Vårkänslor light

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag njuter av PLUSGRADERNA och BARMARKEN. Idag kom jag hem, städade huset och studsade sedan ut på taxpromenad och blev liksom bara mer och mer energisk ju längre jag gick. Promenaden blev därför bra mycket längre än vad jag hade tänkt från början, så när jag kom hem fick jag i princip bara vända i dörren och älga ner till biblioteket. Anlände 7 minuter innan de stängde, så jag hann bara precis rafsa åt mig några slumpmässigt utvalda titlar som stod nära till hands. Den som lever får se om det är något att hänga i julgranen. Det kan ju i alla fall inte vara värre än Mons Kallentofts dravel, kan man ju tycka.

Nu ska vädret visst både bli kallare och innehålla inslag av snö och det är ju själva FAN OCKSÅ. Men det går på något vis att uthärda lättare med tanke på att jäveljanuari kastar in handduken ikväll. Imorgon går vi in i februari och sedan ska man väl ändå börja se ljuset i slutet av tunneln. Väl. Va? Va? Va?

Och varför stavar han Mons med o?

I morse lyssnade jag på alla tre ledtrådarna i STEG FÖR STEG och nu känner jag mig plötsligt inte alls säker på att rätt svar är "kung". Det skulle faktiskt kunna vara precis vad som helst utom just det. Surt, men även solen har sina fläckar, uppenbarligen.

Håller på och tragglar mig igenom "Midvinterblot" av Mons Kallentoft, men mycket snart ger jag fan i det. Jag skiter uppriktigt sagt i vem som dödade den där tjocka gubben och hängde upp honom i ett träd, eller varför de gjorde det. Så ointressant är alltså storyn. Och persongalleriet...GÄSP, vilka tråkiga människor. Utöver det så stör jag mig på uppenbara sakfel, som:
1. när polisen hittar en död hund, konstaterar att den är ett "praktexemplar för sin ras" och att det därför kommer att bli plättlätt att spåra ägaren, och det får man fram genom "skatteverkets register". Vet inte exakt när man slutade betala hundskatt i Sverige, men det är bra många år sedan. Det är JORDBRUKSVERKET (och utöver det och i vissa fall, Svenska Kennelklubben) som har hand om registrering av hundar. Det borde polisen känna till. Och även Mons Kallentoft.
2. när den tjocka gubben ska begravas och det är på en söndag. Har aldrig hört talas om att man har begravningar på söndagar. Har varit på cirka en miljon begravningar (känns det som, tyvärr) de senaste åren, och ALLA har varit på vardagar. Till och med Gustav VI Adolf begravdes på en vardag, varför skulle Mons Kallentofts tjocka gubbe vara ett undantag?
3. att dialogen är så DJÄVLA tafflig. Det är "nej, vet kriminalinspektören vad" hit och "stig på, kriminalinspektören" dit och det är möjligt att det skulle göra sig i någon gammal pilsnerfilm, men DET FINNS INGEN SOM PRATAR SÅ PÅ RIKTIGT.

Måste. Gå. Till. Biblioteket. Idag.

På andra sidan

Idag har jag varit på jobbkurs hela dagen. I förmiddags klagade Stefan över huvudvärk, och jag gav storsint bort min sista receptbelagda knarkhuvudvärkstablett eftersom jag 1. själv mådde utmärkt och 2. tyckte synd om Stefan. Dessvärre tror jag det här med KARMA är någon form av bluff, för framåt eftermiddagen kröp min egna otäcka fiende, spänningshuvudvärken från helvetet, in bakom vänster öga och satte sig bekvämt tillrätta, redo att förstöra resten av min dag. Nu var det här lyckligtvis inte min sista receptbelagda knarkhuvudvärkstablett i min ägo, bara den sista som jag hade med mig i mitt survival kit i handväskan. Så när jag kom hem (KVART ÖVER FEM, fattar inte att folk frivilligt vill ha såna arbetstider) så kastade jag mig över badrumsskåpet som en annan junkie med abstinens. Och nu (KVART ÖVER ÅTTA) börjar livet återvända ungefär lagom till det är läggdags. Inte nog med att jag inte fick mina eftermiddagstimmar i dagsljus som jag är van vid (även om kursen var bra), jag fick även så gott som hela kvällen (det lilla som återstår när man kommer hem KVART ÖVER FEM) förstörd på grund av denna plåga. Martyr är bara förnamnet på mig just nu.

Huvudvärk, alltså. Är så sjukt överskattat. "Det önskar jag inte min värsta fiende", som folk brukar uttrycka det, men faktum är att det är exakt det jag gör. En riktigt fet dunkande illamåendehuvudvärk som känns i varje pulsslag är precis exakt vad som är rätt och lagom åt personen ifråga.

Steg för steg vecka 5

Här visar jag min mänskliga sida och erkänner att jag är osäker på vad som är rätt svar i veckans STEG FÖR STEG, trots att jag nu hört alla tre ledtrådarna. Jag gissar på "kung", men är ganska långt ifrån säker på min sak, så det får bli en ren chansning.  

Twittelido

Ni vet den här lilla låsningen i ländryggen som slog till häromdagen? Ont gör det och stel är jag och på det stora hela tycker jag att den kan ta och dra åt helvete, faktiskt. Satte hårt mot hårt med vår djävulska DEEP MUSCLE MASSAGE-grej som vi inte vet vad vi ska kalla för vad man än säger så låter det som någon obskyr sexleksak, vilket det alltså inte är. I alla fall så vred jag upp den på max och misshandlade min ländrygg med den enligt principen "ont ska med ont fördrivas". Sedan gick jag på tantgympa. Nu är jag lite trött. Har lite ångest över morgondagen eftersom jag ska på kurs som inte slutar förrän HALV FEM. Är alltså inte hemma förrän tidigast FEM. Det är ju i princip mitt i natten. Jag är ju van att sluta klockan två och att slippa trängas med populasen som en vanlig dödlig. Buhu vad det är synd om mig. Dessutom hinner jag inte till biblioteket som jag hade tänkt, eftersom det stänger klockan tidigt på onsdagarna. RÖV. Måste ha en bra bok till helgen. Håller på med någon deckare av Mons Kallentoft och den är ju alldeles otroligt BORING. Har även Jo Nesbös senaste, men känner mig inte sugen på Harry Hole, han börjar bli...lite tjatig, med sitt evinnerliga supande och sina misslyckade kvinnohistorier och sin onaturligt enorma överlevnadsförmåga. Jaja, det får väl bli på torsdag då. Biblioteket alltså. Tjingeling.

Sista veckan i januari är påbörjad

Dom är här nu. PLUSGRADERNA. Kan inte med ord beskriva hur jag njöt av dagens promenad i slask och tö. Trots att taxmagarna blev helt impregnerade av lera och jag själv blev helt nedstänkt av en budbil som nödvändigtvis skulle köra i den största pölen på hela gatan precis när den passerade mig. Men det kan jag ta, bara snön och kylan håller sig borta.

Sitter nu här med en viss tomhetskänsla eftersom vi precis har sett sista avsnittet av The Walking Dead, säsong 2. Eftersom vi är för tröga för att ladda ner så får vi helt enkelt bärga oss tills säsong 3 släpps på dvd. Utan att spoila någonting så kan jag väl säga att det inte ser så ljust ut för de där stackare som överlevt zombieapokalypsen så här långt. Men mina favoriter Glenn och Daryl är i alla fall still alive. Puh. Nu väntar Sons of Anarchy säsong två. Fast där är ju alla helknäppa. Faktiskt kommer jag inte på någon som är ens det minsta sympatisk. Tycker mest att åååh, vad jobbigt, MÅSTE dom hålla på och mörda varandra och sälja vapen illegalt hela tiden, kan dom inte bara försörja sig på att reparera bilar och motorcyklar? Men det sägs att serien "tar sig" i säsong två och framåt, så vi får väl helt enkelt se tiden an. 

Har även fått låna åttonde och sista säsongen av Desperate Housewives, så just nu känner jag: IN YOUR FACE, OXVECKOR. Jag ska gå segrande ur den här striden.

RÖV

Och efter att ha legat och göttat sig på soffan ett bra tag så bestämmer man sig för att gå ut i köket och slänga ihop en liten delikat måltid bestående av rester. Och man tänker att det hinner man göra under första halvlek i VM-finalen i handboll och sedan kan man se andra halvlek medan man äter och heja fram de rödvita till seger över spanjorerna under tiden. Och så sticker man in huvudet mot slutet av första halvlek för att kolla hur det står, och möts av Robert Perlskogs ...en fullständig utskåpning av danskarna och inser att det där VM-guldet kanske är rätt så kört. Fast man vet ju aldrig. I handboll kan vad som helst hända, även om det står 18-10 i halvtid. Fast det ser ju onekligen ganska mörkt ut.

Och så samlar man ihop lite avfall och går ut till komposten. Och möts på trappan av snöflingor som dalar ner mot marken och redan ligger som ett äckligt täcke på bilarna. SNÖ? Jag såg ju fram mot plusgrader och barmark för farao.

Peppen på detta? Obefintlig. RÖV var ordet, sa Bull.