Starstruck

Jag älskar ju Mandelmanns och följer dom såklart även på Instagram. Nu häromdagen så var det ett inlägg på Maries sida om att mården tagit alla deras vaktlar utom en, och om någon kunde avvara en kompis till den ensamma stackaren så skulle den bli glad. Man kan tycka vad man vill om sociala medier men jag älskar verkligen det där när människor som egentligen inte känner varandra bara sluter upp och hjälps åt. Ser det ofta i grupper jag är med i och det känns så bra i själen när man själv kan vara med och bidra till att något blir bättre för någon annan. Det finaste jag sett var i en Facebookgrupp i grannbyn där någon för några år sedan ställde frågan om det möjligen fanns någon som kunde skänka en fotboll och kanske några begagnade fotbollsskor till ett gäng ensamkommande flyktingbarn som bara satt i en lägenhet och väntade på besked om att få stanna eller inte. I grannbyn röstar typ 30 % på SD och det är förfärligt, men nu får man ju inte glömma att det faktiskt är 70 % som INTE gör det, och folk slöt upp och skänkte inte bara fotbollsskor utan mat, kläder, mobiltelefoner, you name it, och det organiserades insamlingar och hämtningar och lämningar och det var så HIMLA fint.  

I alla fall så råkar vi nu ha lite fler vaktlar än vad vi behöver (i sista kläcket blev det typ 8 eller 9 hönor på 12 ägg och jag tycker det är lite slösigt att slakta hönor, men just nu när de inte värper så känns det som att de långsamt äter oss ur huset), så jag slängde iväg ett meddelande om det och tänkte att det händer väl inte mer för alla inlägg på Mandelmanns sida har ju alltid 5683965 kommentarer och vi är väl inte de enda som har vaktlar. Men! Fick svar och efter lite messande hit och dit så packade jag ner två vaktelhönor i en skokartong och styrde kosan mot Djupadal. Blev lite (inte så lite!) starstruck när både Gustaf och Marie mötte upp framför huset, jag kan ju säga att jag inte på något sätt blev besviken i min illusion (som väl nu mer är att betrakta som ovedersäglig fakta) om att Mandelmanns måste vara jordens härligaste människor.  Blev fotad med min skokartong (fånigt storflinandes) och offentligt tackad på Maries Instagram och det är väl så nära sina 15 minutes of fame man kan komma i detta livet. Min bror är semiprofessionell biodlare och har en bikupa i Håkan Nessers trädgård, men jag känner i detta nu att jag tillfälligt leder över honom i familjens interna "Jag mötte Lassie"-tävling, åtminstone i den oerhört smala grenen "vi som har bidragit till djurlivet hemma hos kända människor". Hehe. Hehehe. 

Och idag är det fredag och det töar och droppar och smälter, det ska bli upp mot 10 grader i helgen, nästa vecka är sista veckan i februari och sen är det VÅR.