LA:1, jag valde LB:1 för jag tycker inte det är någon mening med att rida ett program där det ingår skänkelvikning, förvänd galopp samt ryggning på en häst som inte kan rygga och där det känns som mer tur än skicklighet om man skulle lyckas med den förvända galoppen i båda varven. LB:1 är ju egentligen bara några volter och så transportsträckor där man ska visa upp gångartsförändringar så det kändes som en mer rimlig nivå. 

Trots att jag är dressyrtant så har jag faktiskt bara ridit program en (1) gång tidigare i livet, det var på ett läger med Pojken.  Vill minnas att den gången ropade ridläraren ut vägarna man skulle rida, men så curlade blev vi inte nu utan här blev det till att försöka dunka in programmet i skallen. LB:1 är verkligen inget svårt program, men det är inte 100 % symmetriskt och det ställde till det lite för mig mot slutet där det plötsligt kommer en vänd snett igenom i mellantrav där jag uppenbarligen inte tyckte det passade att ha den. 
Hade avtalat med S, som skulle starta innan mig, att vi skulle gå in i ridhuset tillsammans för hon skulle också rida LB:1 och då kunde en av oss vara på volten eftersom det går på kort bana. Detta pga Köttbullens ENORMA flockbundenhet, hon är verkligen inte nöjd när hon känner sig ensam utan blir helstressad av det. Men sen fick S förhinder och då fick jag istället slå mig ihop med Häxan, som skulle starta efter mig. Häxan är nu ingen vän av kommunikation så innan jag hade hämtat in Köttbullen från hagen hade hon redan sadlat och tagit ut den hon skulle rida, fastän hon alltså skulle starta efter mig. Då var Köttbullen stressad pga ensam i (den delen av) stallet. Jag blev stressad för jag tyckte jag var sent ute (det var jag inte, det var Häxan som var tidig). Sen kom vi ut och då blev Köttbullen stressad för att hon tyckte att hon var ensam på framridningen, vilket hon absolut inte var men det var väl inte tillräckligt många andra hästar för att hon skulle känna sig nöjd. Det är så ovant att Köttbullen går på tårna och är spänd som en fiolsträng och beredd att hoppa högt så fort ett löv prasslar att jag blev stressad för det också. Började rida fram, hon stod emot jättemycket i högervarvet så det var väl lika bra att passa på att strö lite adrenalin över det också. Jobbade på med övergångar och framdelsvändningar, men tyckte inte riktigt att jag hade någon bra plan. Eller rättare sagt, min plan var ju att jag skulle ha 10 minuter på volten inne i ridhuset under tiden som S red, men nu blev det helt plötsligt jag som skulle rida först så planen sprack. Utöver det satt bokstäverna placerade för lång bana och då blev det nya problem för jag kunde liksom inte ta ut riktmärken som jag hade planerat. Kände mig helt aspig, men det var ju bara att försöka göra det bästa av situationen. 

Programmet började INTE bra, kände redan när jag vände upp på medellinjen för att göra halt att jag inte kom rätt på medellinjen och sen blev det vingligt när jag försökte korrigera och i halten så tyckte Köttbullen att hon var tvungen att vända sig om för att kolla så att hennes sällskap fortfarande var kvar. Sen gjorde jag en dundertabbe när jag skulle göra 10-metersvolter för istället för att sikta på medellinjen så tog jag sikte på kvartslinjen. I BÅDA varven dessutom. Fick kommentaren "ngt liten volt" och det var väl årets understatement. Men bortsett från det gick det ändå rätt bra, trots att Köttbullen kändes spänd och stod emot. Blev ett litet avbrott i den första galoppvolten, och i sista mellantraven slog hon över i galopp istället för att länga, men galoppfattningarna satt där de skulle i båda varven (formen i galoppen var såklart inte mycket att skriva hem om, men det kan man ju inte riktigt begära heller), den första mellantraven blev riktigt fin och i mellanskritten, där jag befarat att hon skulle ramla isär och bli lång som ett ösregn, marscherade hon på så fint och rakt på linjen. Sista uppvändningen på medellinjen och den avslutande halten kändes också bra (sämre än den inledande kunde den ju knappast bli, haha). Sen fick vi göra om volterna och mellantraven och då gick det såklart mycket bättre. På det hela taget är jag NÖJD och tyckte det var riktigt kul! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar