tisdag 12 maj 2020
Till stallet istället, v 20 2020, pt 1
Igår var det äntligen dags för ridning igen efter vad som känns som flera veckors uppehåll, fast det är väl bara...två? tror jag. Hade Pojken som vanligt, det var markarbete mot hoppning och vi kan väl summerade det med att det gick SVINDÅLIGT. Han var allmänt seg och ovillig, övningen (som var att komma i galopp, hoppa ett pyttekryss på diagonalen, landa i den andra galoppen (mot vad man hade tidigare), svänga och hoppa ett nytt pyttekryss på en ny diagonal) passade inte honom. Han är visserligen tusen gånger mer vändbar nu än när jag började rida honom, men det betyder ju inte att han är direkt smidig. Plus att han har gått i gräshage hela helgen och bara SVULLAT, kändes som att han hade lagt på sig hundra kilo mage så han ville helst inte göra något i onödan igår inte. Måste ju vara som att ge sig ut på en joggingtur precis efter att ha satt i sig ett rejält julbord, det händer ju liksom inte frivilligt. Så blev han mycket riktigt också sur när jag lade till spöet och bockade istället. Fast det är rätt snälla bockningar, men ändå. Då hinner man, eller åtminstone inte jag, med att både ordna upp det, komma i friskt tempo, tänka på vägen, tänka på att ställa om, titta mot nästa hinder, hoppa krysset, kontrollera galoppen, FÅ FRAM HONOM (eftersom han gärna dör lite efter varje hinder), eventuellt rätta galoppen (han är inte den som byter frivilligt och har kanske norra Europas mest obekväma korsgalopp), hoppa över nästa hinder, kontrollera galoppen, FÅ FRAM HONOM. Haha vad dåligt det gick. Någon gång fick jag väl till ett friskt tempo mot hindret, men då snubblade han och sen blev det slängtrav istället. EN gång bytte han galopp, men det var nog mer ren självbevarelsedrift eftersom det stod en kon i vägen när vi kom "ångande" utan någon som helst ordning och styrsel på någonting. Henric Ankarcrona lär inte ringa och tigga om att jag ska ställa upp för nationen i nästa OS om man säger så. Aja, nu tycker ju inte jag (heller) att hoppning är så himla roligt så min insats är väl lite halvhjärtad och det känner säkert Pojken av och gör då inte mer än nödvändigt. En ond spiral osv. Vi får väl se hur det går nästa vecka då det är hoppning på riktigt. Hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker du har varit j-ligt dalig pa att uppdatera Robinson. Jag har en favorit nu när man "lärt känna dem" lite mer.
SvaraRaderaAnnika
Du har rätt. Ska åtgärda detta :-D
Radera