And the drama goes on and on and on

 And the drama goes on and on and on

I'm on the side of snake-eyes tossed against the side of seven

Det är kanske inte jättekul på jobbet just nu, men så skönt när inte dramadrottningen är där, man får väl passa på att njuta så länge friden nu varar. Jag knogar ju på med mitt, igår slog mig en tanke: vi är totalt fem stycken som får behålla våra jobb, men två av dom har inte sina kontor här. De andra två har båda två fyllt 60 i år. Tänk om de går i pension kanske redan vid 62 (eller när man nu kan börja ta ut sin pension), ska jag då sitta här (eller det lär ju inte bli exakt HÄR, mest sannolikt  blir det väl ett kontorshotell någon annanstans) helt allena? Deras roller kommer ju såklart att finnas kvar, men när det inte längre är kopplat till själva fabriken så kan ju efterträdarna i princip sitta var som helst. Jaja, den dagen den sorgen. Inte för att det gör mig något direkt SÅ, för de människor jag jobbar mest ihop med sitter ju ändå inte här, tänker mer rent praktiskt att företaget kanske inte är så sugen på ett hyra ett kontor för EN person. Om det nu blir så alltså. De kanske väljer att jobba till de är 70, det vet man ju inte heller. 

Efter jobbet åkte jag till Biltema och köpte en varmluftspistol till min man. På hans anmodan. Hatar att göra den typen av ärenden "på väg hem" eftersom jag bara vill åka raka vägen hem och påbörja min egentid, men det är väl priset man får betala när man är den som har bilen och han trälar på i kollektivtrafiken. Gick i alla fall väldigt smidigt, hade kollat upp på nätet att jag skulle ha siktet inställt på VERKTYG 26 så jag slapp irra omkring och leta, scanningen i snabbkassan fungerade och det var ingen kö dit så jag tror inte det tog mer än tre minuter från det att jag parkerade till det att jag satt bakom ratten igen. Susade hem, gick ut med hundarna, avverkade sedan ett hantelpass för armar och axlar med Vibes så att det kändes som att jag efteråt knappt orkade lyfta vattenglaset när jag skulle dricka. Berodde nog i och för sig mest på att jag är klen, inte att det var ett så himla tufft pass. Hade förväntat mig träningsvärk idag, men känner än så länge inget. Det kommer kanske under dagen. 

Hann slöa i soffan en stund innan det var dags att byta om och åka till stallet. Behövde inte släppa ut några hästar för Älskling skulle gå lektionen efteråt och då skulle man ju kunna passa på att åka raka vägen hem, men istället stod S och jag kvar och babblade om allt möjligt så jag var ändå inte hemma förrän 21. Duschade, gick strategiskt och lade mig i Flickrummet™ eftersom min man redan sov. Hade som vanligt svårt att komma ner i varv och har inte sovit jättebra, det är situationen med dramadrottningen som gnager mig. Vaknade någon gång av att det regnade. Det regnade fortfarande när jag gick upp, hurra! Ett riktigt regn och inte någon fjösig liten skur som knappt märks. 

Idag är det jobb, sedan intervallträning och så ridning ikväll. Det är väl alla planer so far. 

Till stallet istället, v 36 2025, pt 1

Igår fick jag Älskling och  tänkte något i stil med att nu ska det väl kännas lite BRA för en gångs skull, men då visade det sig att Älskling hade någon slags häst-pms och inte alls var på humör för att bli riden. Okej, hon var inte på långa vägar så trilsk och motvillig som Köttbullen kan vara när hon tycker livet suger, men att säga att det gick BRA var kanske att ta i. Skyller på att jag fortfarande inte hittat alla knapparna på Älskling, har ju ändå inte ridit henne SÅ mycket. Hon blev fin på slutet, men vägen dit var rätt kämpig. Vi red en övning med skänkelvikning på hörnlinjen som verkligen bara gick "sådär", funkade i skritt men i trav sköt hon ut bogen och sprang rakt fram istället. 

Och ikväll ska jag kanske rida Cowboyhästen? Ska i så fall örsöka ta mig an henne som jag skulle ha tagit mig an en unghäst och en unghäst som behöver m-y-c-k-e-t förståelse och kärlek. Det kan ju i alla fall inte gå sämre än det gjorde sist? Eller jo, allt är faktiskt möjligt. Hehe. 

Svärsonen

Har läst Svärsonen av T. M. Logan, detta är handlingen:

Abbie praktiskt taget lyser när hon presenterar sin fästman Ryan för sina föräldrar. Stilig och atletisk, framgångsrik, artig och smart. Är han inte den perfekta svärsonen? 
Abbies pappa Ed kan svära på att det är något konstigt med Ryan. Något känns riktigt fel, och han kan inte släppa det. Dotterns bröllop närmar sig snabbt och Ed beslutar sig för att göra allt som krävs för att ta reda på vad Ryan döljer, innan det är för sent. 
Ju mer han gräver i svärsonens förflutna desto mer provocerar han resten av familjen som är övertygad om att Ryan är den rätte . Men varningsklockorna i Eds huvud ringer allt starkare.

Jag tyckte den här boken var lite seg inledningsvis, och att det inte riktigt fanns täckning för de här "varningsklockorna". Såklart kan man få en dålig magkänsla, men det fanns liksom ingenting alls att gå på. Sen blev det ändå rätt spännande och oväntade vändningar men de kunde ha planterats lite bättre, likaså tycker jag att det här utportionerandet av vad som hänt i det förflutna blev lite skevt, först ingenting, sedan ingenting, och så kom allt i det närmaste på en gång. Den här boken får tre bröllopsklockor av fem möjliga. 

Helgen vecka 35, trevligt att träffas sådär i förbifarten

Inte kom jag från jobbet som jag skulle i fredags. Satt kvar och pratade med en kollega, det är lite som terapisamtal det här. Dels att vi får ventilera alla tankar som snurrar kring Nedläggningen, dels kring det pågående Dramaqueendramat. Minst en gång i timmen slår någon ut med armarna och säger Men hur faaan blev det så här? i uppgiven ton, och det kan man ju undra. To be continued, såklart.

Över till helgen. När jag äntligen kom från jobbet i fredags så åkte jag till Willys och Granngården för att handla människomat och hönsmat. Sedan hem, lasta ur, packa upp, ut med hundar, göra fotrehab, träna yinyoga. Äntligen helg! Bestämde att vi skulle ha hämtmat till kvällsmat så det fick min man ombesörja medan jag gick och duschade. Sedan åt vi och kollade på Dept. Q och sedan gick min man upp till sitt Pojkrum™ och spisade skivor medan jag tittade på ett avsnitt av Varuhuset och åt en kexchoklad innan jag kände att det var dags att kasta in handduken. 

I lördags var det dags för lopp. Tidigare i veckan funderade jag på hur fan vi egentligen tänkte där, jag och min dotter, när vi anmälde oss till ett stadslopp (när vi egentligen mest gillar trail) så djävla långt borta? Det blev jag i och för sig inte varse förrän jag skulle kolla upp hur lång tid det tog att köra och visade sit att det tog 1½ timme, jag hade tänkt att det tar väl trekvart eller nåt. Loppet startade 10.30 och man skulle ha hämtat nummerlapp senast 45 minuter innan, detvillsäga vi måste vara på plats senast 09.45, vi säger 09.30 sa min dotter för vi båda hatar att vara ute i sista minuten. Detvillsäga åka från mig senast 08.00 och hon (som skulle köra och bor 25 minuter från Nästan-Österlen) fick då köra hemifrån vid 07.30. Ställde därför klockan på 05.45 för att hinna gå en runda med hundarna innan det. Precis när jag skulle ge mig ut så messade min dotter att hon inte mådde helt hundra och därför tänkte skippa loppet. Det var inte som att jag grät Lille Skutt-tårar över det, utan bestämde mig i samma sekund för att det var helt ovärt att åka så långt själv, minst halva grejen var ju att det var kul att göra det tillsammans med henne. 

Gick ut med hundarna i en skog, gick sedan hem med dom, bytte till tjocka långbyxor och gav mig ut i en annan skog för att plocka björnbär. Plockade nog 5-6 liter med vad som kändes som livet som insats, hatar verkligen björnbärsrevor och dess taggar.

Kom hem och påbörjade arbetet med att i omgångar styckfrysa in ovan nämnda bär. Sedan låg jag på soffan och slöläste och slöscrollade på telefonen. Kom på i elfte timmen att jag glömt göra dagens yogautmaningspass, så det gjorde jag, sedan lagade jag middag och vi kollade på ett avsnitt av Dept. Q och sedan var det väl i princip läggdags. 

Igår vaknade jag vid kvart över sex och kände att jag nog lika gärna kunde gå upp. Gick min gamla vanliga kuperade söndagsrunda, kom hem och stekte pannkakor till lunch som vi åt ihop med färska björnbär. Gjorde lite yinyoga och sedan var det dags att åka till stallet för möte, sedan hem igen och så var det dags att laga middag och så var den helgen över.

Så var det måndag, ny vecka och nya friska tag. Idag ska jag täcka för en kollega som är ledig och på fredag mest sannolikt täcka för en annan kollega. Fick mail sent i går kväll att dramadrottningen fortsatt är sjuk, inte så att jag önskar henne ohälsa men det är skönt att slippa allt ståhej kring detta ett tag. Förr eller senare kommer hon ju tillbaka, men man får väl ta det när det kommer. För det kommer, det kan jag lova. För det ska ju alltid vara NÅGOT. 

The drama queen, poppa popcornen och sätt er tillrätta för nu blir det långt

Poppa popcornen och sätt er tillrätta för nu blir det långt.

Jane Austen förstörde mitt liv, jaha där ser man

Igår hade jag en PLAN: lämna jobbet exakt i samma sekund som jag slutar, åka hem, ut med hundarna i skogen och samtidigt klämma in ett intervallpass, sedan städa och bädda rent i sängarna och slutligen tillbaks till stan för att möta upp med min dotter för att äta en bit och sedan gå på bio som började 18.15. Ett tajt schema, men det borde gå, resonerade jag. Sen kom jag inte alls från jobbet i exakt samma tid som jag slutade utan en halvtimme senare, enbart beroende på att jag satt och snicksnackade med en kollega om den här tröttsamma konflikten som pågår. Det var också ytterst nära att jag skippade intervallerna eftersom temperaturen låg på stadiga 25 grader och det var kvavt och äckligt. Men en plan är en plan och det var i alla fall mulet så jag slapp stekas av solen, så jag tog mig runt min planerade runda med hundarna i släptåg. I helgen borde jag ge mig ut och plocka björnbär, för det finns massor mogna nu. Hundarna älskar björnbär, vilket då ställer till det när man försöker springa med dom och det plötsligt blir tvärstopp för att de fått syn på en på lagom höjd belägen ätlig skattgömma som måste vittjas.  

När jag kom hem stod grannen på sin uppfart. Hundarna, särskilt Tage, älskar grannen och det är ömsesidigt så är han ute och pysslar med sitt så måste vi som regel alltid stanna och hälsa och byta några ord (han är trevlig så det är inte betungande), ibland blir det bara lite om vädret men igår kom vi in på både det ena och det andra så helt plötsligt hade ytterligare en kvart av mitt tajta schema försvunnit. Gav hönsen mat och sedan fick jag in och panikstäda det viktigaste. Det var i och för sig rätt så undanplockat så jag våttorkade alla ytor, städade kök och badrum och bäddade rent i sängarna i ilfart, sedan är det min mans uppgift att dammsuga. 

Susade tillbaks in till stan och DÄR sprack tidsplanen på riktigt. Jag och min dotter skulle träffas klockan 17, men då satt jag i bilkö vid ett vägbygge på motorvägen. När jag väl kommit av hamnade jag i den såkallade rusningstrafiken. Skulle kanske ha valt nästa avfart och tagit en annan väg till centrum, fast då hade jag fått stå ännu längre i vägbyggesbilköerna så det hade kanske inte gjort någon skillnad. Var framme 17.15 så det brann ju ändå inte precis i knutarna eftersom filmen ju inte började förrän en timme senare och det stället där vi brukar äta innan CLUB ROMIF ligger precis intill. 

Vi såg den franska romantiska komedin Jane Austen förstörde mitt liv, som enligt oss varken var särskilt romantisk eller komisk. Den var väl inte uttalat jättedålig, men det hände liksom ingenting? Dessutom jättekonstigt att filmen till största delen skulle utspelas på engelska landsbygden (tillsammans med ättlingar till Jane Austen herself), men alla britter i filmen pratar också flytande franska och det blir aldrig några språkförbistringar, och de karaktärer som ska vara franska har absolut inga problem med att obehindrat växla mellan franska och stiff upper lips-British English. Känns ju ej jättesannolikt? Men som sagt var handlingen, eller snarare bristen på densamma, inte mycket att hänga i julgranen. Men med tanke på CLUB ROMIF:s tidigare bioerfarenheter så hamnar den väl ändå någonstans i mitten av bedömningsskalan. Man ville ju i alla fall inte skära upp pulsådrorna efter att ha sett den, sa min dotter efteråt med hänvisning till Flickan med nålen som vi såg tidigare i år. 

Thursday, I don't care about you

Fan vilken djävla vecka det här har varit. Är. Det är väl mest den här puttrande konflikten i teamet som tär och suger energi. Personen ifråga är inte på plats utan skickar arga mail som får ligga i inkorgen och liksom mogna lite under dagen för man ska ju aldrig maila i vredesmod. Skickar ett förhoppningsvis balanserat och sakligt svar innan jag går hem och nästa morgon ligger det ett ännu argare svar och sådär håller det på. Ska kontakta min chef, som varit på semester fram tills idag, och kanske få lite input kring hur jag ska hantera det, om jag ska hantera det. Kanske är det en fråga för HR. Vi får se. 
Allt annat är ju vad det är och det bidrar ju inte heller till trivseln men man får ju kämpa på. Igår fick jag ett brev från Arbetsmiljöverket att de just nu höll på med en rikstäckande inspektion rörande maskinsäkerhet och att de planerade att göra en inspektion hos oss om två veckor. Som om det inte var nog med allting annat? Jag mailade kontaktpersonen och skrev att det här företaget ska läggas ner vid årsskiftet så absolut att vi kan delta i en inspektion om det ger någon mening men gärna något senare eftersom vi vid den föreslagna tidpunkten kommer att vara upptagna med fackliga förhandlingar om uppsägningar av personal, ET CETERA. Får se vad dom svarar. Man kan ju hoppas att även en sträng och barsk myndighet som Arbetsmiljöverket kan ha lite förståelse för såna här situationer? 

Efter jobbet åkte jag och besiktigade bilen och det gick i alla fall bra. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna medan jag pratade med min bror i telefon. Kom hem, tränade ett hantelpass där jag faktiskt tror jag hade för lätta hantlar?, för det var inte särskilt jobbigt. Det var ett benpass och man, jag, är ju ändå rätt mycket starkare i benen än i armarna, så nästa gång så får jag nog lägga på något kilo. Min man kom hem och hade planer på att byta ett eluttag i köket, vilket också hände. Jag var trött och hade ont i huvudet så när jag varit ute och stängt för hönsen så tog jag en dusch och gick och lade mig och läste. Somnade tidigt och vaknade inte av snarkningar. Gött! 

