We're gonna rock you 'til your metal hunger's fed

Igår försvann delar av mitt labb. Det kändes konstigt att se den utrustning som liksom varit en förutsättning för ens dagliga arbete köras ut genom dörrarna och lastas för vidare transport till andra bolag i koncernen. Ännu konstigare att komma till jobbet idag och se gapande tomma hål där det tidigare stått instrument och maskiner som liksom varit en del av inredningen. Men ja, det är väl bara att vänja sig. 

Gjorde ett nytt försök på banken och åkte dit med ett undertecknat köpekontrakt. Fick (igen) svara på 1000 frågor om den här transaktionen, skulle den göras en gång eller flera, skulle jag hantera kontanter, varifrån fick jag min inkomst? etc. Sedan visade det sig att säljaren missat några siffror i IBAN-numret så det var inte giltigt och då spelade det ingen roll hur ärlig och rättskaffens man var i övrigt, det gick inte att genomföra någon betalning i alla fall. Det var ju såklart inte bankens fel, mest bara irriterande att åka därifrån med oförrättat ärende EN GÅNG TILL. Ringde K och bad henne kontakta säljaren EN GÅNG TILL för ett nytt kontrakt. To be continued. 

Åkte hem, gick en promenad med hundarna, tränade yinyoga och pilates. Slappade i soffan en stund innan det var dags att åka till stallet. När jag kom hem igen var huset nedsläckt och jag utgick från att min man gått och lagt sig, för det brukar han ha gjort på stalldagarna. Satte mig i hallen och pustade och stånkade  en del när jag skulle kränga av mig alla lager-på-lager av ridkläder. Då hördes en röst ur mörkret från vardagsrummet som började prata från ingenstans om att man kunde ta olja på ett plåster och sätta på. Höll på att DÖ AV SKRÄCK. Det visade sig att min man lagt sig på soffan för att sova eftersom han hade målat någonting tidigare på kvällen och när han skulle gå och lägga sig så fick han för sig att han luktade lacknafta och eftersom jag är lite känslig för (till exempel) den lukten så ville han inte att jag skulle behöva ligga och andas in det. Omtänksamt av honom (även om han höll på att skrämma skiten ur mig). Oljan på plåstret-grejen var för att han trodde att jag stönade av SMÄRTA pga en hälspricka som jag beklagat mig ljudligt över för några dagar sedan. Tror inte han kan föreställa sig hur mycket vinterridbyxor av kompressionsmodell kan tighta till sig när de ska dras över hälarna tillsammans med  långa strumpor. 

Idag är det onsdag och jag ska ingenstans efter jobbet, skönt. Igår regnade det så det är inte så mycket snö kvar nu, också skönt. Idag kanske man kommer ut i skogen till och med, eller åtminstone slipper att gå ut med hundarna med livet som insats. Ska fixa ihop en avskedspresent till A2, min man har byggt som ett litet tittskåp och i det ska jag placera vissa grejer som jag lärt mig är viktiga för A2 samt en liten skylt med texten In case of emergency - break the glass. Tror hon kommer att tycka det är lite roligt. Det måste bli klart ikväll för imorgon är det bio med CLUB ROMIF och sen slutar hon på fredag.