Till stallet istället, v 5 2021, pt 1

Igår fick jag meddelande från min dotter, som ju rider kvar i Bästa Måndagsgruppen™ att hon fått förhinder men att det var OK med Karin att jag tog hennes plats. Det var ju lite sådär med den saken sist, så för säkerhets skull messade jag Karin och frågade så att det inte skulle vara fråga om något practical joke eller så, men det var det (såklart) inte. LOVELY. Nu är det dessutom sanktionerat hos ridskolechefen och okej att vi byter med varandra när någon får förhinder, bara vi meddelar innan. Bara för det kommer hon väl aldrig mer att få förhinder, haha. 

Fick inte ha Köttbullen för hon hade gått sina pass redan, så jag fick ta Tösen istället. GULP, kände jag lite, men det gör jag ju tydligen alltid så fort jag ska utanför komfortzonen. Men det gick bra. Faktiskt väldigt bra om jag får säga det själv, vi red dressyr och hon blev så lösgjord och fin och jobbade på bra. Bara det att kunna galoppera varv efter varv efter varv utan avbrott är ju en stor grej för mig, haha. Vi red en övning som var att vi red på volterna i trav (utan stigbyglar) och ökade och minskade, red hästarna inåt- respektive utåtställda samt skänkelvikning på öppna delen. Det gick i ett kan jag ju lugnt säga och jag kan också säga: ÅH, VAD JAG SAKNAR MIN GRUPP! Eftersom det kunskapsmässigt är lite blandad kompott i Coronagruppen så rider vi ju inte den här typen av övningar. Tror inte vi har ridit vare sig skänkelvikning eller öppna eller någonting sånt överhuvudtaget. Sen kan man visst det göra bra grejer ändå med bara ridvägar och övergångar och tempoväxlingar, men det blir inte samma sak. Och sen är det sån HARMONI i Bästa Måndagsgruppen™. Alla jobbar på med sitt, alla fattar vad de ska göra, det är aldrig något tjafs om någonting, plus att alla är så sjukt trevliga. I Coronagruppen är det alltid någon som inte fattar vad man ska göra eller vänder åt fel håll, och när vi ska packa höpåsar efteårt så känns det ibland som att det hade varit enklare att skicka folk till månen. 

Aja, fick i alla fall träffa min mysiga grupp och fick ju dessutom ett extra ridpass denna vecka. Mmm. Nu kommer jag nog att ha världens träningsvärk, för även om inte Tösen direkt är någon gångartshäst att tala om så har hon betydligt större rörelser än vad jag är van vid efter att nästan uteslutande ha harvat omkring på Köttbullen ända sedan någon gång i våras. Och så trav utan stigbyglar i evigheter på det. Jotack, man lär nog känna att man lever, men det gör jag så gärna.