Om man lever i en ankdamm och är fullständigt tillfreds tror man snart att gölen är en ocean

Compeed hallux valgus blåsor
Medborgargarde Borrby
Kärleken är vacker, det är människan som är ful

Spännande mix måste jag säga, på vad folk googlar på och hamnar här alltså. På det förstnämnda är jag, vars fötter designats i Ankeborg, så nära expert på såväl skoskav som Hallux valgus-relaterade problem man kan komma. På det andra känns kopplingen mer tveksam. Jag har åkt igenom Borrby flera gånger, en gång stannade vi och köpte glass, men det är väl också allt. Något medborgargarde såg jag inte till, men jag har säkert bloggat om det någon gång. Det tredje är ett citat ut en låt av Björn Afzelius ("Tankar i Ligurien", vilket även inläggets rubrik är hämtat från), som i sin tur citerar, gissar jag, Karl Vennberg. Lite meta sådär va. I alla fall var kopplingen hit att jag en gång använt den raden som rubrik till ett rätt så bittert inlägg från 2007. Vad man kan konstatera utifrån det är:
1. Inget nytt under solen med avseende på kvinnors påstådda bitchighet kontra män som säger ifrån med naturlig pondus, etc.
2. Mitt jobb har genomgått så många omorganisationer de senaste åren att i princip alla av dom som var med i den ovan nämnda diskussionen jobbar kvar längre. Och vi har nästan aldrig några såna där affekterade fikarumsdebatter längre. Alla är trötta och bittra och utarbetade och ingen orkar ha någon direkt åsikt om någonting annat än att det är för djävligt. Kanske är det dags att se sig om efter något annat? Fikarumsdiskussioner är ju liksom, om inte meningen med livet så åtminstone något som skänker mervärde till det här med att vara tvungen att ha ett arbete.

För övrigt så gjorde jag misstaget att läsa kommentarsfältet på Facebook från en reklamkampanj där Försäkringskassan propagerar för att man ska dela lika på föräldraförsäkringen, och var jag inte bitter innan så blev jag det då. Är så DJÄVLA trött på det här när folk i allmänhet och, tyvärr, kvinnor i synnerhet, gapar om att det är "överförmynderi" och LÅT FAMILJEN BESTÄMMA och så kommer det en lång utläggning om varför mannen i just den familjen absolut inte kan vara hemma med barnen. Han tjänar mer. Han studerar. Han har inte fast jobb och om han ska vara föräldraledig så kommer han aldrig att få det heller. Han är egenföretagare. Hon "vill vara hemma". Det finns liksom ingen hejd på förklaringarna och bortförklaringarna till varför det är H-E-L-T O-M-Ö-J-L-I-G-T och dessutom inget som staten ska lägga sig i, så det så.
Så om "familjen" tycker det är okej att man fortsätter att cementera könsroller och maktstrukturer och att kvinnor i allmänhet får sämre löneutveckling, sämre karriärsmöjligheter, sämre pension, är sjukskrivna oftare och rent allmänt ses som den som ska fixa allt kring Familjen™ i allt från att rådda barnkalas till att köpa gummistövlar i storlek 27 så ska samhället bara tycka att okej, vi kör på det.

Fattar inte vad det är som är så djävla svårt? Föräldraförsäkringen omfattar 480 dagar, det är väl bara att utgå från att hälften är öronmärkta till den ena föräldern och hälften till den andra (och finns det bara en förälder så får den föräldern alla dagarna). Och sen kan väl "familjen" fixa och trixa med detta bäst det passar just deras förutsättningar? De flesta människor räknar väl ändå kallt med att få tillbringa minst 40-45 år på arbetsmarknaden, kan man inte avvara 8 månader för att ta hand om sitt eget barn när detta är litet så är väl frågan om man överhuvudtaget ska ha några. Barn, alltså. Om nu jobbet och det materialle och den ekonomiska statusen är så djävla viktig att man inte kan backa undan från det ens för några fjuttiga procent av tiden man tillbringar i yrkeslivet så tycker jag det är...sorgligt, faktiskt.

Om det sämsta argumentet från kvinnor är det att de ändå tjänar så lite och har så oviktiga jobb att de, till skillnad från sina män, lika gärna kan vara hemma "för han KAN faktiskt inte vara borta från sitt jobb", så är det sämsta argumentet i världshistorien från männens sida att "jamen hon VILLE vara hemma". Vill inte män vara hemma med sina barn då? Varför inte i så fall? Och hur kommer det sig att män, som i alla andra sammanhang är så djävla bra på att ta plats och roffa åt sig maktpositioner, helt plötsligt förvandlas till mjäkiga små ryggradslösa mähän som inte kan säga emot eller ifrån när det handlar om hur föräldradagarna ska fördelas? Skulle knappast tro att de skulle vika ner sig på samma sätt i frågan om vilken platt-tv-modell eller vilka högtalaranläggningar som är de bästa. Om man nu ska generalisera lite då.

Näe hörni. Föräldraförsäkringen är ingenting som man bara ska ta för givet och sitta och gapa om som om den vore ens privata egendom och allt som rör till det i ens egen lilla privata sfär nästan betraktas som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Den, föräldraförsäkringen, går att villkora, precis som med sjukförsäkring, a-kassa och andra braiga grejer som finns i vårt skattefinansierade sociala skyddsnät. Det finns en större bild här, som handlar om hela samhället, och om samhället ska kunna förändras till det bättre på sikt så får man kanske ta att det blir lite obekvämt för en själv ibland. Och som sagt. Sätt de där omkring åtta månaderna i relation till det antal år som du förväntas tillbringa på arbetsmarknaden och fråga dig om det verkligen är värt att avstå.