Fallet Valentina

Har läst Fallet Valentina av Anna Bågstam, det är en fristående fortsättning av Hemligheten och Fallet Mikaela  som jag läst men egentligen bara tyckt varit sådär, men jaja. Detta är handlingen:

Pegasus-serien är vass spänning med den kvinnliga försvarsadvokaten Lydia i huvudrollen. Tillsammans med den unga juristen Alex och den äventyrlige ex-polisen Lunken utgör hon den orädda advokatbyrån Pegasus, uppstickare i Stockholms advokatvärld.
Pegasus får i uppdrag att försvara Henrik, vars fru Valentina är försvunnen. Han bedyrar sin oskuld och menar att hon måste ha gett sig av själv. I familjens villa på Värmdö finns spår av strid, och Lydia misstänker att Henrik inte ger hela bilden. Finns det någon han skyddar?
Alex och Lunken gräver i Henriks liv och hittar en ekonomi i spillror. Samtidigt oroas Alex av upptäckten att Lunken har band till familjen som han inte berättat om.

NJA, kände jag väl lite här också. Berättelsen rullar på, men det känns som att rätt mycket går på tomgång. Det är också lite tröttsamt att en karaktär inte kan vara gravid utan att gravidmagen och alla dess tillhörande krämpor måste nämnas i var och varannan mening. Själva motivet till Valentinas försvinnande kändes också minst sagt svagt. Den här boken får två golfklubbor av fem möjliga. 

Bound to be a better ride

Jaha, då var det måndag igen och vi är inne i PÅSKVECKAN! Kanske årets bästa högtid med fyra lediga dagar och därmed också två korta veckor på rad, så o-er-hört härligt (ja, jag är medveten om att det här bara gäller för oss vanliga dödliga som jobbar måndagtillfredag med lediga helger, och att det är lite provocerande att prata om julledigheten, påskledigheten osv i bestämd form som om den vore lika självklar för alla som att solen går upp i öster och ner i väster). 

I fredags kom jag inte alls ifrån jobbet tidigare som jag hade planerat, men så småningom rullade jag i alla fall iväg mot friheten ute på fältet där det stod intervallträning på schemat. Har ju varken sprungit eller direkt tränat någonting sedan jag blev vad jag nu blev, jag har ju vägrat att kalla det "sjuk", men immunförsvaret har i alla fall  fått jobba rätt hårt med att hålla mig upprätt och det har tagit på krafterna.  Jag har ju dock inga direkta sjukdomssymptom längre mer än lite rethosta och det kan man ju dras med i veckor. Körde intervaller i lugnt tempo, 1 minuts löpning, 30 sekunders gång i cirka 7 kilometer, det kändes okej större delen av tiden, lite jobbigt mot slutet. Åkte sedan till Willys och handlade. Kom inte på en enda maträtt som jag kände för att stå och pyssla med i hemmets lugna vrå så det fick bli fryspizza från Garant. Körde sedan till två olika ställen för att hämta ut paket, körde hem, packade upp varorna, matade hönsen, duschade, lade mig i soffan och överlät åt min man att "laga middag". Åt, kollade på Mandalorian (i det här avsnittet fick man se hur han såg ut under hjälmen, han såg inte alls ut som jag hade föreställt mig) och sedan kollade jag på återträffen av Love is Blind Sverige som jag lite glömt bort att den fanns, och sedan gick jag väl och lade mig. 

Vaknade tidigt på lördagen, gick upp och ut. Gjorde misstaget att ta på mig nya skor! I vanliga fall har jag såna här skor: 

 

Det är verkligen de skönaste skor som finns! En nackdelen med dom är att innersulan (den gula på bilden) efter ett tag inte längre ligger på plats utan har en tendens att krypa upp på hälen och därför brukar jag limma fast den, sulan alltså, och nu misstänker jag att en lite för stor limklutt har gjort att det fått samma effekt som att ha haft ett gruskorn i skon, en ömhet under trampdynan på ena foten. Men istället för att ta ett nytt par (det är också en nackdel, de håller inte så länge men där jag köper dom brukar det med jämna mellanrum vara 20% rabatt så då passar jag på och bygger upp ett litet lager) så tog jag en annan sko som jag ganska nyligen köpt och som också kvalar in som jättejättesköna. Det här med att ha sköna skor är kanske ingen big deal för vanliga dödliga, men för mig med Kalle Ankafötter var det fram till barfotaskons intåg på marknaden verkligen jättejättesvårt för mig att hitta skor som ens passade, och skor som var omedelbart sköna fanns liksom bara i fantasin. Ytterligare en nackdel med mina vanliga barfotaskor är att det känns lite obehagligt att ha dom i stallet eftersom ovandelen bara är gjord i något slags neoprentyg så det känns som att de skyddar ungefär lika mycket som ett par strumpor. Om man inte har stålhätta så spelar det nog egentligen ingen roll vad man har på fötterna när man blir trampad av en häst, det är mer en känsla av att man är så himla oskyddad, och därför slog jag till på ett par såna här främst för att ha något att ha på mig när jag är i stallet men inte har ridstövlar (dvs all avsutten tid, dvs merparten av tiden):

De är som sagt jättejättesköna OCH känns mer sko-lika än mina vanliga så jag är helnöjd med dom, MEN jag har som sagt bara haft dom i stallet innan och stallet är i princip det enda stället på jorden där jag också använder strumpor. Nu tog jag dom, skorna alltså, när jag skulle gå långpromenad eftersom jag ville skona den där ömheten jag fått av att trampa på en liten limklutt under ena trampdynan. Borde ha tagit strumpor! men det gjorde jag alltså inte. Eftersom de har lite kraftigare ovandel än vad jag är van vid så kände jag efter några kilometer att jag höll på att få skav på hallux valgusknölarna. Jaha, så det var bara att ta av dom, skorna alltså, och gå resten av promenaden (totalt 15 km) barfota. Det gick också bra, fast det var lite kallt på sina ställen. 

Kom hem, städade i hönshuset, gjorde stekta äggmackor till lunch och sedan låg jag på soffan och läste resten av eftermiddagen. MMMMM, vad härligt. Ugnsbakade lax och spetskål till middag, sedan började jag kolla på Adolescene på Netflix, jättebra serie, och sen gick jag och lade mig medan min man satt uppe och spelade tv-spel. 

Igår var det dags för trail-lopp! Vaknade tidigt, gick ut med hundarna och då var det dimmigt och kallt. Kom hem vid 9 och sen kom min dotter och hämtade mig vid 9.45. Då låg det en död duva i en driva av fjädrar på uppfarten som inte legat där 45 minuter tidigare. Den hade ett stort sår i nacken, misstänker katt eller möjligen rovfågel? När vi rullade söderut var det fortsatt dimmigt men plötsligt sken solen och dimman försvann som i ett trollslag. En sån härlig dag vi hade! Det var andra gången jag var med på detta lopp vars femkilometerare nog är av det snällare slaget för att vara trail (det finns längre distanser också och de är nog inte lika mycket MYZ), men jag hade nog egentligen behövt ha någon vecka till av återhämtning från Känningen för det var ganska jobbigt. Kan i och för sig också bero på att jag inte kom in i min vanliga väldigt långsamma lunk utan liksom drogs med i andras tempo och då blir det jobbigt. Sprang (eller "sprang") ändå större delen av loppet, men gick i uppförsbackarna. Efter målgång köpte vi bahn mi från en food truck och satt i gräset i solskenet och åt, superhärligt. Nästa år tar vi med oss stolar! bestämde jag för det var ju helvete vad det var besvärligt att ta sig upp efteråt, hahaha. 

Åkte sedan hem, tog en trave böcker och traskade ner till bibblan för att lämna och hämta nya. Sedan hem och lägga sig på soffan och läsa tills det var dags att laga middag och sen var det tidigt i säng och nu väntar en ny vecka med nya möjligheter. Ingen ridning idag, det är teorivecka pga påsklov, men jag ska ändå till stallet för ett litet möte i en av arbetsgrupperna. Nu: jobbelijobb. 

 

Dagens PC

Idag började dagen med att det kom elektriker till jobbet och skulle titta på vår belysning. Vi har gamla energislukande lysrörsarmaturer från 60-talet och allmänbelysningen är ungefär som en gruva, vilket har gällt för hela företaget. I höstas byttes alla lysrör ut i fabriken och nu var det alltså labbet som stod på tur. Det är PC och TG som samordnar hela den operationen så att det skedde redan nu var ju något av ett mirakel.  

Lite senare kom PC ångandes ner till mig och var riktigt yster för hen och TG stod i begrepp att beställa en ny maskin till produktionen och så tänkte hen att jag bara skulle kolla med dig för säkerhets skull så det inte är något som ska anmälas? Det där med miljöfarlig verksamhet och anmälningsplikt vid förändringar är nämligen inte någonting som på något vis är glasklart för någon, inklusive tillsynsmyndigheten, och därför brukar jag, när jag är osäker, vilja ställa frågan till tillsynsmyndigheten så att de får säga ja eller nej, för jag tänker att det är ju bättre att fråga och få ett klart besked att nej, det här behöver inte anmälas, än att förutsätta att nej, det behövs "nog" inte och köpa in något och så upptäcks den grejen man killgissade sig till inte behövde anmälas vid nästa tillsynsbesök och så blir det anmärkningar och miljösanktionsavgifter för att man inte följt bestämmelserna i miljöprövningsförordningen. Det kan man ju enkelt undvika genom ett telefonsamtal eller ett mail till rätt person.  

Jag svarade PC att jag trodde inte att det här behövde anmälas, men att jag för säkerhets skull skulle ringa NN på tillsynsmyndigheten och fråga. Vi måste beställa den snart för offerten gäller bara i tio dagar! hetsade PC och jag bara jaja, men jag ringer henne direkt. Nu är tillsynsmyndighetens anställdas främsta arbetsuppgifter dock inte att sitta standby och vänta på att jag ska ringa, så NN var som väntat inte anträffbar. Skickade ett mail med frågan istället, gick sedan till PC och sa att jag mailat och hon brukar vara rätt så kvick på att svara, men du kan kanske hålla dig till måndag med att beställa?

Och.
Då.

Svarar.
Hen
Så
Här:
Jag tror TG redan har beställt.

Här kände jag att självbehärskningens yttre gränser tangerades kraftigt, men ansträngde mig för att hålla en ledig ton. 

Jag: Jaha, då är det väl bara att hoppas att det inte är något som är anmälningspliktigt då.
PC: Nej men det tror jag ju inte att det är!
Jag: Jag tror inte heller det, men jag vill VETA.
PC: Ja, i så fall så kan du ju anmäla att ni ska få nya lysrör nere på labbet (ungefär som att: får inte vi  köpa in vår maskin så ska ni minsann inte heller få några nya lysrör). 
Jag: Fast det är ju inte samma sak för det räknas som underhåll. Plus att de redan vet om det. 
PC: [tiger demonstrativt].
Jag: Det blir ju lite konstigt om du frågar mig om det ska anmälas och jag säger att jag vill kolla med NN först och sen visar det sig att det redan är beställt.
PC: Det var inte jag som beställde utan det var TG. 
Jag: Fast då får ni väl också snacka ihop er om hur arbetsgången i det här ska vara. Reglerna säger att anmälan ska göras sex veckor innan man planerar att genomföra förändringen, så det är ju inte som att man kan göra det lite på en höft.
PC: Nu tror jag ju inte att det behöver anmälas.
Jag: Det tror inte jag heller, men jag vill VETA, jag har inte lust att bli hängd för att vi inte har följt reglerna.
PC: Jag hör vad du säger. 

Nä, nu tror jag att jag tar lunch och sedan får jag nog ut på en löprunda. 

You could almost hear him whistling on a tune

Jobbade igår, allting var som vanligt, inget snack om idiotförklaringsgrejen utan nu var man på grön kvist igen och PC bad mig om hjälp och det var så bra att ha mig som bollplank och yadayadayada. Och tja, jag kan absolut och har inga problem med att spela med i att allt är som vanligt och här vilar inga ledsamheter, men det som har hänt har hänt och det är insatt på kontot. En vacker dag kommer Hämnden, i någon form, från karma eller från mig. Det är bara att vänta och se. 

Efter jobbet åkte jag hem och hade någon form av maratontelefonsamtal. Först med min bror, älskar fan våra samtal som glider sömlöst mellan högt och lågt, livsavgörande händelser och veckans extrapriser på Willys. Pratade tills han upptäckte att han hade 1 % batteri och ingen laddare så då fick vi avsluta. Sedan pratade jag en stund med min mamma om ditt och datt, därefter ringde K och ville ventilera ett och annat  stallrelaterat vilket nog tog en dryg timme, och slutligen pratade jag med min dotter i kanske en och en halv. Under dessa samtal hann jag promenera 8 kilometer, städa hela huset och äta kvällsmat. Sen tänkte jag att jag skulle kolla på handboll, damernas VM-kval mot Kosovo men efter första halvlek stod det 28-8 till Sverige så var det ju inte ens i närheten av match. Gick och duschade i pausen och tänkte sedan föreslå för min man att vi kanske skulle kolla på någon film, men då ringde en av hans kompisar så då blev han sittande med det så då gick jag och lade mig istället. 

Nu är det fredag! Idag tänkte jag försöka ge mig ut på en liten löprunda efter jobbet. Ska ju springa  (eller "springa", hahaha) traillopp på söndag så då kan det väl vara klädsamt att känna sig för lite som idag då. Min dotter ska springa samma lopp, äldsta barnbarnet sa något i stil med att "så lite som du har tränat så kanske mormor kommer att vara snabbare än dig", vilket väl skulle vara en stor överraskning för alla inblandade. Jag tror inte A förstår hur långsamt jag springer, sa jag för det är ju knappt man gör det själv, hahaha. Men det ska bli kul. Annars är det inget direkt planerat i helgen, vilket ska bli skönt. Och sen är det ju på varandra följande två korta veckor, YAY! Älskar påsk! Har inget direkt planerat då heller förutom på långfredagen då jag ska vara speaker på en Pay & Jump och på måndagen då det ska vara programridning (GULP). Men tänker att det ska bli en massa tid över till soffan, böcker och Netflix. 

It's just that the moon is full and you decided to call

På mitt jobb så pratar vi (eller det är väl mest jag dårå) mycket om vikten av DO-KU-MEN-TA-TION. Det är väl knappast något som är unikt på mitt jobb och det är väl ändå sen gammalt att det som inte har dokumenterats har aldrig hänt? Det händer att jag räddar oss ur jobbmässigt riktigt knepiga situationer bara för att jag snabbt och lätt kan trolla fram dokumentation som bevis för både det ena och det andra.  Och då är man ju så bra och guld värd, osv. Nu inför och under vår helvetesrevision i mars så granskades också  en hel massa dokumentation, och då var det också så himla bra att just jag var så himla bra på att dokumentera och hitta dokumentation där vanliga dödliga påstår sig famla i blindo (fast det mest handlar om att de är för lata för att orka leta). Det har också hänt att stränga myndighetspersoner har berömt vår verksamhet för att dess dokumentation är så i god ordning och att det är tydligt vad som beslutats och hur det följs upp, osv, vilket till hundra procent är min förtjänst. Att vara dokumentationens okrönta härskarinna är kanske inte precis så djävla ROCK'NROLL, men det får man väl leva med. 

Hur som helst. Igår skulle jag gå in och titta lite i ett protokoll från ett av de få mötena som jag inte ansvarar för att kalla till och dokumentera. För enkelhetens skull kan vi kalla det för Fastighetsmöte. Det handlar inte om fastigheten, men bara för att det ska få någon form av sammanhang. Det är egentligen TG som har ansvaret för det, men det visade sig vara en för tung börda att bära att två gånger per år kalla berörda personer till möte, besluta vad som skulle göras i ett visst specifikt område, utse ansvariga och skriva ner det. Jag tog upp det med vår VD och sa att det får faktiskt finnas en gräns för hur mycket jag ska vara involverad i det som är TG:s ansvar, och den gränsen går nog ungefär vid (motsvarigheten till) fastigheten. Fick stöd av VD, som tog det med TG:s chef, a k a platschefen (i fortsättningen kallad PC) som löste det inte genom att be TG kamma sig och leverera utan genom att själv ta över ansvaret att sammankalla och dokumentera (sån chef skulle man ha? Eller kanske inte). Jaja, det kan man ju tycka vad man vill om och vill PC ha mer jobb för ingenting så är det ju inte min business, huvudsaken är att det blir gjort och att det blir dokumenterat eftersom det ingår i såna grejer som vår tillsynsmyndighete kan vilja titta på när de kommer på inspektion. 

Igår skulle jag alltså kolla lite i protokollet från det senaste mötet, för i ett annat möte (som jag håller i) så hade PC förra gången svarat på en specifik uppgift som ska göras att det skulle de diskutera nästa gång de hade Fastighetsmötet. Förra gången jag skulle kolla någonting från nämnda möte så hittade jag inget protokoll, för då hade PC sparat det på sin egen dator istället för i det gemensamma mappsystemet. MMM, smart. Men den här gången hittade jag i alla fall ett protokoll. Eller vad man nu ska kalla det, jag blev lite konfunderad för för det första var det en Excelfil, men jaja, det går ju absolut att använda även om jag har svårt att förstå varför man väljer ett kalkylprogram till någonting som bara ska redovisas i text, men det är ju inte min sak. Men för det andra så stod det bara (det var såklart inte alls vad det stod, men bara för att ni ska få ett hum om upplägget) typ så här:

Tak
Väggar 
Golv
Värmesystem
Fönster
Rörledningar

2025-03-21

Sen stod det att Värmesystem och Väggar hade prioritet 1 respektive 2 och Golv hade prioritet "löpande". Det var exakt allt som stod, och om någon kan utläsa vilka beslut som fattats, vem som var ansvarig och när det förväntades vara klart så SJUNG UT för jag kunde det i alla fall inte. När punkten "Fönster" (säger vi att det var) kom upp på min dagordning så utspelades följande dialog:

Jag: Jag var inne och tittade på protokollet från senaste Fastighetsmötet, men jag hade lite svårt att se vad som var beslutat ifråga om Fönster. 
PC: Nej, det var för att det inte blev något beslut fattat om det! 
Jag: Okej, varför inte det då? För vad det står i senaste protokollet från det här mötet så står det ju att "Fönster ska diskuteras på Fastighetsmöte den 21 mars, PC är sammankallande".
PC: Ja, men vi hann inte det för tiden tog slut. 
Jag: Okej...men då är det kanske bra om man skriver det i protokollet.
PC: Jamen det blev ju inget beslut taget.
Jag: Fast då har man ju ändå tagit ett beslut att man ska vänta med det till nästa möte, då kan man ju skriva till exempel att "Fönster tas upp på nästa möte som är då och då", så att man vet vad det är som händer i den frågan.
PC: Ja, fast vi har har medvetet bestämt att vi ska hålla protokollen lite avskalade.
Jag: Ja, fast man kan ju inte skala bort så mycket information att det inte framgår vad som är beslutat.
PC: [demonstrativ tystnad]
Jag: Är du med på hur jag menar?
PC: Jaja, jag hör vad du säger, men du har ju också en tendens att idiotförklara folk. 
Jag: URSÄKTA? Vad menar du med det?
PC: Nej, men skit i det, gå vidare nu!
Jag: Nej, alltså jag vill nog faktiskt veta vad du menar när du säger sådär, på vilket sätt menar du att jag har idiotförklarat någon?
PC: Skit i det sa jag ju, vi kan ta det sen.
Upprepa sista två meningarna x 5. 

Sen "tog vi det" efter mötet och då hade PC en attityd som att det inte hade hänt. PC har ju tidigare deklarerat att hen är "humörsstyrd" och enligt min erfarenhet så tycker såna människor att de har större rätt än andra att få bete sig lite hur som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det. Och vadå "idiotförklara", det var ju inte som att jag sa Vem i HELVETE har skrivit det här protokollet, det var det sämsta jag har sett i hela mitt liv (även om det kan ha varit så jag tyckte). Snacka om att inte kunna skilja på sak och person. Och vadå "tiden tog slut", det är väl inte som att de var på Fort Boyard och det stod dvärgar och skramlade med timglas och nycklar utanför möteslokalen.
Inte för att PC stod särskilt högt i kurs hos mig innan, men nu har hen nog hamnat på någon permanent form av lågvattennivå. Roligt ändå att PC är betydligt mer beroende av mig och mina arbetsinsatser än vad jag är av hen, det händer i princip varje vecka att PC kommer och behöver min hjälp för att lösa olika typer av problem (och då är man återigen en sån pärla och guld värd, osv). Bit inte den hand som föder dig, skulle man ju kunna tycka? Men så kanske man inte resonerar när man är "humörsstyrd", vad vet jag?  Jag skulle ju aldrig låta bli att hjälpa till med sånt som ingår i jobbet bara för att jag är pissed off på någon (då hade det nog inte blivit mycket gjort, hahaha), men om jag ser att något behöver fixas så brukar jag normalt sett antingen bara fixa det, eller påtala att jag såg att det här och det här inte funkade eller har blivit gjort, vill du ha hjälp med det? men nu har PC definitivt hamnat på listan över folk som faktiskt får bemöda sig med att aktivt be mig om hjälp först. 

