Igår var det terminsavslutning och hoppning. Jag känner inte alls för det här, sa min ridkompis Marina, och jag var inte sen att hålla med. Skulle jag haft någon annan häst än Köttbullen tror jag nästan att jag skulle ha stannat hemma, så lite kände jag för att hoppa. Dessutom, rapporterades det från dom som hade hästar som gick lektionen innan och som därför var fria att drälla omkring och göra vad som helst (dvs sitta på läktaren och kolla) så skulle vi hoppa bana. Den var uppbyggd med nummerskyltar och allt som om det var en tävling. GULP. Men ja, nu var jag ju ändå där så det var bara att gilla läget. Vi red fram, det gick bra, och så hoppade vi fram på två låga kryss och det gick också bra utom en gång när jag tyckte det gick lite för fort i galoppen, höll in och Köttbullen missförstod och bröt av till trav och sen tröttnade hon väl på velpottan på ryggen och kände att hon fick lösa situationen själv och drog iväg som en avlöning mot hindret. Lite för fort för min smak, men det gick bra. Sen skulle vi hoppa själva banan. Jag och Marina lipade oss till att det bara skulle vara krysshinder så då kändes det rimligt. Det var för övrigt ingen som ville hoppa särskilt högt. Vi blir bara fegare och fegare, konstaterade någon annan. Fast ingen hoppade så lågt som jag och Marina, men som vi sa, det kan aldrig bli för lågt. Vi ska ringa ner till Grevlunda och tipsa om två riktigt vassa beridare, sa vi också och skrattade åt oss själva. Själva banan gick bra, förutom en sväng som var svår och där var jag så fokuserad på att det skulle vara rätt galopp efter hindret innan att jag inte riktigt hann med att rida genom svängen, så vägen blev lite konstig. Nu var det ju så lågt att det inte spelade någon roll hur man kom, men ändå. Man vill ju rida bra vägar. Men i övrigt gick det som planerat, fast det var väl mest Köttbullens förtjänst för helt ärligt så är det ju bara att styra mot hindren så hoppar hon. Det gick bra för dom andra också. Nu är det jullov i Bästa Måndagsgruppen™ men terminen börjar 1 januari så det dröjer inte så länge innan vi ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar