Det är ju en evig tur att man inte längre orkar vara uppe och röja och ha sig halva nätterna. Hur skulle man annars hinna med att göra allt som man måste hinna med på en söndag? Söndagar är långt ifrån några vilodagar (finns det ens officiella vilodagar längre?). På helgerna måste man, eller åtminstone jag, gå jättelånga promenader för att kompensera att jag inte hinner/orkar gå lika jättelånga promenader i veckorna. Man måste även dricka elvakaffe, en trevlig vana som lantisar från 1900-talet inte har släppt taget om riktigt, åtminstone inte på helgerna. Skulle allt gå rätt och riktigt till så skulle man även dricka tretår kl 15.00, men det har vi av någon anledning rationaliserat bort. Ja, sen ska veckans bröd bakas, ungefär varannan eller var tredje vecka så ska det även bakas bullar eller kakor eller rostas müsli så att det räcker ett tag framöver. DN:s helgkorsord ska lösas. Mäktiga söndagsmiddagar ska lagas (idag: baconlindade kycklingfileér fyllda med soltorkade tomater, fetaost och schalottenlök, och till det ris, lättkokt spenat och sparris samt rödvinssås), och så ska även om inte alla så åtminstone merparten av den kommande veckans lunchlådor tillverkas. Det är ett snärj att hinna med allt, så det är ju en sabla TUR att man är som en orkeslös åldring efter klockan 22.00. Således vaknar man som sitt allra senaste kl 07.30, pigg och alert och redo för nya äventyr.
Lekte nyss med tanken på att det finns folk som inte stiger upp förrän framåt eftermiddagen när det är helg. Som ligger i sängen och drar sig tills solen står högt på himlen. Herregud så ångestskapande, då har ju hela dagen gått till spillo.
Med vänlig hälsning
Martin Luther 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar