Ett livstecken

Jamen hello from the other side av julen, kan man säga så redan på juldagen? Den, julen alltså, har hittills varit helt finemang bortsett från en viss stress eftersom jag inte hittade det superbraiga stället där jag hade lagt min mans julklappar. Har typ tre såna ställen och de fanns helt enkelt inte. Kunde minnas exakt att jag slog in dom samtidigt som jag slog in de andra och de andra hade jag lagt i kassar eftersom de skulle med hem till min dotter, men hans var puts väck. 

Vi firade alltså med dotter, svärson, barnbarn och exman med fru och dotter den 23 och det var supersoft och trevligt. Vi åt inte julmat utan hade sopplunch, spelade julklappsspelet (varken jag eller min man vann ett enda paket!) och hade det allmänt lagom mysigt. Sen åkte vi hem och jag hittade till slut min mans djävla julklappar, det var tre platta paket och jag hade lagt dom i en liten julklappssäck som vi fick nån julklapp i från jobbet för några år sen och den hade jag sparat och nu uppenbarligen tyckt var en bra idé att använda och det var där det gick galet eftersom ögat tydligen letade efter paket och inte efter en säck som såg helt tom ut. Annars låg dom såklart på en av de tre jättebraiga ställena där jag redan tittat en miljon gånger, nen men.

Sen bytte vi julklappar med varandra och på så vis kunde vi sedan göra vad vi ville den 24. Jag gick min vanliga söndagsmil och sen körde jag mitt nypåfunna benpass med mina nya vikter som jag köpte på Biltema i onsdags. Sen åt vi jullunch och tittade på hur David Batra skötte sig som julvärd (bra, tyckte jag) och sen somnade jag traditionsenligt till Kalle Anka (kan seriöst inte minnas EN ENDA JUL i vuxen ålder som jag inte har nickat till, herregud vad sövande det programmet är). Resten av julafton slöade vi framför såna där filmer som går i repris varje jul (Sagan om ringen, Crocodile Dundee, någon Sällskapsresefilm etc).

Idag har väl i princip varit en repris av gårdagen bortsett från att jag gick 13 km istället för en mil och tränade tabata istället för benpass samt somnade till Johan Glans World tour of Scandinavia istället för Kalle Anka. Utöver det har vi legat i soffan och läst (jag) och slösurfat (min man) medan vi lyssnat på ett jättelångt Youtubeklipp med musik av Bach som jag lite flinkt chromecastade från telefonen till hemmabioanläggningen. En toppendag helt enkelt. Enda orosmolnet är just nu en minimal känning i halsen som jag verkligen hoppas ska stanna vid en känning, har banne mig inte alls lust att upprepa förra julens monsterförkylning. Har förvisso inga specifika planer för de kommande dagarna, men det betyder ju inte att jag är sugen på snor, hosta och feber. Hoppas det bara är inbillning? So long, god fortsättning osv.