Duktiga Plastmamman har sprungit Premiärmilen, och själv harvar jag på med min långsamma uppbyggnadsfas som i stort sett fick börja om från noll igen efter influensaviruset från helvetet. Idag blåste det hårda västliga vindbyar på drygt 20 meter per sekund enligt SMHI. Smart drag är då att springa på ett helt platt fält där vinden kan friska i från alla håll och kanter. Kände mig dock rätt så nöjd med dagens runda eftersom formkurvan börjar kännas uppåtgående. Eller så hade det bara att göra med att jag dragit på mig shorts. Jag blir ju så sabla varm när jag springer och min gräns för shorts går ungefär vid nollgradigt i vanliga fall. Nu när jag är i min försiktiga uppbyggnadsfas har jag dock inte velat flasha offentligt med mina proffsmärkeslöparshorts eftersom jag inbillar mig att folk skulle tänka om mig som jag hade tänkt om en nybörjarryttare kom till sin första ridlektion i helskodda ridbyxor från Kingsland (=TÖNT). Men nu har ju vädergudarna bjussat på en liten värmebölja så här i slutet av mars. Soldis och 15 grader varmt, jo man tackar. Nästa vecka ska det visst bli snö, så man får väl passa på att vara glad så länge det varar. I alla fall, när jag sprang i måndags höll jag på att kollapsa av värmeslag i mina Adidasjoggingbyxor, så idag åkte shortsen på.
Efter min lilla slutspurt (måste alltid ha en punkt som är "mål" och så öka farten den sista biten om jag så ska dö på kuppen) stod jag och hängde över en vägbom och hämtade andan. Då kom en sån där frisk västlig vindby på cirka 20 sekundmeter och a. fladdrade upp min t-shirt över halva ryggen, samt b. drog med sig hela Skånes samlade sandpartiklar på en och samma gång. Peeling är för mesar, det här var professionell blästring.
Men bortsett från det var det en skön känsla. Efteråt alltså.
Duktiga du! Och jag förstår precis grejen med shortsen. Jag har nojat över en iphoneväska att ha på armen när jag springer, dvs. är man inte en LÖPARE får man inte ha en sån, tänker jag. Nu har jag köpt en men inte använt den ännu.
SvaraRadera