Hortense var fyra år när hon försvann, en vanlig eftermiddag när hon lekte kurragömma i parken med sin mamma. Efter tio år av sökande hoppas hennes föräldrar fortfarande att hon ska dyka upp.
Allt ställs på sin spets när en ny familj flyttar in i grannhuset. Deras dotter är fjorton år, precis som Hortense skulle ha varit. Hon har samma leende, samma ärr vid läppen. Mer än så behövs inte för att mamman ska känna igen sin försvunna dotter, och hon går snart för långt i sin övertygelse.
Den här boken beskrevs som "tät psykologisk spänning om en familj i sönderfall" men mnjääää, jag vet inte riktigt. Tyckte den var rörig och liksom aldrig riktigt kom till saken och när jag äntligen tragglat mig fram till upplösningen så kändes den lite väl gjord. Den här boken får två grannar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar