DÅLIGT 2: Ont i axlarna. Ont i axlarna som i "svinont i axlarna" av någon helt okänd anledning. Sådär ont så att det är nästintill omöjligt att lite nonchalant rycka på axlarna och säga SO WHAT IF I TOLD YOU TO FUCK OFF?, som man (ibland) gjorde i sin ungdom. Omöjligt idag. Ska det vara så här, och i så fall varför?
BRA 1: Ha en frys i köket. Nyss stod jag och gjorde dillsås till fiskgratängen, och bara: ut med armen och ta en nypa dill ur frysen, smaka av, njäe, lite mer dill hade nog inte skadat, I MED MERA DILL. Istället för att springa ner i källaren, springa upp med dillen, springa ner igen med dillen som blev över. Alternativt försöka beräkna hur mycket dill som går åt till den optimala dillsåsen (vilket är i det närmaste lika jobbigt som att lösa en differentialekvation med Runge-Kuttas metod) och ta med sig en lagom mängd upp för att slippa springa ner igen. Dömt att misslyckas. Numera historia. Hurra för frys i köket (även om den ger ifrån sig lite störande ljud som jag hoppas att man vänjer sig vid, men jag kan tänka mig att förlåta den för det).
BRA 2: Av gammal vana kokade jag upp en hel påse brysselkål till söndagsmiddagen. Spelar ingen roll vad för mat vi ska äta, brysselkål hör söndagen till. Man kan tycka att en hel påse brysselkål kanske är att överdosera för en person (min man gillar inte brysselkål, vilket är ännu en win-win-situation i det här äktenskapet). Men det är ju så jobbigt att behöva springa ner i källaren igen för att frysa in en halv påse brysselkål. Nävisst, nu behöver man ju inte göra det längre. Frys i köket. Fylld av sjukt mycket brysselkål. BRYSSEKÅL IS THE SHIT!
 | ||
| Brysselkålsfrysen. |
Eventuellt har ordet "brysselkål" använts onormalt mycket i det här inlägget, men det är smällar man får ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar