onsdag 3 februari 2021

Snödepression light, part 534643

Jag är lite dagvill beroende på att jag jobbar lite här och där, ingen riktigt struktur på någonting känns det som. I måndags jobbade jag hemma, i går var jag på jobbet, idag och imorgon hemma och på fredag på jobbet. Veckorna går i och för sig väldigt fort på det viset, och det är ju inte så dumt så här i oxveckorna. Egentligen slutar väl inte oxveckorna förrän till påsk, men det är ju nästan två månader dit. För min del räcker det med februari ut, sedan börjar livet kännas helt okej igen. Eller inte för att det är dåligt nu, men jag är så trött på vintern. Då är det ju inte tillnärmelsevis lika mycket jävelvinter som det var 2009/2010 och 2010/2011 när snön bara vräkte ner och man fick skotta sig blå varenda dag. Speciellt inte 2009/2010 när vi precis köpt vårt hus, bara hade en snål elpatron och en underdimensionerad luft/luftvärmepump som inte på något sätt mäktade med att värma denna vindarnas boning med sina dragiga fönster och bristfälliga isolering, HELVETE vad vi frös och helvete vilka elräkningar vi fick betala för inte alls speciellt mycket värme. Det var innan vi bytte till pelletspanna och installerade våra kaminer, så fort vi gjorde det blev det milda vintrar. Haha, det var faktiskt så det blev även om jag givetvis inte tror att det finns ett samband mellan det globala klimatet och enskilda personers införskaffande av fungerande värmesystem. Men ändå. Om det inte har framgått innan så passar jag på att säga det igen: HATAR VINTERN. Sådärja. 

Jobbar som sagt hemma idag och har det ändå rätt gött just nu. För någon vecka sedan bytte vi telefon/videokonferenssystem från Skype till Teams, Skype har alltid fungerat klockrent medan Teams orsakar ett bistert eko hos den jag pratar med när jag inte är på jobbet. Där använder jag headset, så troligen är problemet någonting med datorns inbyggda mikrofon/högtalare. Jag hör alla hur bra som helst, men de jag pratar med hör mig ungefär femdubbelt plus eko av sin egen röst, vilket gör att ingen vill prata med mig. OCH DET PASSAR MIG FINT. Hehe. I längden funkar det ju såklart inte, men tur ändå att det för närvarande är hyfsat lugnt på jobbet. Det är ju ändå märkligt att det som fungerat i det ena systemet inte alls fungerar i ett snarlikt system? Aja, en support jobbar med fallet, så vi får väl se hur länge jag klarar mig undan mänsklig kontakt. Hehe igen. 

Lever under BOKSTRESS just nu. Jag brukar ju reservera ett gäng böcker på bibblan då och då, och så brukar de trilla in med lite ojämna mellanrum. Men nu har det verkligen rasslat till, tycker telefonen plingar var och varannan dag om att det finns böcker att hämta och det är ett snärj att hinna med. Låg generellt mycket bra till i planen i helgen, men så kom det två fjortondagarslån som gjorde att jag fick lägga ifrån mig de som jag nyss påbörjat. Här har vi sannerligen i-landsproblem på högsta nivå men någon ska ju ha det också. 

Nu är det lunch. Att äta lunch på jobbet innebär att man samlar ihop sig och sina närmaste kollegor ("nä vad säger ni, är det inte dags för lunch nu?"), går till en annan byggnad där lunchrummet är, mikrar sin lunchlåda, läser tidningen, pratar med sina kollegor, dricker kaffe, pratar lite till och så småningom traskar tillbaks till sin egen byggnad igen. Det tar en lunchrast, mellan 30 och 45 minuter lite beroende på hur mycket man har att prata om. Äta lunch hemma tar typ 5 minuter för det är bara att hasa ut i köket fem meter bort, mikra lunchlådan, äta den och lufsa fem meter tillbaks till soffan igen. Borde bli bättre på att till exempel gå ut en sväng på lunchen, men så tänker jag att jag kan lika gärna jobba in den och sluta lite tidigare istället. Fast sedan blir man ofta ändå sittandes med någonting. Aja, det är visst nya i-landsproblem vart man än i världen sig vänder.  

 

 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar