Helgen vecka 21, check

Jaha, ännu en helg som har kommit och gått. Fick lite panik häromdagen när jag insåg att det är mindre än en månad kvar till midsommar. Inte för att det är något särskilt med midsommar, och inte heller tillhör jag de där deppiga människorna som säger Jaha, nu vänder det...nu går vi mot mörkare tider redan innan man hunnit klämma i sig sillen och jordgubbarna, men det innebär att i princip halva 2024 har avverkats. Och det känns faktiskt HELT galet. Även om det är en dryg månad kvar tills dess. 

Helgen ja. I fredags körde jag promenad och intervallträning efter jobbet, 8,5 km totalt fast intervallerna är ju (än så länge) bara en liten del av den distansen. Men det kändes BRA. Kände mig stark. Fuskade lite med träningsprogrammet, för jag har ett ställe där man kommer ut från en lummig skuggig härlig lövskog där stigen går lite i svag utförslöpa, till att vända 90 grader och komma ut i en uppförsbacke på en grusväg där det inte finns ett ett enda träd och där solen verkligen steker på (av någon anledning är det alltid strålande sol och klarblå himmel när jag springer), det är svinjobbigt även om backen egentligen inte vare sig är särskilt lång eller brant, utan det är väl mest mentalt jobbigt. Men både igår och i tisdags sprang jag  uppför den enbart i syfte att träna pannbenet. Även om den egentliga intervallträningen var över och även om jag nickade hundra gånger när Fotspecialisten sa Och så springer du inget mer än detta! när han presenterade upplägget för min fotrehab. 

Kom hem, släppte ut hundar och höns, tog in hundarna, körde ett benpass och slängde mig sedan i duschen. Efter ett tag kom min man hem, vi beställde hämtmat och tittade på upplösningen av Love is Blind Brasilien. Nu har vi inget annat LIB-land att kolla på, vi har förvisso flera osedda säsonger av Brasilien och USA, men där tror jag min man inlägger veto. Det här är ju egentligen verkligen inte alls hans grej, men den officiella versionen är att det är intressant med kulturskillnaderna. Till hösten ska det komma både från Tyskland och Storbritannien, det ser jag (vi) fram mot. 

Tidigt i säng, klockan ringde 06 på lördagen och då var det upp och ut och iväg och träna viltspår. Som gick väldigt bra, hoppas den där svackan som det kändes som att Laban befann sig i för ett tag sen bara var en liten svacka som han nu kommit ur. Men sånt kan man ju aldrig veta. Sms:ade min dotter och undrade om hon ville ses, men hon var förkyld så det blev inget. Åkte hem och slappade istället. Lagade moussaka på kvällen, sen började vi titta på The Glory på Netflix, en serie som vi först trodde var japansk men när någon skulle tacka för något och det inte stöttes fram ett ARIGATO så googlade jag och den visade sig vara sydkoreansk. Kände mig lite som en sån som inte kan skilja på Sverige och Schweiz. 

Igår var gubbhunden Remus mycket tydlig med att han ville följa med ut på promenad. Han har, peppar peppar, verkat må bättre sen vi bytte medicin. Inga kräkningar och inte heller det här hysteriska gräsätandet (som i sin tur genererar nya kräkningar) så fort vi är ute. Förra veckan avslutade han den här kuren på 8 tabletter som jag åkte runt halva Ankeborg för att få tag på så nu återstår det att se om det håller i sig. I alla fall. Det var ett tag sen han hängde med på söndagsmilen, han har helt enkelt inte velat utan burrat ner sig i soffan eller sängen bredvid husse medan Tage och Laban har stått i hallen och studsat av iver. Inte för att Remus direkt studsar av iver över någonting längre, han tar det mesta med upphöjd ro, men igår så stod han i alla fall först i kön när det kom till att ta på selar och koppel. Och han hängde med hela rundan, som fick gå i ett något lugnare tempo, och var nöjd med det. Och en nöjd hund ger en nöjd matte. 

I nämnd ordning: Laban, Remus, Tage. 

Efter promenaden högg jag ved ett tag och så kom min man och ville ha hjälp med att såga ner en jättetjock gren på grannarnas jättebjörk. Ja, det är alltså dom som vill ha hjälp primärt, det är inte som att vi går och okynnessågar ner andras träd, men dealen är att om vi gör det så får vi veden och den som har kamin och tackar nej till gratis björkved är ju inte riktigt klok. Sagt blev gjort. Grenen, som var i storleksordningen mindre träd, föll över en liten bilväg som endast används av de som bor eller ska till och från de här fyra-fem husen som har två eller tre lägenheter vardera varav ett ligger i anslutning till vår tomt och hon som bor där är lite inofficiell vicevärd för de här kåkarna som ägs av en och samma person. Hur som helst är det ju inte mycket trafik på den lilla vägen, men samtidigt som grenen föll började också regnet falla och i samma veva så kom en bil som skulle in. SÅKLART. Så min man kvistade och jag släpade undan i rasande takt medan bilen stod och väntade, sen vinkade jag fram bilen och då vevade en karl ner rutan och bara Jaja, ingen panik för min skull, jag ska bara hämta min dotter och sen körde han fram tio meter till parkeringen och fortsatte sitta där och trycka. Kanske ville han inte gå ut i regnet? Själv tyckte jag det var riktigt skönt. Kom in, skalade av mig alla blöta kläder och upptäckte att jag tappat min ena in-ear-bluetooth-hörlur som jag haft när jag högg ved och sedan petat ner i fickan när jag och min man skulle kommunicera kring motorsågandet. GAH så djävla irriterande. Aja, det var inget att göra åt saken. Tränade ett pass pilates och stekte pannkakor till lunch, sen låg jag på soffan och läste och slappade i princip ända tills det var dags att laga middag. Laddade ner ett nytt spel som heter Hidden Folks som går ut på att hitta vissa givna saker i otroligt detaljrika bilder. Sånt är jag så djävla bra på (eller också är det ett väldigt lätt spel?), tror att jag av den anledningen hade blivit en svinbra polis. Dock inte en sån som är ute på fältet och rensar upp bland drägget och svingar batonger, där hade jag nog inte alls gjort någon nytta, men ge mig en lista med tusen telefonnummer och jag hade på ingen tid alls kunnat se ett mönster i hur någon ringde skurkaktiga samtal, till vem och vid vilken tid. Där har polismyndigheten gått miste om en superkraft. Fast det finns säkert AI-tjänster till sånt nuförtiden, så jag hade förmodligen ändå blivit bortrationaliserad efter lång och trogen imaginär tjänst.

Ja, det var väl helgen i stora drag. Nu är det tre helger till med aktivieter, sen blir det lugnt. På helgerna åtminstone, jobbet lugnar väl aldrig ner sig. Lika bra att ta tag i det för ingen annan lär ju göra det åt mig. Hehe.