När Charlie och Eve får möjlighet att köpa ett avskilt hus djupt inne bland bergen till ett vrakpris ser de genast potentialen. Det är inte första gången de renoverar och säljer vidare ett gammalt hus, och den här gången räknar de med en rejäl vinst. Allt ser lovande ut.
Tills det en dag knackar på på dörren.
Mannen på trappan säger att han en gång bodde här. Han vill bara ta en snabb rundtur med familjen – ett sista farväl. Men när familjen kliver in över tröskeln händer något. Rummen börjar kännas fel. Små saker flyttar sig. Dörrar står öppna som ingen minns att de öppnat. Blickar dröjer för länge.
Eve vill få ut dem – men familjen dröjer sig kvar som om huset fortfarande vore deras. När Charlie plötsligt försvinner börjar verkligheten spricka i sömmarna. Är det Eve som har tappat greppet?
Den här boken beskrevs som "psykologisk skräck med en kuslig och obehaglig stämning som håller en på helspänn, men njaaeee, kände väl jag mest, och nu menar jag inte att jag är en sån som koketterar med hur opåverkad jag är av skräck för det finns böcker och filmer som jag, vid snart 58 jordsnurr, endast läser när det är ljust p g a mycket livlig fantasi. Men det här var inte en sån bok. Tyckte mest det var irriterande att karaktärerna gjorde saker som ingen normal skulle göra. På slutet kom en vändning som var väldigt elegant, men den här boken får trots allt inte mer än två mathissar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar