Igår när jag kom till jobbet så kände jag mig verkligen vissen och undrade om det var Känningen som till slut skulle på mig på fall?, men efter att ha svalt en Alvedon och klunkat i mig min dagliga kaffedos kände jag ändå att livsandarna började återvända med hopp om liv så det var väl mest bara latmasken som krälade omkring då? Fortfarande är all Känsla lokaliserad till halsen, jag är inte snorig eller täppt i näsan, har inte ont i huvudet eller något annat som brukar vara kopplat till förkylning och det är jag i alla fall glad för, inte för att det är kul att ha en Känning i halsen, men det där med att vara helt igentäppt och varken känna smak eller lukt och ha bihålor som känns som getingbon kan jag verkligen vara utan.
Genomled en jobbdag av stor irritation. Upptäckte ett fel som en kollega gjort, ett fel som, om det inte upptäckts, skulle fått rejäla konsekvenser, både ekonomiskt och ifråga om relation till en ny kund. Efter att jag fått känslan av att Men det här kan väl ändå inte stämma...? till att det hade retts ut i hur det skulle vara istället så hade större delen av min arbetsdag gått, för det var inte som att nämnda kollega ville ta till sig det jag sa utan han fortsatte att argumentera för sin sak. Och då är det ändå han som blir hängd om allting hade gjorts enligt de (felaktiga) anvisningar han först levererat, så lite tacksamhet kunde han väl ändå visa? Om det hade varit jag som hade gjort det felet så hade jag skämts ihjäl, krälat som en mask, bett världen om ursäkt en miljon gånger samt höjt den som upptäckt felet till skyarna gånger tusen, men här är vi alla olika.
Efter jobbet tog jag mig till vårdcentralen för att kicka igång den där 24-timmarsblodtrycksmätningen. Den visade sig gå till som så att man fick en helt vanlig blodtrycksmanschett fastsatt om armen och så en liten käck axelremsväska att ha själva mätgrejen i, och sedan blåses manschetten upp automatiskt var tjugonde minut fram till klockan 22, därefter en gång i timmen fram till 06 för då är det tydligen natt i blodtrycksmätarvärlden, och sen ska den väl tuta igång igen med tre gånger i timmen efter det. Gick förvånansvärt bra att sova med den på trots allt, vaknade till ett par gånger men långt ifrån en gång var sextionde minut i alla fall.
Efter besöket på vårdcentralen åkte jag vidare till Jysk och hämtade bäddmadrassen till Flickrummet™ och de nya soffkuddarna som jag beställt. Hatar ju Jysk i Ankeborg av många skäl som jag redan bloggat om så det behöver inte upprepas men det var samma gamla vanliga visa, först stå och köa i det virriga och obefintliga kösystemet till kassan för att sedan bli utschasad till varuutlämningen. Förbättringstips till Jysk: skriv i sms:et att man ska åka direkt till varuutlämningen om man ska det, istället för att man ska behöva köa och trängas i en kvart bland folk som ska köpa doftljus och Carpe Diem-skyltar för att sedan lik förbannat bli hänvisad till varuutlämningen? I sms:et och på följesedeln stod det däremot att Jysk-personalen skulle kontrollera legitimation, men det var det ingen som gjorde vare sig i kassan eller på varuutlämningen så där hade väl vem som helst kunnat tillskansa sig min madrass och mina soffkuddar. Nä hörni Jysk, gör om och gör rätt.
Åkte hem och gick ut med hundarna. Var tvungen att stanna och stå blickstilla varje gång blodtrycksmätaren började blåsa upp sig. Sköterskan på vårdcentralen hade sagt att jag skulle leva "precis som vanligt" och sen "om det var möjligt" ha armen i avslappnat läge när mätningen gjordes, hon nämnde också att om inte mätningen registrerades så gjordes ett nytt försök en liten stund senare, men inte (eller så var det jag som inte fattade) att armen måste vara avslappnad för att mätningen skulle registreras. Att vara i rörelse var tydligen inte att ha armen i avslappnat läge, så det var bara att stanna och vänta tills mätningen blivit registrerad. Tur att jag avbokade ridningen dårå, jag tänkte bara att det skulle vara ofräscht att inte kunna duscha efteråt men det hade ju varit mindre livat att bli tvungen att göra halt och stå blickstilla en stund var tjugonde minut när man kanske var mitt i ett avgörande galopparbete.
Idag är i alla fall tanken att jag ska rida! Ska jobba, sen åka till vårdcentralen och lämna tillbaks blodtrycksmätarutrustningen och så hem, promenad, pilates och så soffan fram tills att det är dags att åka till stallet. Det är i alla fall planen, vi får väl se om den håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar