måndag 14 april 2025

Bound to be a better ride

Jaha, då var det måndag igen och vi är inne i PÅSKVECKAN! Kanske årets bästa högtid med fyra lediga dagar och därmed också två korta veckor på rad, så o-er-hört härligt (ja, jag är medveten om att det här bara gäller för oss vanliga dödliga som jobbar måndagtillfredag med lediga helger, och att det är lite provocerande att prata om julledigheten, påskledigheten osv i bestämd form som om den vore lika självklar för alla som att solen går upp i öster och ner i väster). 

I fredags kom jag inte alls ifrån jobbet tidigare som jag hade planerat, men så småningom rullade jag i alla fall iväg mot friheten ute på fältet där det stod intervallträning på schemat. Har ju varken sprungit eller direkt tränat någonting sedan jag blev vad jag nu blev, jag har ju vägrat att kalla det "sjuk", men immunförsvaret har i alla fall  fått jobba rätt hårt med att hålla mig upprätt och det har tagit på krafterna.  Jag har ju dock inga direkta sjukdomssymptom längre mer än lite rethosta och det kan man ju dras med i veckor. Körde intervaller i lugnt tempo, 1 minuts löpning, 30 sekunders gång i cirka 7 kilometer, det kändes okej större delen av tiden, lite jobbigt mot slutet. Åkte sedan till Willys och handlade. Kom inte på en enda maträtt som jag kände för att stå och pyssla med i hemmets lugna vrå så det fick bli fryspizza från Garant. Körde sedan till två olika ställen för att hämta ut paket, körde hem, packade upp varorna, matade hönsen, duschade, lade mig i soffan och överlät åt min man att "laga middag". Åt, kollade på Mandalorian (i det här avsnittet fick man se hur han såg ut under hjälmen, han såg inte alls ut som jag hade föreställt mig) och sedan kollade jag på återträffen av Love is Blind Sverige som jag lite glömt bort att den fanns, och sedan gick jag väl och lade mig. 

Vaknade tidigt på lördagen, gick upp och ut. Gjorde misstaget att ta på mig nya skor! I vanliga fall har jag såna här skor: 

 

Det är verkligen de skönaste skor som finns! En nackdelen med dom är att innersulan (den gula på bilden) efter ett tag inte längre ligger på plats utan har en tendens att krypa upp på hälen och därför brukar jag limma fast den, sulan alltså, och nu misstänker jag att en lite för stor limklutt har gjort att det fått samma effekt som att ha haft ett gruskorn i skon, en ömhet under trampdynan på ena foten. Men istället för att ta ett nytt par (det är också en nackdel, de håller inte så länge men där jag köper dom brukar det med jämna mellanrum vara 20% rabatt så då passar jag på och bygger upp ett litet lager) så tog jag en annan sko som jag ganska nyligen köpt och som också kvalar in som jättejättesköna. Det här med att ha sköna skor är kanske ingen big deal för vanliga dödliga, men för mig med Kalle Ankafötter var det fram till barfotaskons intåg på marknaden verkligen jättejättesvårt för mig att hitta skor som ens passade, och skor som var omedelbart sköna fanns liksom bara i fantasin. Ytterligare en nackdel med mina vanliga barfotaskor är att det känns lite obehagligt att ha dom i stallet eftersom ovandelen bara är gjord i något slags neoprentyg så det känns som att de skyddar ungefär lika mycket som ett par strumpor. Om man inte har stålhätta så spelar det nog egentligen ingen roll vad man har på fötterna när man blir trampad av en häst, det är mer en känsla av att man är så himla oskyddad, och därför slog jag till på ett par såna här främst för att ha något att ha på mig när jag är i stallet men inte har ridstövlar (dvs all avsutten tid, dvs merparten av tiden):


De är som sagt jättejättesköna OCH känns mer sko-lika än mina vanliga så jag är helnöjd med dom, MEN jag har som sagt bara haft dom i stallet innan och stallet är i princip det enda stället på jorden där jag också använder strumpor. Nu tog jag dom, skorna alltså, när jag skulle gå långpromenad eftersom jag ville skona den där ömheten jag fått av att trampa på en liten limklutt under ena trampdynan. Borde ha tagit strumpor! men det gjorde jag alltså inte. Eftersom de har lite kraftigare ovandel än vad jag är van vid så kände jag efter några kilometer att jag höll på att få skav på hallux valgusknölarna. Jaha, så det var bara att ta av dom, skorna alltså, och gå resten av promenaden (totalt 15 km) barfota. Det gick också bra, fast det var lite kallt på sina ställen. 
Kom hem, städade i hönshuset, gjorde stekta äggmackor till lunch och sedan låg jag på soffan och läste resten av eftermiddagen. MMMMM, vad härligt. Ugnsbakade lax och spetskål till middag, sedan började jag kolla på Adolescene på Netflix, jättebra serie, och sen gick jag och lade mig medan min man satt uppe och spelade tv-spel. 

Igår var det dags för trail-lopp! Vaknade tidigt, gick ut med hundarna och då var det dimmigt och kallt. Kom hem vid 9 och sen kom min dotter och hämtade mig vid 9.45. Då låg det en död duva i en driva av fjädrar på uppfarten som inte legat där 45 minuter tidigare. Den hade ett stort sår i nacken, misstänker katt eller möjligen rovfågel? När vi rullade söderut var det fortsatt dimmigt men plötsligt sken solen och dimman försvann som i ett trollslag. En sån härlig dag vi hade! Det var andra gången jag var med på detta lopp vars femkilometerare nog är av det snällare slaget för att vara trail (det finns längre distanser också och de är nog inte lika mycket MYZ), men jag hade nog egentligen behövt ha någon vecka till av återhämtning från Känningen för det var ganska jobbigt. Kan i och för sig också bero på att jag inte kom in i min vanliga väldigt långsamma lunk utan liksom drogs med i andras tempo och då blir det jobbigt. Sprang (eller "sprang") ändå större delen av loppet, men gick i uppförsbackarna. Efter målgång köpte vi bahn mi från en food truck och satt i gräset i solskenet och åt, superhärligt. Nästa år tar vi med oss stolar! bestämde jag för det var ju helvete vad det var besvärligt att ta sig upp efteråt, hahaha. 

Åkte sedan hem, tog en trave böcker och traskade ner till bibblan för att lämna och hämta nya. Sedan hem och lägga sig på soffan och läsa tills det var dags att laga middag och sen var det tidigt i säng och nu väntar en ny vecka med nya möjligheter. Ingen ridning idag, det är teorivecka pga påsklov, men jag ska ändå till stallet för ett litet möte i en av arbetsgrupperna. Nu: jobbelijobb. 

 


2 kommentarer:

  1. a) jeg har aldri noensinne opplevd at noen som jeg bare har hørt stemmen/røsten på, ser ut som jeg tror b) dobbeltisidg tape, kanskje?

    SvaraRadera