Hemma igen efter ett rätt så intensivt träningspass på brukshundklubben. Med tanke på hur vi har slappat oss igenom vintern så gick det faktiskt långt över förväntan. Efter träningspasset fick Remus leka med en 16 veckor gammal schäfervalp, vilket verkligen var göllegöll på hög nivå. De var ungefär lika långa, men schäfervalpen var redan typ dubbelt så hög som den tvååriga taxen. I normala fall är Remus rätt så stöddig mot andra hanhundar, även om de är så stora att han lätt skulle kunna bli förväxlad med en lunchmacka. Men när Remus får träffa valpar så förvandlas han omgående till Bussig Lekfarbror som mer än gärna låter sig jagas, bli omkullvält och tuggad på hur länge som helst. Om man inte smälter när man ser sånt så har man inget hjärta i kroppen.
Här började jag genast drömma om en valp i familjen så att Remus skulle få någon att leka och härja med. Boris börjar bli gammal och trött och tycker mest sånt är ovärdigt och blir förbannad efter cirka 30 sekunder. Här fick jag verkligen stålsätta mig och tänka på hur JOBBIGT det är med valpar, det är ju som att ha spädbarn. Värre. OBS, MYCKET VÄRRE. Har inte tid med en valp just punkt nu heller. Fast man kan ju få fantisera lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar