För ett tag sedan drabbades jag av en inflammation i höftens muskelfästen. För den som undrar så finns det en djävla massa muskelfästen just i höften, och musklerna i höften har bland annat till uppgift att hålla emot det utåtroterande moment som blir när man är i rörelse, det där med att svänga på höfterna är helt fel, tycker nämligen kroppen som vill styra upp en mer strikt linje. Nu svänger jag verkligen inte medvetet på höfterna när jag springer, men tydligen har det ändå blivit en slags svag punkt i vänster höft, för där blir det inflammerat. En Akilleshöft har väl ingen hört talas om, nämen då slår jag väl till och tar patent på just den åkomman.
Har varit hos min kiropraktor GLENN och blivit klämd och tryckt på och ryckt och dragen i och slutligen tejpad. Förra veckan tränade jag ingenting, dels för att det kändes som att jag var på väg att bli förkyld, vilket jag aldrig blev, och dels för att jag trampat på en sten och fått ett blåmärke under fotsulan och det kändes som att det kunde få läka lite. Men idag hoppade jag i AquaSocksen och gav mig ut. Fötterna kändes bra. Höften kändes bra. Efter en kilometer började det strama lite. Efter tre gjorde det direkt ont i varje steg. Nu känns det inte alls bra. Så fort jag rör mig gör det ont. HATAR att inte kunna röra mig som jag vill. När man var ung och lat så var ens största bekymmer att man aldrig kom på tillräckligt trovärdiga anledningar för att slippa kroppsansträngning. Nu är ens största bekymmer att ens kropp inte håller för de kroppsansträngningar man vill kunna göra.
Har tid hos Glenn i eftermiddag och ska gråta ut i hans famn. Nä, skojar bara. Men FAN vad jag är trött på min kropp just punkt nu. Ett djävla måndagsexemplar är vad den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar