Jamenförhelvete, nu känns det som att det bara är all work and no joy för hela slanten och trots att jag var nationaldagsledig i måndags och det med andra ord är en såkallat kort vecka så har AMENÄREINTEHELGSNART-känslan varit minst sagt massiv i flera dagar. Typ sedan i tisdags. Känner att livet rinner ifrån mig. Nä, så dramatisk ska jag inte vara. Det är väl mer i stil med att veckans avsnitt av "Biggest Loser" är på väg att rinna ifrån mig. Personen som vann hemmapriset hyllades av någon i mitt Facebookflöde, så nu är det ingen hemlighet längre. Inte så att jag sitter på nålar och tuggar naglar över vem som ska vinna, men att få resultatet spoilat är alltid trist.
Jamenjamen. Föreställer mig i alla fall att jag ska kolla ikapp ikväll och grilla så in i helvete imorgon fredag. Förra helgen såg vi The Martian. I 3D. Den var väl SÅDÄR om ni frågar mig. Även om man är botaniker känns det rätt orimligt att man ska kunna odla potatisar stora som duvor med enbart sterilt marsgrus och människobajs som substrat. Känns inte heller rimligt att någon som blivit kvarlämnad på Mars med ytterst osäker överlevnadsprognos skulle vara så DJÄVLA munter och klämkäck hela tiden. Och 3D-effekterna var väl inte fränare än att det kom lite rymdgrus svävande genom luften och in över tv-soffan. Så nä. Den här filmen får bara en raketost av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar