Ja, det är bland annat den frågan som upptar min hjärna just punkt nu. Bokashi eller inte bokashi? Känns som att jag är sist i Sverige och kanske också i hela universum på den bollen och att ALLA håller på och gräver ner sitt fermenterade köksavfall i jordfabriker och att jag är den enda som fortfarande har en gammal hederlig varmkompost.
En gång i tiden var jag avsevärt före min tid i det avseendet (att kompostera sitt matavfall istället för att slänga det i soporna som folk gjorde på nittonhundralängesen-talet och då inte ens till biogasproduktion eller liknande utan det slängdes i en deponi och låg där och var äckligt och kom ingen till gagn utom möjligtvis stadens alla råttor), men det var för längesen så längesen. Nu känns det nästan som att man är en miljöbov som har varmkompost eftersom så mycket av kolet i det organiska materialet avgår i form av koldioxid och metan. Om man ska tro Stefan Sundström och jag ser ingen anledning till att inte göra det. Obs, det finns även andra källor till detta, men de är samstämmiga.
Varför har jag då varit så motsträvig? Ja, för det första så gillar jag att hålla på och påta med min varmkompost. Gräva lite i den, kolla på alla maskar och gråsuggor och tusenfotingar och annat som lever i den. Det är i princip allt jag gör, för den sköter sig i stort sett själv, vilket är den andra anledningen. Blir det obalans (för ett tag sedan fick jag till exempel en miljard bananflugor i den, det var inte så mysigt men det är nog första gången det händer på 20+ år med kompostering) så häller jag i en hink gödsel av något slag och sen brukar det lösa sig av sig själv.
Inne i köket har jag en liten emaljerad spann med lock som väl rymmer kanske...en liter?, vet inte så noga men poängen är att den inte ska vara för stor för att man ska vara tvungen att tömma den ofta och därför får man inte heller problem med lukt och bananflugor. Där samlar jag allt matavfall och tömmer kanske varannan eller varje dag beroende på hur mycket te som dricks och mat som lagas och hur mycket avfall det genererar. Jag slänger ALLT (organiskt) från köttben till banan- och apelsinskal (som vissa säger att man inte ska slänga i komposten p g a att de är besprutade). Har två komposter som jag alternerar mellan, när den ena är full så får den vila ett år medan jag fyller den andra, och när den andra är full så har den första blivit till jord. Plus lite ben för det tar lite längre tid att bryta ner, men det kvittar. Egentligen tror jag att jag hade klarat mig med en behållare, för den blir egentligen aldrig full eftersom materialet bryts ner i ungefär samma takt som det fylls på. Men då hade jag ju aldrig kunnat få någon jord av den och det vill man ju ändå ha.
Nackdelen med varmkomposten är väl att det är lite bökigt att tömma den när den blivit till jord. Jag har en sån där traditionell modell med en bottenplatta och så en slags kåpa ovanpå där man får lyfta av kåpan och så har man en kompakt jordhög att flytta. Det är ju något som görs en gång per år så det är ju inte ett GIGANTISKT arbete utslaget på trehundrasextiofem dagar, men ändå lite jobbigt och man kan inte heller bara lyfta av och ta lite jord för det kan vara lite meckigt att få dit kåpan igen om högen inte är formad efter kåpan och det är den ju sällan om man har grävt i den. Men generellt så älskar jag min varmkompost och betraktar den nästan som ett av husdjuren. Tycker inte det verkar lika kul med bokashi, man har sina spannar och efter ett tag gräver man ner innehållet i en pallkrage och sen blir det jord av det. Tycker också det verkar bökigt att hålla på med strö och mikroorganismer. Fast samtidigt lite kul, det kanske är lite som en surdeg? Ni minns kanske när det började bli poppis och ALLA skulle börja baka surdeg och det gavs ut böcker om det enda rätta sättet att baka riktigt bröd på, vilket nästintill krävde att man fick ta tjänstledigt eftersom de där recepten sträckte sig över flera dagar. Pallade inte fullfölja det där eftersom jag aldrig orkade tajma in att börja stödmata surdegen "morgon dag 1" för att sedan sätta deg "eftermiddag dag 2" och låta jäsa på ett svalt ställe över natten för att kanske grädda det "förmiddag dag 3", men jag hade en surdeg som jag matade och pysslade med och det tyckte jag var rätt kul och jag tänker ibland att jag ska ta tag i det igen fast skita i de där strikta surdegsgubbsrecepten och mer freestyle:a.
Aja, det är väl mest det som gör att jag inte handlöst kastat mig ner i bokashi-träsket. Det där att man måste ha särskilda och svindyra spannar, strö och mikroorganismer istället för att bara samla sitt köksavfall i en liten spann och sedan gå ut och slänga. Känns jobbigt och ska man behöva se till att ha en massa jox hemma jämt och var ska den ena spannen stå och mogna medan man fyller den andra, osv osv. Plus att det verkar så andefattigt och tråkigt att bara gå ut och gräva ner innehållet istället för att stå och peta bland maskar och annat i sin härliga varmkompost. Men så är det ju det där med miljön dårå. Och ja, jag vet att man inte behöver köpa de där svindyra spannarna, man kan göra egna och man kan göra eget strö och egna mikroorganismer också. Får kanske fundera på någon gyllene medelväg? Lite bokashi, lite varmkompost? Eller så läser jag "Stefans lilla svarta" och vågar inte annat än att börja fermentera, vi får väl se hur det här ska sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar