Fäbodjäntan goes falling down, eller nåt

Idag skulle jag handla lite snabbt på ICA Maxi, för jag hade ett annat ärende till precis-bredvid-ICA-Maxi. Ha ha fucking ha, säger jag bara. Det går inte att handla lite snabbt på ICA Maxi. ICA Maxi är så djävla stort att det tar ett ÅR från det att man passerat deras djävla svängdörrar tills dess att man står på den gigantiska parkeringen och inte minns var fan man ställde bilen någonstans. Och ICA Maxis kundvagnar är så djävla stora att man snudd på behöver skepparexamen för att kunna hantera dom. 

Och så stod jag och rafsade bland påläggen och hittade Rökt Fäbodskinka. Det lät ju genuint och äkta ända tills jag läste det finstilta, att köttråvarans ursprung var Tyskland. Vad trött jag blir. Det finns väl för helvete inga fäbodar i Tyskland heller, och om man nu till varje pris (så djävla billig var inte den här fäbodskinkan heller för den delen) vill sälja kött som inte är svenskt så kan man väl skriva ut det tydligt och klart istället för att nästan mörka det med skitsmå bokstäver längst ner på etiketten. Det är så man vill kalla in Janne Josefsson och hela hans gäng och göra processen kort med ICA Maxi en gång till, eller kanske ännu hellre Michael Douglas som bara går loss med en k-pist under parollen The customer is always right.

Mitt tålamod är inte stort just nu.

Hämnd skall vara torr, kall och gratis, eller hur det nu var

Jag: Jag sprang på en tjej jag känner lite i helgen. Hon är VÄRLDENS SNÄLLASTE människa, och så för ett par år sedan så kom det fram att hennes man hade varit otrogen. Inte bara en gång, utan han hade haft förhållande med typ hela Sverige samtidigt. Så djävla taskigt! I alla fall så såg jag henne i lördags med en ny man, och jag höll på att knappt känna igen henne. Hon var så jäkla snygg, hon var solbränd och hade gått ner i vikt och var snygg i håret och hade snygga kläder och såg tjugo år yngre ut än när hon var gift med honom. Det var verkligen kul att se!
Susanne: Man får bara hoppas att det har gått åt helvete för han den andre, han som var otrogen.
Jag: Ja, jag hoppas han sitter helt ensam och övergiven. Och att han har drabbats av syfilis eller nåt! 
Susanne: Ja, och så måste han trösta sig med att köpa en sportbil... men allt han har råd med är en Mazda Miata. 
Jag: Ha ha ha, vilken loser.
 

Du kanske ser mig skaka dagen efter när jag letar efter tråden

Min son är ett musikaliskt geni (självklart brås han på mig, även om jag föredrar att hålla en mycket låg profil i det avseendet). Han är så musikalisk att han har fått ett stipendium av Lions. Det skulle delas ut idag, och självklart vill man ju sola sig i glansen av de stora stjärnorna. Dessutom skulle han framföra ett stycke i samband med mottagandet, och det är inte så att musikaliska genin som flyttat hemifrån gödslar ens liv med gratiskonserter, så det gäller att passa på. Han skulle spela ett stycke av Bartok. Om Bartok säger Wikipedia så här: en betydande modernist, och hans musik består av, eller kan efter en analys sägas bestå av, olika modernistiska tekniker såsom atonalitet, bitonalitet, försvagade harmoniska funktioner, polymodal kromatik, mönster av intervall och sekvenser, intervallmönster använda som grund på samma sätt som den liksvävande tolvtonstekniken, en skala med åtta toner, förminskade ackord, med mera. Tunga grejer, alltså. Det vill man ju inte missa.

Jag hade varit lite slarvig med att samla in information kring detta arrangemang. Man har ju liksom inte riktigt rutin på sånt här med Lions och stipendium, och det musikaliska geniet har väl inte precis strött några detaljer omkring sig heller. Så jag trodde lite slarvigt att det nog bara skulle vara en enkel ceremoni. Min man frågade lite diskret om det inte kostade inträde, eftersom Lions sysslade med välgörenhet och någonstans fick de ju sina pengar ifrån, men jag svarade bestämt att det kunde jag verkligen inte föreställa mig att det skulle göra, oklart vad denna känsla kom ifrån för när vi kom dit så visade det sig att det kostade 125 kronor per person. Som vi dessutom inte hade, men det musikaliska geniet hade varit vänlig nog att lägga undan gratisbiljetter till sin moder och sina systrar, så vi kom undan med hälften och blotta förskräckelsen. Det var pinsamt nog ändå att stå där bland sociteten och gräva i plånbokens alla fack, iklädd shorts med gräsfläckar och oknutna gympaskor, när själva stipendieutdelningen visade sig ramas in av en konsert med symfoniorkester och solister och resten av publiken var alldeles otroligt medelålders och högtidsklädda representanter från socialgrupp ett. TYP.

Men hur white trash:ig och hillbilly:ig jag än kände mig så har jag i alla fall en son som spelar piano som en gud. Så, nu vet ni det.

Heja SJ

Det är aldrig någon som säger något snällt om SJ. Inte jag heller, men idag ska jag. Det bestämdes lite hastigt och lustigt idag att jag ska åka till Göteborg på måndag. Eftersom jag är en sann miljövän, och framför allt för att jag blir helt sjukt stressad av att köra bil i städer i allmänhet och storstäder i synnerhet, så var det inget svårt beslut att välja tåg. Men oj vad dyrt det kommer att bli, tänkte jag som är van att boka 90 dagar innan för att det inte ska svida så mycket i min småländska själ och plånbok.

Men ibland blir man glatt överraskad. Tur och retur gick endast löst på 543 slantar, så då tyckte jag till och med att jag kunde unna mig en sittplats för 43 spänn.  586 kronor för nästan 60 mil, billigare än att ta bilen. Och framför allt slappare. Och så slipper jag äventyra mitt psykiska välbefinnande samt förnedringen att köra varv efter varv i rondeller för att jag inte vet vart jag ska, eller att tvingas bli nerslussad i Tingstadtunneln för att jag är för mesig för att byta fil när det är fler än tre bilar i sikte. Tåg är bra. Och billigt. Tack, SJ.

Jesus gick på vattnet, jag var inte han, jag fick min första kallsup två meter ifrån land

Det här med allmänbildning alltså. Innan 11 september 2001 hade åtminstone jag aldrig hört talas om vare sig al-Qaida eller Usama bin Ladin, eller ja, något av namnen hade kanske fladdrat förbi i marginalen på någon nyhetssändning, men det var inget direkt som jag hade lagt på minnet. Och det var inte precis något som folk gick och pratade om heller. Förrän efter den 11 september 2001, då var terroristnätverk något alla kände till och de flesta hade i princip hade gått i samma klass som Usama bin Ladin på högstadiet. Så väl kände de till honom helt plötsligt. Lite konstigt att INGEN har talat om detta innan 11 september 2001 kan man ju tycka. Men men, det är väl bara jag som är oallmänbildad då.

Och sen kom den här brottningsmatchen i OS 2008, där han Ara slängde sin medalj på golvet i vredesmod. Rätt så osportsligt gjort, kan man ju tycka, men nejdå, då visade det sig att brottning är en sport som präglas av mutskandaler och allmänt tvivelaktiga domslut. Det visste alla helt plötsligt. Även folk som aldrig sett en brottningsmatch i hela sitt liv och än mindre begriper hur bedömningen går till. Men de var djupt insatta i hur korrupta de där kubanska domarna var i den där specifika matchen. Åter får man stå där med dumstruten på för att man inte har hängt med i svängarna och satt sig in i internationella brottningsförbundets insideraffärer. Illa. 

Och så nu då, när Israel har dummat sig och angripit de här Ship To Gaza som kommer lastade med förnödenheter. Helt plötsligt talar alla om att de nar bordat på internationellt vatten. Och det får man inte. Och jag bara, vadå borda? Vad är det för ett ord, och vad menas med det? Gå ombord? Det låter ju som att israelerna är passagerare och att det snart ska dyka upp uppassare och fråga om de vill ha Gin & Tonic eller Frozen Marguerita innan supén. Men alla uttalar sig så tvärsäkert om den här bordningen att jag knappt törs säga att jag aldrig någonsin använt detta ord förut. Och då har jag ändå ett ganska välfyllt ordförråd, trodde jag. Men uppenbarligen finns det hål att täppa till även där.

Sådärja. Nu var det sagt.

Ordet var "eftertraktat"

Korridorssnack i marginalen:

Jag: Vad heter det när det finns väldigt lite av någonting som många vill ha?
Tord: Sex?

Shed settle for suburbia and a little patch of land

Nu ska kungen föra Victoria till altaret ändå, efter många om och men. Jag tycker det är ungefär det fjantigaste som finns, det här att fadern ska överlämna dottern som ett annat kolli till det blivande husets herre.

Men jag tycker samtidigt att det är coolt att göra det när man verkligen är i blickfånget och när Gud och halva världen har uttalat sig om hur förlegat och kvinnoförnedrande det är. Victoria gör som hon vill och skiter i vad folk tycker. Trots att hon är kunglig och har fått diplomati insupen med modersmjölken, får man väl förmoda. Ballt, tycker jag.