Igår var det väl en vecka sen jag fick min deppiga artrosdiagnos och igår fick jag träffa min artros-PT. Som är samma som min sjukgymnast, så det är inte så himla fancy som det låter, men ändå: en PT. Har jag aldrig haft någon förut så det kan ju vara kul att testa. Så igår infann jag mig på något gym-liknande ställe och fick cykla på motionscykel och göra lite olika övningar ihop med några andra fysiska måndagsexemplar. Kändes okej, det jobbigaste är att knäet är så himla svullet och stelt. Har ju försökt att avlasta det under en längre tid, men nu ska det ju belastas istället för att stimulera broskbildningen, och det kanske måste bli sämre innan det kan bli bättre, inte vet jag. Men jag hoppas att det är så, för så här är det inte jättekul att ha det.
Utöver det har jag ju min fräna artros-app där jag får andra övningar som ska göras dagligen. Det är inte svårt och tar inte lång tid och jag tycker faktiskt det är svinbra att ha den som påminnelse. Sen får man klicka i att man har gjort övningarna och för mig som nästan får orgasm av att få bocka av gjorda saker på listor fungerar det ju som en utomordentligt stor morot. Idag fick jag dessutom beröm av min PT (som jag kan chatta med i sagda app) för att jag inte hade missat ett enda träningspass på en hel vecka. Kände mig löjligt duktig. Så kul liv har jag alltså just nu. Over & out från Arthritis City.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar