Nu levande

Har läst Nu levande av Sara Lövestam, den tredje och avslutande berättelsen om Monika som inleds med Ljudet av fötter, följt av Bära och brista. 

Jag gillade de två första delarna, och jag gillade även den tredje, som handlar om detta:

Efter elva års plåga ljusnar det för Monika, när hon långsamt blir vän med tanken att sluta försöka få barn. Men Claes, som plötsligt är en del av Monikas liv, har andra idéer det finns fortfarande metoder att prova. Monikas barnlängtan är skavd ända intill benet, men borde hon ändå utforska den nya möjligheten tillsammans med Claes?

Samtidigt framträder ett tvåhundra år gammalt mysterium, när Monikas jakt på sanningen om sina förfäder leder henne till ett olöst mord bland nybyggare och renskötare i 1800-talets Arvidsjaur. Hon gräver sig allt längre mot sitt släktträds rötter. Kan hon förlika sig med att inte bygga på dess grenar?

Ja, som sagt, jag gillade även denna bok. Kanske att jag gillar historien om Monikas släkt lite mer än berättelsen om själva Monika, även om släkten är stor och rätt rörig. Men så bra skrivet och skildrat. På insidan av omslaget fanns ett släktträd och det hade underlättat mycket, men detta var en biblioteksbok så omslaget var fasttejpat och dolde halva släkten. Aja. Jag tycker ni kan hasta iväg till bibblan och låna hela sviten. Den här får fyra björnsvansar av fem möjliga.