But what I like more than all of these

Igår ville jag ha en ostörd arbetsdag som jag bara skulle ägna åt Projektet. Så blev det inte riktigt (såklart), men igår låg det 96 olästa mail med arbetsuppgifter i Projektmappen och idag är det 88, alltid något. Fick springa ifrån och stötta mitt team med jämna mellanrum, vi håller på med utbildning i en grej som i nuläget bara jag kan hantera och jag ser otroligt mycket fram mot att kunna släppa den biten eller åtminstone kunna dela den med andra, men vägen dit är lång och kräver mycket resurser i form av utbildning, kontroll, feedback etc. Har ändå gjort jättetydliga instruktioner samt spelat in mig själv när jag gör det som nu andra förhoppningsvis snart ska kunna göra, men det är en lång och snårig väg dit och självklart måste jag finnas där och vägleda hela tiden, även om Projektet inte direkt tar hänsyn till det. Hela detta året har hittills varit en djävla KAMP för att få det att gå ihop, jobbmässigt. Först var det att knyta ihop Projektet för 2024, sen var det helvetesrevisionen, därefter myndighetsrapporter som skulle skickas in samt påbörja jobbet med Projektet för 2025, och så var det dags för ny revision och om några veckor är det tillsynsbesök. Så fort det ser ut att kunna finnas lite andrum dyker det upp nya saker som måste hanteras och det tar ju fan aldrig slut. Men ja, man får ju helt enkelt kriga på för det finns inte mycket annat att göra, och jag vet att den tid jag avsätter nu för att utbilda mitt team kommer att betala tillbaka sig med ränta sen när jag kan släppa den här pucken som just nu bara är min. 

Efter jobbet stack jag till fältet och sprang intervaller enligt min patenterade MusikIntervallMetod™, detvillsäga spring en låt, promenera en låt och så får det bli vad det blir av det. Ibland kanske det blir dödsmetall i högt tempo men rätt kort tid, och nästa låt kanske är av typen Tubular Bells (26 minuter och 1 sekund). Blev lite drygt 8 kilometer och kändes skitbra, den där hostan som hängt kvar sedan jag hade min Känning i halsen för några veckor sen är nu officiellt borta. På tal om Tubular Bells så var Mike Oldfield  bara 19 år när han skrev den (han spelade också typ alla av de minst 20 instrumenten som ingår helt själv så antar att han inte slösat bort sina ungdomsår på brudar och bärs). I vår familj skojar vi ibland om den talangfulla familjen Oldfield, det är ju Mike och Sally samt Terry som alla är otroligt begåvade musiker, tänk om det finns ett okänt fjärde syskon som är typ rörmokare? Bengt Oldfield eller något sånt. Kan ju vara bra för dom andra i familjen Oldfield som kanske inte är så händiga, tänker vi. 

Efter min lyckade intervallträning påbörjade jag min trökiga färd hemåt. Bland det värsta jag vet är när man ska uträtta flertalet ärenden på hemvägen, eller ja det kan vara när som, det är själva konceptet med att köra typ fem minuter för att komma till A, parkera, in i någon affär, ut igen, vidare till B, parkera, in i någon affär, ut igen, vidare till C, osv osv som jag hatar hett och innerligt, det måste vara så helvetet är konstruerat tror jag. Nu har vi ju bara en bil och det är jag som använder den, ergo får jag också uträtta alla ärenden i veckorna, det är inte mycket annat att be för.
Min alfabetsodyssé på gårdagens hemväg gick först till Ica Kvantum (mat), sedan OKQ8 (fylla på luft i däcken), sedan Dogman (tuggben till hundarna), därefter Jula (motorolja). När jag var nästan hemma kom jag på att jag glömt köpa ny kolsyrepatron samt ägg. Köpa ägg när man har ett gäng hönor känns ju befängt, men nu är det en som lagt sig för att ruva och då tänkte jag peta in ett tolvpack av Coops ekologiska under henne så får vi väl se vad det blir av det.   

Kom hem, släppte ut hundarna i trädgården en stund, fixade med hönsen. Hoppas att restriktionszonerna för fågelinfluensan släpper så att de snart kan få börja gå fritt igen. Tage har fått ett sår på ena trampdynan som han inte kan låta bli att gnaga/slicka på och det är en otroligt enkel sak för honom att få av sig ett bandage, så nu får han vara trattkantarall tills det har läkt.  Han är inte helt nöjd, kan ju tilläggas men så får det bli. Städade och bäddade rent i sängarna, sen hade jag precis slagit mig ner med kvällsmaten och kände mig nöjd med en lång och strävsam dag, men så kom min man hem och påminde om att vi hade bestämt att vi skulle åka till tippen som igår. Men då hade jag helt enkelt inte den energin att veva igång mig själv igen, så det fick skjutas på framtiden lite obestämt sådär. 

Idag är det fredag, ska sluta tidigt för jag ska på orgelkonsert med min son. Tänkte sen åka och köpa de ekologiska ägg jag glömde köpa igår så att den hönan som lagt sig att ruva äntligen kan bli lite nöjd. Ska på utbildning hela helgen sen, ser inte direkt fram mot det även om jag är övertygad om att utbildningen i sig kommer att vara nyttig och givande. Men 9-17 på lördagen och 9-13 på söndagen, i fucking LANDSKRONA som ligger MINST 1½ timme från Ankeborg, enkel väg alltså. Här gäller det att lägga upp en överlevnadsplan. Tur att det är såkallat kort vecka nästa vecka i alla fall.