Ripped out of gypsum and oil

Känner mig fortfarande inte hundra, men det är väl inte värre än att jag kan genomlida den här dagen också. Som om jag hade något val, haha. Igår kom nämligen en sur bajsmacka seglande från ingenstans, människor högre upp i organisationen som tyckte att vi skulle damma av och använda en produkt som aldrig ens en gång har tillverkats kommersiellt, för att visa att den finns. För att kunna göra det krävs att det görs en viss typ av revision och om produkten ska in på produktlistorna nästa år måste det göras innan årsskiftet det här året, och jag tänkte när jag såg mailkonversationen att jaja, det där kommer ju inte att bli möjligt att genomföra för revisorn som vi använder till den här typen av revisioner får man boka halvårsvis i förväg. Men som genom ett under råkade han ha en lucka för i en snabb online audit. Idag. Klockan 11. Jamen KUL. För den som ska få ihop underlaget som ska granskas samt deltaga i revisionen är nämligen jag. Då är det ju kul att någon försäljningschef skriver att If possible, with reasonable workload in preparation, I believe we should plan to do the audit liksom över ens huvud utan att ha en aning om vad som måste göras "in preparation" och vad som kan anses vara "reasonable". Blir så djävla provocerad, men jaja, det är väl bara att tugga i sig det också. 

Efter jobbet igår åkte jag hem, tog en promenad, försökte njuta lite av att det ändå är kanske 10 plusgrader! I december! Kom hem, gjorde fotrehab, pratade i telefon med min dotter under tiden. P g a den här Känningen så hade jag redan innan bestämt mig för att skippa dagens planerade träningspass, men kom på att jag ju också glömt dagens yinyoga så det fick jag liksom hasta igenom lite snabbt (kändes det som), för jag skulle ta bussen till stan för att träffa Jenny vid halv fem och bussen väntar ju inte på att jag ska trassla mig ur Duvans Position. Hade sedan några trevliga timmar med vin och mat, prat och skratt. Tog bussen hem igen vid 21, det tar en halvtimme så jag tycker inte att jag direkt har varit ute och nattsuddat men GUD vad det tog emot när klockan ringde i morse. Känner mig inte det minsta upplagd för vad dagen har i sitt sköte. Och efter jobbet så ska jag hem, städa och så tillbaks till stan igen för styrelsemöte. Och imorgon ska jag fixa den här labbglöggen, för sista gången i detta livet visserligen, men ändå, och på kvällen ska jag gå ut och äta med A2. Det som verkade som en bra idé DÅ känns nu mest jobbigt, men det kommer såklart att bli trevligt eftersom A2 är en så trevlig person. Sen är det helg men jag kan liksom inte riktigt njuta av den tanken eftersom jag ska åka till Danmark på söndag för att vara redo att skalla den danska organisationen i arla morgonstund på måndag och sen kommer jag inte hem förrän på torsdag kväll. Först tänkte jag att okej, det är ju bara på dagarna som jag måste leverera och sen kommer jag att ha kvällarna för mig själv, kunna gå ut och gå (kanske springa?), träna, ligga på hotellrummet och titta på tv, det kan ändå bli rätt soft. Fast sen kom en inbjudan till en dansk julfest, så en kväll kommer att vikas åt det. Och nu ska några norska kollegor ansluta på tisdagen och de ska bo på samma hotell som jag, och då misstänker jag att de kanske tycker att vi ska kose och hygge oss tillsammans på kvällarna. Och eftersom jag kommer att arbeta ganska mycket med dom i framtiden så får man väl kanske bjuda till. Men ändå. Att ha människor som inte tillhör ens närmaste runt omkring sig snudd på dygnet runt? Orkar inte. Får väl försöka intala mig att jag är social och extrovert, fake it 'til you make it, osv. Nu ska jag ta tag i dagens elände.