Till stallet istället, v 2 2025, pt 2

Usch, igår tyckte jag inte alls det kändes bra med Köttbullen. Hon var seg och motvillig, ville inte gå fram, ville inte ställa igenom till höger, det kändes som att jag bara satt och bankade på henne utan att något hände. Ej ryttarmässigt. Vi red någon variant på gårdagens övning men med tillägget att vi skulle göra några steg i framdelsvändning i varje hörn av den lilla fyrkanten, vilket mycket väl kan vara den tråkigaste övningen Köttbullen vet. Fast just den gick väl i alla fall någorlunda, men överlag kändes det inte som att vi hade något vidare samspel. Blä. Buhu. Jaja, det är bara att ta nya tag och kämpa vidare nästa vecka. Tur att det ändå är några dagar dit p g a träningsvärk from hell. 

Häxan dök upp, hon fick rida Travaren. Trodde hon skulle få ett utbrott, för i alla fall förr i tiden så hade hon attityden Jag betalar inte för att rida såna hästar om det var någon hon inte gillade, och på något sätt lyckades hon alltid snika sig till att få de bästa hästarna, kanske för att normala människor tänker att man får vad man får, medan hon snackar sig till det.
Nu i (fd) torsdagsgruppen har hon haft en av de mest populära hästarna, och skillnaden mellan den häst hon ridit tidigare och Travaren är som natt och dag. Nu är det absolut inget fel på Travaren som så, han är väldigt ärlig och framför allt snäll, men han är inte särskilt lättriden även om han aldrig gör något dumt, men han är svår att få fram för skänkel och känslig i munnen. Trodde Häxan skulle få ett utbrott för denna som jag misstänker i hennes värld är en nedgradering, men hon är uppenbarligen inte längre i sin krafts dagar. Hörde någon fråga vad hon tyckte om att få ha Travaren och hon bara "nä, men jag får väl ta vad jag får". Helt rimlig respons, men inte vad jag hade väntat mig av Häxan om man säger så. Sent ska syndaren tydligen vakna. 

Vardag dag 1

Jaha, då var det back in business igen. Skönt ändå med fyradagarsvecka och lite mjukstart. I Danmark är trettondedagen inte en röd dag, så igår hade det kommit ett URGENT mail från någon dansk höjdare att alla som varit delaktiga i Projektet skulle fylla i sina timmar för 2024 senast som idag då. Jag har ingen ANING om hur många timmar jag har spenderat på Projektet och det är ingen som har sagt att jag ska registrera någonting någonstans så här fick jag ju höfta efter bästa förmåga. Får väl se om någon säger något om det. 

Första arbetsveckan börjar ändå rätt lugnt om man tittar i kalendern, men både för mitt eget välbefinnandes skull och med tanke på ovanstående så måste jag börja boka in tid för Projektet och inte bara jobba med det lite hippsom happsom när det råkar finnas luckor mellan annat. FOKUSTID ska bli det nya ledordet för 2025, får väl se hur länge det varar. 

Sov som väntat som en kratta i natt, gissningsvis p g a att jag hade tagit en liten tupplur på dagen och för att jag duschade efter stallet och sedan gick och lade mig med blött hår i vårt iskalla sovrum, det var ju inte sövande om man säger så. Fick ta till mitt gamla tricks med ljudboken Linda som i Lindamordet, men fan vet om det hjälpte så värst mycket. Men men, det var bara att bita ihop när klockan ringde (varför säger man fortfarande "klockan ringde" när det är mobilen som låter? Med vänlig hälsning från medeltiden) och släpa sig upp och bege sig till Ankeborg city. Hade lite huvudvärk när jag vaknade, men den gick över med lite ballongandning, vilket är vad jag brukar ägna mig åt i bilen på väg till jobbet. 

Idag är det intervallträning efter jobbet, sen pilates och slutligen ridning. Sen hoppas jag på en god natts sömn och sen ska man väl vara på banan igen, hoppas jag. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 2 2025, pt 1

Ja, igår var det alltså dags för ny termin, ny grupp, allt var nytt utom Köttbullen, hon var samma gamla vanliga. Och ingen var ny-ny i gruppen heller, kände alla sen innan och alla är trevliga. Häxan var inte där, fick höra sen att hon kunde inte på måndagar (blev glad!), men att hon skulle byta till tisdagar istället (blev mindre glad). Henne blir man väl aldrig av med, men hon håller ju tack och lov lite lägre profil nu än när hon så att säga var i sin krafts dagar, så det går ju att uthärda.

 Det kan hända att hästarna är lite pigga, sa instruktör K när lektionen började, men det gällde inte Köttbullen. Hon skulle nog inte ha haft något emot att fortsätta sitt långa sköna jullov, men det får ju vara någon måtta på allt. Vi skulle ändå mjukstarta så vi började med att skritta på en liten fyrkant innanför spåret med rakställda hästar och vända enbart för ytterhjälperna. Sedan samma sak fast några steg i trav på varje "lång"sida (som inte var så lång eftersom det som sagt var en liten fyrkant). Lite galopparbete och så ner på lilla fyrkanten igen. Köttbullen kändes seg i skritten, okej i traven och rätt så okej i galoppen. Mot slutet blev hon nog lite trött för hon hängde sig i handen och stod emot och tjurade lite. Men på det hela taget var det väl okej, det ska bli spännande att se hur hon känns idag.  

Julledighet dag 18, SNYFT

Så går även den mest episka julledighet mot sitt slut. Ska rida ikväll så jag har ändå inte känt mig 100 % "ledig" eftersom jag har en tid att passa. Dock rätt avlägsen eftersom jag inte behöver åka hemifrån förrän 18-ish. Men ändå. Principen! 

Vaknade i morse av något som lät som snöplogen, "men det kan det ju inte vara för idag skulle det ju regna och vara 6-7 plusgrader" var tanken dom flöt genom min hjärna, men där hade både jag och SMHI fel för det som skulle ha varit regn var istället en halv decimeter tung blötsnö. Helvete. Gav mig ut på min milslånga hundpromenad som inte var det minsta behaglig. Halkade, kasade, pulsade och klafsade fram på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som "tappert". Fick blödande skavsår på utsidan av båda lilltårna, oskönt var bara förnamnet. Kom hem, skalade av mig alla blöta kläder, upptäckte att de blödande skavsåren verkligen VAR blödande och fick torka upp röda små spår på golvet som om jag vore ett skadeskjutet villebråd. 

Tränade ett pass tabata, gjorde fotrehab, åt lunch. Sen har jag tagit det lilla lugna. Läst, tagit en liten tupplur som jag gissningsvis kommer att få ångra senare ikväll, löst lite korsord, kokat ägg. Matlådor är redan fixade för den kommande veckan så nu har jag ungefär en och en halv timme på mig innan det är dags att klä om och åka till stallet för terminens första lektion. Och sen är det vardag och oxveckor. Ska försöka ta mig an de här veckorna på ett positivt och konstruktivt sätt fastän det är värsta tiden på året för mig. Men det blir ju inte bättre för att man gnäller om det, fast ibland KÄNNS det bättre att få gnälla om det. 2025, nu kör vi. 

Julledighet dag 17

Igår började jag kolla på filmen Rain Man som jag inte sett sedan...åttiotalet-ish? TYVÄRR börjar ju alla filmer som är värda att se klockan 21.00, detvillsäga man (jag) orkar inte se klart dom, inte ens under julledigheten tydligen. Samma sak häromdagen, då var det Tjejen som föll över bord. Älskar (eller älskade?) Tjejen som-filmerna, men de hade nog aldrig gått att göra idag. 

I morse/förmiddags gick jag min vanliga kuperade söndagsrunda fast förlängde den med en slinga (alltså var det väl per definition inte min vanliga söndagsrunda, men ja, ni fattar). Blev en lagom jobbig runda, körde lite intervaller också. Sen ett pass pilates när jag kom hem. Åt upp det sista av jordärtskockssoppan till lunch. Blev sedan äntligen färdig att bära upp en låda med ridkläder från garderoben i hallen till kattvinden i sovrummet, något jag tänkt på ett tag men av oklara skäl skjutit framför mig. Så här: när jag tog upp ridningen igen 2017 så hade jag mina ridgrejer i en stor plastlåda med lock i kattvinden, för man vill ju inte ha hästlukt exakt överallt. Funkade bra, men vintertid var det inte jätteskönt att dra på sig ridkläderna då temperaturen i kattvinden är avsevärt under rumstemperatur. 

För några år sen köpte vi en dubbelgarderob och satte i hallen och där har jag sedan dess haft ridkläderna (numera jättesköna att sätta på sig). När jag var medryttare på Lille P så hade jag två uppsättningar kläder i varsina plastbackar med lock för att inte riskera att dra med eventuell smitta från ett stall till ett annat, och den där Lille P-lådan har stått kvar där sedan jag slutade vara medryttare för...var det två år sedan? Ett tag har jag tänkt att jag hade kunnat flytta upp den till kattvinden, men steget mellan tanke och handling har varit väääääldigt långt. Men nu är det gjort, och jag passade också på att städa översta hyllan i min vanliga garderob för där var det mer än lovligt stökigt. 

Kände mig lagom präktig, men sedan hägrade soffan och läsning. Min man huserar i köket, han har i detta nu fått för sig att han ska baka. Det händer inte jätteofta, men när han var i Köpenhamn senast köpte han vad han trodde var en kartong kakor men det visade sig vara kakmix, så den skulle nu omvandlas till ätbarhet. Och "när han ändå höll på" så skulle han passa på att baka bullar också. Är lite orolig för varje gång min man ska baka eller laga till något så har han en förmåga att dra fram exakt varenda pinal som finns i hela köket och jag är inte hundra procent säker på att hans experiment är avslutat innan det är dags att laga middag. Det finns säkert folk som tycker det är jättemysigt att stå och trängas med varandra i köket under matlagningen, men jag är inte en av dom. Vårt kök är litet och har dessutom inte överdrivet mycket avställningsytor, så det kan minsann vara utmanande även utan att ens äkta hälft är och river och rafsar runt i alla lådor och skåp. Vi får väl se hur detta slutar. 

Julledighet dag 16

I morse var det åtta grader kallt och ett lagom tunt snötäcke på marken. Helst hade jag sett att det inte var någon snö alls men sånt råder man ju inte över. 2-3 centimeter nysnö kan till och med jag stå ut med utan att gnälla alltför mycket. Tog på mig underställ och drog upp kapuschongen på jackan över mössan, för det blåste snålt och gjorde att de där åtta minusgraderna kändes som det dubbla. Tror aldrig jag har frusit när jag har varit ute och gått och det gjorde jag inte nu heller trots att jag bara hade barfotaskor utan strumpor på fötterna och inga vantar. Hatar att ha vantar, känner mig så klumpig även om jag inte gör något. Har det i princip bara när jag cyklar, skottar snö eller möjligtvis om det är svinkallt (typ 20 minusgrader eller så). För ett tag sedan testade jag i och för sig att ha tunna cykelhandskar på mig när jag tränade intervaller p g a att det är så in i norden kallt den första kilometern eller så, p g a tunna löpartajts och avsaknad av jacka. Har jag på mig mer så kokar jag bort senare. Det funkade bra så det ska jag fortsätta med.

Har blivit lite si och så med intervallerna nu under julledigheten, men jag har å andra sidan gått minst 10 kilometer varje dag utom nyårsdagen (då blev det bara 6,7 km i mörker, ösregn och halv storm men å andra sidan gick jag 18 kilometer på nyårsafton så det jämnade väl ut sig) så motion har jag väl ändå fått, tycker jag, och nästa vecka blir det ju enklare att få till just den delen av träningen. Ska på återbesök till fotspecialisten den 20:e så vi får väl se vad nästa steg blir. 

Efter att jag gått min hundrunda så traskade jag ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, har bara en halvmedioker deckare som lånebok och visste att bland annat Mödramärg av Tina Harnesk låg och väntade. Älskade ju Folk som sår i snö så hoppas den här också är en lika stark läsupplevelse. 

Travade hem igen, fixade med vatten till hönsen, bar in ved och tände i kaminen. Värmde överbliven jordärtskockssoppa från gårdagen till lunch. Den vi åt igår var något tjock så nu spädde jag ut den till hälften och saltade lite och den var faktiskt exakt lika god som då. Bra, då finns det lunch imorgon också. Sen har jag legat på soffan och läst. Gick ut en runda till hönsen innan det mörknade för att se så vattnet inte frusit. Gick in igen, läste vidare och plötsligt var det ett himla kacklande ute fastän det var mörkt. Sånt där jag-har-värpt-ett-ägg-kackel. Gick ut och lyste med ficklampa, hittade inget ägg men båda New Hampshirehönorna hade i alla fall gått in i hönshuset och satt som i farstun där och kurade. En Cream Legbar återfanns på en sittpinne inne i hönshuset, en annan satt på deras vanliga övernattningsbuske och den tredje traskade lite villrådigt omkring under hönshuset (som står på plintar så det finns som ett cirka 50 cm högt utrymme där det alltid är torrt och där hönsen gillar att vara när det regnar eller snöar). Så nu börjar de väl fatta att de ska gå in på kvällen som alla andra. Är ju också bra att de fattar att det finns reden att värpa i när det blir dags för det. Finns i och för sig reden ute i hönsgården också, det varierar var de vill lägga sina ägg. Ibland bara inomhus och så tröttnar man på att gå och kolla i utomhusredena och plötsligt ligger det 10 ägg där. Någon enstaka gång har någon fått för sig att lägga ägg på marken inne i hönsgården, men tack och lov inte jätteofta och - peppar peppar - aldrig ute i trädgården. 

Nu ska jag strax masa mig upp ur soffan och ut i köket för att tömma diskmaskinen och börja laga middag. Nu börjar ju vardagen nästa vecka så nu är det dags att börja planera för matlådor. Ikväll ska det bli morots- och palsternacksbiffar med kokt potatis och någon god sås. Oj, nu blev jag hungrig, dags att sätta lite fart dårå.

Julledighet dag 15

Sitter vid en dator för första gången sedan innan jul någon gång...eller var det strax efter, ja skitsamma, det var när jag betalade räkningar i alla fall och sen dess har jag bloggat tappert från mobilen. Det går, men tar sin lilla tid. Önskar att jag kunde skriva med två händer som en modern människa, men det går verkligen inte. Eller går och går, men då får jag sudda lika mycket som jag skriver så det blir ju ingen tidsvinst där. Med tangentbord går alla tio fingrarna som lärkvingar, men med mobilskärm ska man tydligen förnedra sig med pekfingervalsen till döddagar. Aja. Dagens i-landsproblem är härmed förkunnat. 

Idag är min man på jobbet så jag har egentid. Inte för att vi precis har trampat ner varandra under ledigheten, han har pysslat med sitt och jag med mitt och så möts vi vid måltiderna och i tv-soffan på kvällarna. Funkar kanon om ni frågar mig. Men det är ju ändå något visst med att vara ensam hemma. Vaknade i morse, gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna. Det skulle komma ett "lätt snöfall" enligt väderprognosen men så djävla lätt vet jag inte om jag tycker att det var. Nu är det vitt på marken i alla fall. Men det är inte så mycket att man behöver pulsa och det ska bli mildare om ett par dagar, så jag är inte så bekymrad i sak. 

Kom hem, tränade ett pass pilates, gick sedan ut i snön och grävde upp jordärtskockor ur trädgårdslandet som jag ska koka soppa på ikväll (jordärtskockorna, inte trädgårdslandet), ska försöka upprepa succésoppan från julfiret för den var så magiskt god. Satte mig sedan vid datorn för att uppdatera ridklubbens hemsida, vilket jag har tänkt göra ett antal gånger nu under ledigheten men det har varit väldigt lätt att tänka att jag gör det imorgon istället. Men nu har ju vårterminen startat (igår) så nu kunde jag faktiskt inte vänta längre. Nu är det gjort! Ska snart resa mig och göra varma mackor till lunch. Samt tända en brasa i kaminen. Sedan lägga mig på soffan och N-J-U-T-A. Ledighet när den är som bäst. Sen ikväll blir det väl soppa och tv. Vi kollar just nu på den danska serien Baby Fever, den är helt okej, danskar är faktiskt duktiga på det där. Plus: hade det här varit en svensk serie så hade min man ALDRIG gått med på att kolla på den för han hatar svenska serier p g a att han tycker dom är "jobbiga", men danskt går alltid hem. Av någon anledning.