Ja, det var min spännande gårdag. Hann också med ett besök hos Fotspecialisten. Förra gången jag var där var det ju mycket prat om min FASCIA, och det blev ju bättre efter behandlingen, men inte helt bra så nu var han mer inne på att det kanske har med nerver i ländryggen att göra, så han skickade mig vidare till en kollega som är kiropraktor och jag säger ju bara ja och amen till allt som föreslås och tänker att det kan ju i alla fall inte skada? Ska dit om en vecka. 

Åkte sedan hem, gick en barfotapromenad i skogen, åkte sedan hem till K för möte. Det är tunga beslut som ska tas och det är inte roligt men nödvändigt. Kom hem vid 21, duschade, gick och lade mig och skulle sätta på Linda som i Lindamordet för att komma ner lite i varv, men då hade helt plötsligt Adlibris-appen slutat fungera och man var tvungen att installera en ny variant och det tog ju TUSEN år ungefär. Så det blev inte fullt så mycket skönhetssömn som jag eventuellt skulle ha behövt, men men, nu kör vi vidare. 

Till stallet istället, v 15 2025

Blev ju ingen ridning i måndags pga blodtrycksmätningen, men igår var det dags för en dust med Köttbullen. Tyvärr, för mig, skulle vi rida på STORA UTEBANAN, vilket jag hatar. Övningen gick ut på att utnyttja det faktum att det stod en massa hinder på stora utebanan och så skulle vi rida runt dom och byta varv och inte då bara dra i innertygeln utan vara SUPERNOGA med halvhalt, rakrikning och innerskänkel upp till nya yttertygeln. Det gick väl rätt så bra i skritt och trav, men sen skulle vi göra samma sak i galopp och då blev det rörigt för det kändes som att var man än siktade in sig på att vara så skulle någon annan också vara där. Och då är stora utebanan STOR så det är inte som att det inte fanns plats, men det kändes inte som att jag fick något flyt i något jag gjorde. Plus att det var dammigt, för det har inte regnat på ett tag, men trots det så svärmade myggen kring oss så fort man rörde sig i gångart långsammare än trav. Inte min bästa lektion alltså, nästa vecka är det teori och sen är det dags för programridningen. GULP. 

Tills natten är slut

Har läst Tills natten är slut av Nilla Kjellsdotter som är en del i den hyfsat fristående delen om Mija Waadö och de andra poliserna i Österbotten av vilka jag tidigare läst Flickan i stenparken och Himmelsgården.  Detta är handlingen: 

En man hittas skjuten i en park en tidig augustimorgon. Kulan har gått in i tinningen och han dog omedelbart. Vad gjorde småbarnspappan ute sent en söndagsnatt, och varför ville någon döda honom?
Medan Mija Wadö kastas in i fallet försöker hon hålla undan tankarna på det avgörande besked hon fått om sitt eget liv. Ronnie är tillbaka på stationen, och deras arbetsrelation tätnar. När ytterligare en man hittas skjuten på samma sätt ställs poliserna inför en växande gåta.
Författaren Zarita Roos kämpar med skrivandet av sin nya bok när hon på en restaurang hör två poliser prata om ett mordfall. Det innehåller nämligen detaljer som är skrämmande bekanta.

Ja, alltså, NJA? kände jag väl rätt mycket kring den här. Själva handlingen i sig var väl ändå hyfsat spännande, men det känns som att det var otroligt mycket utfyllnad. Boken är 448 sidor lång, men hade man utelämnat varje gång det beskrivs hur Miija lägger in en snus eller vad någon äter eller har på sig så hade den snarare landat på 48 sidor. Den här boken får två finska pinnar av fem möjliga.