Alla fönster är öppna i natt

I morgon smäller det. Då ska jag till banken och prata om min pension. Fy fan så inte rockn'roll detta är. Jag känner mig allmänt motsträvig inför detta tilltag.

Fast det är ändå rätt pinsamt att komma helt oförberedd, så jag har faktiskt ansträngt mig lite. Häromdagen surfade jag till exempel in på ap7.se. Fast sen så skulle vi gå och fika och så kom jag liksom av mig för vi började prata om sport-bh:ar i fikarummet. 
Men jag har inte kastat det orange:a kuvertet oöppnat i pappersinsamlingen som jag brukar göra, utan istället betraktat siffrorna med upphöjt lugn som om det inte angick mig. Och idag öppnade jag ett kuvert med inloggningsuppgifter till minpension.se som banken skickade för cirka en månad sedan och som har legat och liksom mognat hemma hos mig, och så loggade jag in på en tråksida och tittade på ett diagram över min pensionsprognos en liten stund. Typ trettio sekunder. Det är för all del inte mycket att komma med, men man kan nog ändå säga att jag har ansträngt mig lite mer än vanligt.

Jag har en känsla av att banken vill läxa upp mig för det här med sjunde AP-fonden. Att de tycker att jag ska ha mina pengar någon annanstans. Men det vill inte jag, och jag är framför allt inte intresserad av att betala någon clown på banken för att han ska sitta och fata omkring med mina pengar.

Nu gäller det bara att framföra detta på ett smidigt sätt. Men det ska väl inte vara några problem. Jag är vida känd för mitt diplomatiska sätt.

 

Unsterblich sind

Jag hade tänkt skriva någonting om Per Ström och hans blogginlägg vars rubrik vrålar något om "kvinnors omfattande våld mot män".  Men jag blev så jävla irriterad att jag kom av mig alldeles.

Det var som att det omfattande våldet kom till mig alldeles osökt och fick mig att vilja uppsöka Per Ström och utdela en fet smäll. 
Sån är jag.

Fyra nyanser av grönt

Korridorssnack:

Jag: Stefan ville att jag skulle göra en lista i lite "klatschiga" färger. Så här blev den, snygg va?
Tord: Vad kallar du den färgen?
Jag: Mintgrön.
Tord: Jag har en teori om att kvinnor ofta har namn på nyanser, typ aprikos och mintgrön, medan män bara tycker att det är grönt. Eller på sin höjd blekgrönt.
Christian: Kvinnogrönt!

I owe my soul to the company store

I morse satt jag och läste i ett reklamblad från Netto. Bland annat marknadsförde man ananas från Costa Rica till det facila priset av 10 kr styck.

Jag är inte på något sätt insatt i villkoren för ananasodling, men om man betänker att den som på något sätt fraktar ananasen från Costa Rica till Sverige förmodligen har detta som sitt levebröd och att Netto nog inte drar sig för att tjäna en hacka heller, så vågar jag inte tänka på vad den som odlar marken tjänar. Eller för den delen hans anställda, om han har några. Det kan inte bli mycket över på tian när alla led inom logistik och försäljning har fått sitt, tycker man.

Och så funderar jag lite över förutsättningarna för odling i Costa Rica. Hur det förhåller sig med barnarbete, om man använder mycket bekämpningsmedel, om man tvingas odla på kontrakt med mycket ogynnsamma villkor. 
Någon hake måste det ju vara med den där tian. Eller?

Soup of the day

Dagens tips på practical joke i lunchrummet:
När någon hällt upp Varma Koppen Ädelost-pulver i koppen och går iväg i väntan på att vattnet ska koka upp kan man med flinka fingrar byta ut innehållet mot mjölkpulver från kaffeautomaten.

Dagens kommentar:
- Fan vad tunn den är!

O tempora, o mores

Dagens beskrivning:

Tord: ...och dom surade hela vägen hem i bilen. Dom satt bredvid varandra och såg ut som två romerska bågar!

With his phantom screams

Bland dagens rubriker återfinns Två yxmän rånade videobutik.

Att vara yxman är ett rätt vedertaget begrepp. Det känns som att yxmännen har en rätt hög status i mördarhierarkierna, det ligger liksom lite mer kraft i att vara yxmördare jämfört med att vara låt oss säga knivmördare eller giftmördare. Sånt är mer för veklingar, men den som svingar yxan utstrålar tusandjävlar och mod i barm. 
Michael Schenker har gjort en låt som heter Attack of the mad axe man. Det är inte precis någon barnkammarvisa i stil med Bä Bä Vita Lamm. Fast refrängen är nästan lite trallvänlig, Gotta watch the attack of the mad axeman.

Om man skulle bli pionjär. Bli den första galna yxkvinnan. Sprida död och förintelse och stympade kroppar och blodisande skräck där man gick fram. 
I en film med låg budget, lätt försupna B-skådespelare och en regissör med tvivelaktiga meriter.

Det hade varit någonting det. Men först ska jag koka kaffe till mina kollegor.