Sluten anstalt

Har läst Sluten anstalt av Fanny Klang, detta är handlingen:

Jonna, 21 år, börjar jobba på Kriminalvården - en sluten och sekretessbelagd värld som utomstående har mycket liten insyn i. Till en början är hon storögt fascinerad av allt på anstalten Kockbacka: de intagna, datasystemen och kollegorna. Ambitionerna.
Sedan blir hon varse verkligheten. Myndigheten befinner sig i en expansionsfas som innebär att platsantalet ska öka exponentiellt: intagna hamnar i isoleringsavdelningens kala celler i månader i sträck, i väntan på att platser ska frigöras på andra håll. Ledningen uppmanar anställda att anmäla varandra anonymt, intagnas tillhörigheter slarvas bort i förrådet och de som vågar utmana gamla maktstrukturer förflyttas till andra anstalter.
Inom kort står det klart att alla människor bryter mot regler medan endast ett fåtal blir bestraffade. I takt med att Jonna genomskådar verksamhetens dubbelmoral börjar hon själv revoltera, i det tysta. Vad är det egentligen som sker i den slutna miljön?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Jag ska genast erkänna att jag har noll inblick i kriminalvård och hur det går till så jag kan egentligen inte säga någonting om det, men om den här boken är tänkt att avslöja den bistra verkligheten så finns det inte en enda människa i hela den myndigheten som sköter sitt jobb och ju högre upp i hierarkin man kommer desto värre blir det, typ. Med några få undantag är alla som jobbar där helt likgiltiga typer som inte bryr sig ett skit om vare sig de intagna eller att följa regler, eller så följer de regler in absurdum fast lite godtyckligt när det passar. Å ena sidan beskrivs det som att man har så lite att göra och dagarna är så långa och trista men å andra sidan hinner man inte ens äta lunch? Det kanske varierar väldigt, inte vet jag, men det hänger liksom inte ihop, och inte heller känns huuvdkaraktären särskilt sannolik. Känns också väldigt konstigt att man, när man blir anställd vid en statlig myndighet, bara skulle kunna dra till med en godtycklig summa som sitt löneanspråk och så får man den oavsett vad andra anställda på samma arbetsplats och med samma typ av tjänst tjänar? Blir också irriterad på huvudkaraktärens "revolt i det tysta" som mest verkar gå ut på att utnyttja systemet till egen fördel. Vilket ju inte direkt är definitionen på att revoltera om ni frågar mig, det ska väl ändå ha ett högre syfte än att betala för en liten kaffe men ta en stor? Den här boken får två isoleringsceller av fem möjliga.