Ringduvan Andrew

Utanför vårt hus står en rätt stor cypressliknande buske och förra våren var det ett par ringduvor som tyckte att det var lämpligt att inreda den som barnkammare. Sagt blev gjort och Mamma och Pappa Ringduva for som tättingar (haha) in och ut i den busken under några månaders tid. En dag när jag kom ut i trädgården i sällskap av Remus, tax med rätt att döda, så visade han ett ofantligt stort intresse för vad som försiggick i cypressen. Han ställde sig på bakbenen och stack in resten av kroppen i grenverket och påpekade med hela sitt väsen att här fanns EN INKRÄKTARE. Och ett tu tre damp en inte speciellt flygfärdig Baby Ringduva i backen och undgick med en hårsmån att förvandlas till tax-snacks, tack vare kombinationen av mattes närvaro, blixtsnabba reflexer och en hyfsat befäst inlärning av ordet NEJ. 

Baby Ringduva, a k a Andrew.

Vi döpte Baby Ringduva till Andrew (efter Desperate Housewives-Brees just då rätt odräglige son som ville flytta hemifrån fastän han inte var mogen för det). Vad gör man med en ganska stor och rätt ful och klumpig men inte flygfärdig ringduva i en trädgård som befolkas av två hundar som mycket väl skulle kunna se Andrew som sin personliga bitleksak? Vi visste inte vad ringduve-vett-och-etikettboken sa om sånt här, så vi stoppade helt enkelt tillbaks honom i det av Mamma och Pappa Ringduva (som nu för övrigt lyste med sin frånvaro) omsorgsfullt inredda boet högt uppe i cypressen och hoppades på det bästa.
Vi såg aldrig Andrew igen, varken död eller levande. När vi tog en titt någon vecka senare var boet i alla fall tomt så jag hoppas att han lärde sig flyga och har hittat en annan cypress att bosätta sig i.

Nyligen tittade jag ut genom fönstret och såg då en okänd ringduva brotta sig in i cypressens täta grenverk. Jag funderade på om det kunde vara Andrew som kom tillbaks för att återse sitt forna barndomshem, fast nää...sånt händer väl bara i sånger av Björn Afzelius? Mer troligt att Mamma och Pappa Ringduva är ute efter att inreda en ny barnkammare, och inte mig emot. Däremot hade Fru Skata mycket att invända, så för stunden är det världens fight om rättigheterna till cypressen. Man kan riktigt höra dialogen:
Mamma Ringduva: Det här är vårt ställe!
Fru Skata: Jag var här först!
Pappa Ringduva: Men vi bodde ju här förra året!
Fru Skata: Det var då det. Nu är det här mitt ställe. Inte för att det är mycket till ställe...se bara på det här skruttiga boet. Helt ostädat var det också!
Mamma Ringduva: DET ÄR VÅR SONS BARNDOMSHEM DU PRATAR OM. Om du inte gillar det så är det bara att välja ett annat träd.
Fru Skata: Nix, jag har alltid drömt om ett ställe med husutsikt. Ni får väl skylla er själva, är man flyttfågel och tillbringar vintern på annat håll kan man faktiskt inte räkna med att få behålla "sitt" bo nästa år.
 Pappa Ringduva:  Typiskt stannfågelsnack! Ni tror att ni är nåt bara för att ni sitter här och huttrar hela vintern.
Fru Skata: Tja, jag kan väl inte vänta på att ni mesiga flyttfåglar ska komma tillbaks och bestämma er för om ni vill ha kvar ert träd från förra sommaren eller kanske bygga nytt bo i år. Nu har jag faktiskt flyttat in här och jag tänker lägga mina ägg snart, så LÄMNA MIG IFRED, TACK.
Mamma Ringduva: Det var det fräckaste! Jag ska minsann också lägga ägg snart, och jag tänker lägga dom i vårt gamla bo, som vi har byggt med våra bara näbbar, bara så du vet det!
Fru Skata: Försök bara! JAG VÄGRAR FLYTTA PÅ MIG.
Pappa Ringduva: SEE YOU IN COURT!

Så går det till på landet. Inte en lugn stund.