See you later alligator, fast lite suddigt

Var hos optikern igår och kollade synen. Skaffade ju progressiva glasögon för något år sen och med dom får jag verkligen supersyn på både långt och nära håll, men jag tycker det är väldigt praktiskt att använda linser så det gör jag dagligen*. Och då ser jag mycket sämre på både långt men framför allt på nära håll. Skum känsla för mig som från början är närsynt, men det är ju tydligen livets gång för många i min ålder. Det är ju dock rätt trist att behöva hålla på och flytta vad-det-nu-är-för-något-smått-man-ska-titta-på och liksom försöka ställa in det optimala avståndet och sen ser man ändå knappt någonting. Också rätt trist att sitta i soffan och läsa något och sen titta upp för att kolla vad som händer på tv:n och då få sitta och kisa en god stund för att liksom få in rätt skärpa, och inte blir det hundra av det heller. Så ett besök hos optikern var väl inte fel, tänkte jag, fast jag VET att det finns begränsningar för hur mycket ålderssynthet man kan korrigera med linser. Men man hoppas ju alltid. Blev undersökt av en ungdom som var megastressad. För nästan varje "är det bättre eller sämre så här"? fick jag be henne växla tillbaks till föregående bild eftersom jag bara fick se den i en sekund eller så innan hon bytte. Sen kom hon fram till att jag skulle ha lite svagare linser så kommer jag att se bättre på nära håll men skillnaden på långt håll blir inte så stor. Ska testa detta nu i en vecka och sedan höra av mig igen. Blir det inte bättre "finns det ingenting mer att göra" enligt optiker-ungdomen, utan då väntar glasögonormens bistra öde. Känns som att det här är en ÖDESVECKA där både ens tänder och syn står och väger mellan att vara funktionella eller bortom all räddning. Det är roligt nästan jämt.




* Sen tar jag ut linserna och använder mina "proggare" (som optikern som provade ut dom sa) på kvällen och får då SUPERHJÄLTESYN.  Vill jag inte ha det jämt då, undrar ni kanske, men nja, svarar jag då. Än så länge vinner linsernas smidighet.

HURRA, Sverige-Qatar 23-22

Jaha, här sitter man med kaninpuls och kan äntligen andas ut efter en match som alla s k experter har sagt inte ska vara nåt att oroa sig över, men faktum är att det var ytterst nära att Sverige åkte på sin första förlust och det mot ett himla köpelag. Vilken rysare det blev där Sverige låg under, knaprade sig ikapp, ledde med fyra när det bara var några minuter kvar och sen levererade någon form av världsrekord i tekniska fel så att det blev extremt och väldigt onödigt spännande in i slutsekunderna. Som väl var gjorde Palicka ytterligare en kanonmatch och fick till en superräddning i Qatars sista anfall. PUH. Nu blir det ny rysare imorgon mot Ungern. Aldrig en lugn stund under ett handbollsmästerskap.

Och nu blire gnäll (igen)

Idag var det dags för återbesök hos tandläkaren för att fixa till Kanal 4 en gång för alla. Var ju där innan jul och rotfyllde helvetet, men det är ju synd att säga att det blev bra för det blev det alltså inte. I bästa fall skulle man kunna säga att det inte blev någon direkt skillnad och att Kanal 4 fortfarande var i allra högsta grad alive and kicking. Fast det har den ju varit i flera år utan att jag har känt något annat än ett - relativt sett - rätt så milt obehag. Tillfixningen innan jul gjorde dock att det blev en stor glipa mellan Tanden och dess granne, så att vad jag än har tuggat på har fastnat långt därinne mellan den innersta och näst innersta tanden. Och mellanrummet har varit exakt så trångt att det inte har funkat med tandtråd, för då har bara det-som-fastnat tryckts ännu högre upp. Skaffade en sån där mellanrumsborste och ja, den går ju att peta in från sidan men är så klen att den böjs så fort det blir lite motstånd och det blir det om det till exempel sitter en rejäl knäckebrödssmula inkilad där, kan jag berätta. Och jag kan säga så här: att försöka tvinga in en slak borste mellan två tänder längst in i munnen kräver ett antal fingrar som definitivt inte får plats och då har jag ändå inga dasslock till nävar.  Testat tandpetare, återigen, för tjockt. En speciell sorts post it-lapp som man viker tre gånger funkar däremot ibland om man får den i rätt vinkel på första försöket, men så är det ju det där med att vara inne och rota med alla sina tio fingrar i munnen, DOM FÅR INTE PLATS. Så det var nästan så att jag såg fram mot dagens besök. Tänkte att jag kan leva med att ha typ fantomkänningar i Kanal 4, men det är ju för djävla störigt att nästan behöva lägga en halvtidstjänst på att peta ut matrester mellan tänderna.

Hann beklaga mig över detta samt att det inte blivit någon förbättring angående Kanal 4 OCH hinta om att jag nog behövde lite bedövning, och tur var väl det, för när man väl ligger där med käkarna uppspärrade till bristningsgränsen, munhålan fylld av diverse instrument och så nån djävla gummiduk spänd över halva ansiktet så är det inte direkt läge för kommunikation. Fick alltså borra upp kanalhelvetet och få den rensad IGEN, den här gången "betydligt vidare och djupare" (detaljer jag inte vill känna till) och går det som de andra gångerna så har jag nu att se fram emot upp till 48 timmars helvetisk smärta som är "helt normal" innan det vänder och blir bättre. "Nu kan vi bara vänta och se", sa tandläkaren med domedagsstämma och när jag äntligen blivit befriad från allt skräp i munnen så frågade jag vad som skulle hända om det INTE blev bättre. "Då får man ta bort den", blev svaret. Det är jag ju inte jättesugen på, speciellt inte när jag nu har plöjt ner tusentals bistra kronor i de här djävla rotkanalerna, så HÅLL TUMMARNA FÖR BÖVELEN.

Tror åtminstone att mellanrummet mellan tänderna har minskat något, så att jag kanske - efter 48 plågsamma timmar när Dom kallar oss mods-Stoffes överdosheroin hade varit frestande att skjuta i sig - åtminstone kan få äta mitt knäckebröd i mitt anletes svett utan att behöva tillbringa en halvtimma med fingrarna i munnen efteråt. HOPPAS! Om inte har jag en ny tid inbokad om tre veckor att se fram emot. Livet, va?  

Till stallet istället, v3

Den här veckan blir det bara ett ridpass, det är ingen drop in-ridning på fredag för då kommer hästtandläkaren (ja, jag vet att det inte finns något som heter så men det var så det stod på stallets Facebook) till stallet. Men igår hade vi vår första lektion med fantastiska KARIN. Hon i sin tur sa att hon tyckte det var smickrande att få ha vår grupp eftersom den tydligen ses lite som one of a kind p g a att den har funnits och varit mer eller mindre intakt i evigheter. Eftersom jag själv inte har varit med i denna grupp i mer än ett år så har det ju ingenting med mig att göra, men jag är svinglad för att jag hamnat i just den här gruppen, inte bara för att alla är så himla trevliga och roliga och hjälpsamma (och duktiga) utan också för att jag ju nu förstått att i den här gruppen slutar man inte. Punkt. Tänker heller aldrig sluta i den här gruppen. Punkt. Hade jag vetat detta så hade jag väl köpt en trisslott den dagen jag blev erbjuden en plats i denna grupp.

Men till gårdagens lektion. Skrev ju häromdagen att det är så stor skillnad på att rida Pojken när man är 10 stycken jämfört med när man är färre. Men igår hade vi eventuellt någon form av genombrott ifråga om galopparbetet. I vanliga fall galopperar vi tills han kommer ikapp framförvarande häst och sen blir det slängtrav. Och är man 10 stycken som galopperar på volter så är man 5 stycken på en 20-metersvolt vilket gör att man inte har jättemycket utrymme. Men igår gick det plötsligt att galoppera varv efter varv i riktigt fin bärig galopp tillsammans med fyra andra på en 20-metersvolt utan avbrott. I alla fall i vänster varv, i höger varv gick det inte lika bra, men det är ju också hans svåra varv så det kan jag väl ha lite överseende med. JÄÄÄÄ, kände jag om detta. I övrigt hade Pojken en sån där dag då han var lite tjafsig med sin mun och höll på med att nicka och krypa bakom hand och sånt där. Fan vet om han inte hade tungan över bettet också, för det kändes stumt och konstigt emellanåt, men emellanåt också rätt okej, så jag känner mig överlag NÖJD. Fantastiska KARIN frågade också hur vi ville göra med hästbyten och då var jag ju snabb och svarade att jag absolut inte ville byta, någonsin, och det var fine med henne och resten av gruppen så nu är det Pojken och jag resten av den här terminen. YAY PÅ DEN dårå.

HURRA, Sverige-Angola 37-19

Hade lite FLYT idag för matchen började inte 19.30 som jag trodde, utan 20.30 och flytet bestod i att några i ridgruppen som  hade kommit lite tidigare redan hade packat alla höpåsar så att det gick snabbt att kvällsfodra. Kunde därför höra halva första halvlek på radio när jag körde hem, duscha i pausen och sedan bara sitta och njuta när Sverige gjorde mos av Angola. Det kom väl inte som jordens chock, men första halvlek var ändå lite jämnare. Andra halvlek tyckte man nästan lite synd om Angola. Tyckte ännu mer synd om dom igår när de mötte Ungern och en angolansk spelare fick tröjan söndersliten och inte hade någon att byta med. Så han fick sitta på bänken för man får inte spela med trasiga kläder. Idag drog han på sig tre utvisningar och fick därmed rött kort. Och så megaförlust på det. Aja, kan ju kosta på mig lite medlidande när Sverige har vunnit tre matcher på raken. Mycket nöjd så här långt i detta VM.  Nu återstår två rysare mot Quatar och Ungern, som troligen går vidare till huvudrundan. Sverige är ju visserligen redan klara för huvudrundan, men man tar ju bara med sig poängen från de lag som också går vidare så det går ju inte att slappna av en sekund. Som vanligt i handboll med andra ord.

Till stallet istället v 2 pt2

I fredags var vi bara 3 stycken på drop in-ridningen och det måste jag säga är en enorm skillnad att rida Pojken då jämfört med när vi är 10 som vi (oftast) är på måndagar. Framför allt galopparbetet funkar mycket bättre och sen känns det som att allting liksom lossnar för honom efter en rejäl galopp. I fredags red vi en övning med åttvolter och serpentiner som verkligen var nyttig och mot slutet riktigt kände jag hur han började trampa under sig och arbeta med ryggen. Skithäftigt. Kändes som att Jan Brink nog ringer och ber om hjälp vilken dag som helst nu? Hoppas han ringer på en fredag dårå.

HURRA, Sverige-Argentina 31-16

Ja, vad säger man om detta? Efter en lite trevande inledning där det stod 6-6 någonstans i mitten av första halvlek så tog sig Sverige i kragen och levererade framför allt ett försvars- och målvaktsspel som gjorde att man till slut nästan tyckte synd om det argentinska laget för det var inte mycket som lyckades för dom. GÖTT (så mycket synd tyckte jag alltså om dom). 

Nu får jag hålla tummarna i morgondagens match mot Angola (men det ska väl ändå gå vägen...?) som jag missar p g a ridning.