Vi red faktiskt i ridhuset igår, annars har vi ridit ute nästan varje gång men igår regnade det så då fick det bli inne. Vi red en övning med tempoväxlingar i skritt, trav och galopp. Det var svårt i skritten, i traven gick det rätt bra, galoppen var åter lite svårare för då ville han bryta av, den lille latmasken. Men överlag kändes det bra, han gick stadigt på tygeln hela lektionen och jag tyckte nog att han blev rätt lyhörd för hjälperna. Men vad det är svårt med tygellängden, känner mig inte alls bekväm med att ha så korta tyglar som man "ska" ha. Eller det är väl inte att de är korta egentligen, utan att handen ska vara längre fram men hur lätt är det när man har armar som en Tyrannosaurus Rex?
Efter vår grupp har det börjat en nybörjargrupp för vuxna, det är väl en av dom som har ridit lite förut fast för många år sen, men de övriga är verkligen på nivån att de knappt vet vad som är bak och fram på hästen. Så häftig grej när folk verkligen börjar från scratch. Minns en gång för länge sen när jag red tillsammans med en kyrkoherde som började rida som 60+-åring för han "ville ha ett ställe där han bara kunde vara Lennart", vilket var svårt hemma i den lilla byn där han bodde och verkade. Kan tänka mig att man med det yrket liksom alltid förväntas vara i tjänst när man träffar folk, det går ju liksom inte riktigt för sig att en präst står på Ica och svär över matpriserna eller grumsar över epadunk på kvällar och nätter, men i stallet kan man ju vara vem som helst, ingen bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar