Februari!

Äntligen februari, som även det en av mina värsta månader på året men det är åtminstone en kort månad och sen är det mars. Mars = vår, det är sen gammalt. Tack vare ett fantastiskt handbolls-VM så kändes det som att januari gled rätt så smärtfritt förbi ändå. Igår tittade jag ut genom fönstret och det var fortfarande rätt så ljust ute fastän klockan var runt fyra på eftermiddagen. Det går på rätt håll nu, som folk, inklusive jag själv, brukar börja säga cirka en sekund efter att vintersolståndet passerat. Mörkret gör mig ingenting fram till nyår, men sen är det drygt. Fattar verkligen inte hur de som bor längst uppe i norr ens står ut? Några veckors midnattssol kan väl inte uppväga denna massiva mängd av mörker? En gång besökte jag Norrland som hastigast några sommardagar och blev utlovad att få uppleva midnattssolen, men just de dagarna var det (såklart) gråkallt och mulet och upplevelsen kändes inte så värst olik vilken sydsvensk sommarnatt som helst. Ytterligare en punkt på listan över saker man bara nästan lyckats få till, men jaja, skitsamma. 

Kylan håller i sig och det är så himla tråkigt om ni frågar mig. Hatar att skrapa rutor och det är bökigt när vattnet fryser till höns och vaktlar och det är jobbigt att behöva bylta på sig tusen lager kläder för att kunna gå ut. Jag skulle ha dragit igång en nybörjarkurs i viltspår i mitten av januari och den kursstarten har fått skjutas upp två gånger på grund av vädret. Det är klart att man kan spåra i både snö och kyla, men det är att göra det onödigt svårt för nybörjare om ni frågar mig. Det är som att ta upp en djupfryst kanelbulle ur frysen och tro att den ska lukta lika mycket som en som kommer nybakad ur ugnen. Typ. Okej, jag får väl skylla mig själv som förlitade mig på den skånska vintern, den är uppenbarligen ett svekfullt as. 

Nästa vecka ska jag få en ny medarbetare i mitt team på jobbet. Han är från Mexiko, men är spansk medborgare, har pluggat i Frankrike men gjort praktik på vår fabrik i Tyskland (som ligger nära franska gränsen) och nu ska han glad i hågen hoppa på ett grav-vik i Sverige. Rätt så imponerande får jag ju säga. Han landade i Danmark i början av januari för att få lite introduktion i vår danska fabrik eftersom vår är stängd för underhåll, sedan stängdes gränserna p g a Corona, och det var på det hela taget väldigt oklart vad som skulle hända med honom. Men nu ska han enligt uppgift komma till  helgen. Vi får väl se hur det går. 

På mitt jobb har man infört en ny och väldigt ambitiös modell för medarbetarsamtal som går ut på att man ska ha fyra mindre samtal per år och där varje samtal ska vara kopplat till företagets fyra "core values" och personliga mål. Allt ska dokumenteras och laddas upp i HR-portalen för att HR ska kunna hålla koll. Det låter ju bra och det är ju inga större problem för mig som bara har tre personer att medarbetarsamtala med. Men det finns ju folk som har kanske 20 personer i sina team, vilket då skulle innebära 80 samtal på ett år. Känns ju inte så troligt att det kommer att bli av, men den som lever får ju som bekant se. Stay tuned for the spännande fortsättning, osv. 

För ett tag sedan beställde jag avelsägg från en tung hönsras, Bielefelder, där jag hoppades på många tuppar att fylla frysen med. Blev inget alls av det kläcket kan jag ju säga, antingen var det sjukt dålig befruktning eller så har Post Nord skakat sönder äggen. Så i helgen har jag dragit igång med en ny batch och hoppas på bättre tur denna gång. I bästa fall blir det ett gäng kycklingar om tre veckor. Hoppas.