Problem: När man går till kiropraktorn ett par gånger i veckan och varje gång blir beordrad att klä av sig i bara underkläderna. Då får jag en slags tvångskänsla att jag måste ha olika underkläder varje gång så att han inte ska tro att jag är en snuskmaja. Correction: Jag HAR olika underkläder varje gång, det är bara det att cirka 98 % av mina underkläder ser ungefär likadana ut. Så i morse, eller rättare sagt igår kväll, eftersom jag är en sån där präktig typ som lägger fram morgondagens kläder redan kvällen innan, så hade jag ett väldans bry med att hitta en kombination av alla mina nästan likadana underkläder som inte hade skådats tidigare. SOM OM NÅGON SKULLE BRY SIG. Som om Glenn skulle skriva in i journalen vilken färg på underkläderna jag hade varje gång och börja gäspa uttråkat när samma kombination uppenbarade sig två gånger i rad.
Problem 2: Eller det är egentligen inget problem utan mer en anekdot. Min mamma ringde och undrade vad jag önskade mig i julklapp. Jag sa att jag önskade mig en snygg gammaldags sopborste med tillhörande skyffel i trä respektive metall, som ska stå vid kaminen så att man enkelt kan sopa upp allt bös som blir från veden. Om man har en jättesnygg gammal gjutjärnskamin från kaminfabriken i Svendborg så är det inte alls lika snyggt att ha en sopborste i grön plast från Ica ståendes bredvid. Hur som helst. Min mamma påstod att det inte fanns några såna sopborstar att uppbringa någonstans i hela världen. Jag försökte åberopa Borst-Olles ande. När jag var liten fanns det nämligen en gubbe, a k a Borst-Olle, som åkte omkring på moped och sålde borstar. Då och då såg man honom komma puttrande i kanske 15 km i timmen på en gammal flakmoped utmed landsvägarna. Vet faktiskt inte hur stor marknaden för en kringresande borstförsäljare var, känner heller inte någon som någonsin köpte en borste av Borst-Olle, men han hade kanske ett gigantiskt distrikt och levde fett på vinsten av borstförsäljningen. Nu är jag inte född på 30-talet, vilket man kanske lätt skulle kunna tro när man läser det här, men jag är uppvuxen på landet och på 70-talet fanns det fortfarande original kvar som gick lösa bland vanligt folk och hette saker som Borst-Olle, Erik i Hänge och Farbror Lasse Med Konstiga Handen. Men nu är det andra tider. Jag menade på att det väl måste finnas NÅGON borsttillverkare kvar i krokarna av föräldrahemmet, Borst-Olle Junior kanske, men min mamma förnekade att det överhuvudtaget fanns sådana borstar i handeln. Jag påpekade att jag hade sett den typen av snygga och gammeldagsa sopborstar på nätet. Då beordrade min mamma mig att beställa i hennes namn. Jag menade på att då kunde jag ju lika gärna beställa den hem till mig med en gång, men se det gick inte för sig, för "då blev det inga paket". Överlag var det ganska klent med paket i år eftersom dagens ungdom bara önskade sig pengar i julklapp, och, nu citerar jag min mamma ordagrant, "tomten måste ju ha någonting att göra". Det lät som att mamma var rädd att den av henne städslade tomten skulle bli jagad av nitiska arbetsförmedlare med hot om indragen a-kassa om inte säcken var fylld till brädden av klappar. Så nu ska jag leta upp och beställa en sopborste till mig själv i min mammas namn, och sedan, och nu citerar jag min mamma igen, "glömma att jag har gjort det".
Så får det bli.
Hej! Gubben på den stora flakmopeden som for omkring och sålde borstar o kvastar minns jag väl. Vi kallade honom "kåstagubben" Han var nerifrån Hässleholm och borstarna var blindarbeten från nåt hem för synskadade. Hans skinn var som garvat läder och i vänstra mungipan hade han alltid en cigarrfimp o han talade en obegriplig skånska. Sov gjorde han oftast utomhus. Morsan o farsan köpte alltid av honom även när dom inget behövde så jag har fortfarande kvar några av kåstagubbens sopekåstar! En gång bjöd dom in honom på kaffe men det var inte mycket dom förstod av vad den andre sa! Farsans breda västgötska och kåstagubbens skånska dialekt det var en skön blandning det! ( kåst = kvast )
SvaraRadera