Idag är det jobb (såklart) och sedan hem och ut med hundarna där jag tänker försöka riva av lite intervallträning samtidigt, hade behövt ha något pass till innan lördagens lopp. Sedan städa och så tillbaks till stan för bio med CLUB ROMIF. Det är ett lite tight schema men det får gå. 

The captain called all hands and swore he'd take that whale in tow

Igår jobbade jag, eller jag vet inte om det ska kallas att jobba för jag tycker mest jag fladdrar hit och dit och får liksom ingen ordning på någonting. Förutom hela dramat med nedläggningen pågår också ett drama med en i teamet som jag pga orsaker kommer att skriva om i den låsta bloggen när jag får tid och/eller orkar. Men kan väl sammanfattas med att personen ifråga inte verkar tänka på att den tå man trampar på idag kan ha nära förbindelse med den röv man tvingas slicka imorgon. Det tar sjukt mycket energi samtidigt som jag ju också måste blicka framåt, ska till exempel ha planeringsmöte med min chef om en förestående Norgeresa på fredag och har inte tänkt en sekund på det upplägget ännu. 

Igår intervalltränade jag efter jobbet. Det var som vanligt 25 grader varmt, stekande sol, blå himmel, inte ett moln så långt ögat kunde nå. Sprang en runda som jag först trodde var 5,5 km men sen kom jag på att jag kapat av en slinga i början så det blev bara 4,4 km. Det var fullt tillräckligt kändes det som. GUD vad jag längtar efter sval höstluft, i alla fall när det kommer till löpträning. Den här värmen tär så extremt mycket på prestandan, min, den tvivelaktiga. Känns det som nu. Känns ej heller optimalt att ha ett litet femkilometerslopp i helgen när man knappt orkar intervalla sig runt 4,4, men men. MAN KAN JU GÅ OCKSÅ. Det är inte dödsstraff på det. 

Åkte hem, gick en promenad med hundarna, kom hem, tränade ett pass pilates och dagens yoga. Hann med en stunds vila i soffan innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom hem 21.30 vilket ju känns sådär när man slutar 20.00 men det var hästar som skulle lämnas i hagar och så var det ju det obligatoriska eftersnacket såklart. Duschade, gick och lade mig i Flickrummet™ eftersom Snarkfabriken AB var i full gång i sovrummet. Somnade väl hyfsat snabbt men det blir för få timmar när klockan ringer 04.00. Idag ska jag sluta lite tidigare för att åka och besiktiga bilen. Sen handla och så hem och träna och sedan TA DET LUGNT. Hoppas jag i alla fall. 

Till stallet istället, v 35 2025

Förra måndagen när vi hade teori så pratade vi också om vilka hästar vi ska/vill rida den här terminen. Instruktör K sa till mig att jag kunde variera mellan Älskling och Köttbullen, och jag slängde in att jag gärna varvar med Gossen också. Igår när jag kom till stallet stod det att jag skulle rida Cowboyhästen.  K tyckte att jag "behövde en utmaning" och Cowboyhästen behöver också börja gå lektioner och arbeta för brödfödan. Cowboyhästen är en ny förmåga som kom till stallet i somras, en liten storhäst som är inköpt som projekthäst som det heter nuförtiden när man måste motivera ett lågt pris, detvillsäga en häst som av någon anledning inte riktigt fungerar i ridningen och som man behöver lägga en hel del jobb på. Som jag förstår det så är Cowboyhästen nästan enbart westernriden tidigare och nästan inte alls de senaste åren. Jag har aldrig hållit på med westernridning om man bortser från någon turridning i på High Chaparall när jag var liten, men det kan man nog inte med den bästa vilja i världen räkna som merit. 

Så hur gick det då? Så. In. I. Helvete. Dåligt. För det första är Cowboyhästen inte van att ridas med bett och med tygelkontakt, så hon slängde med huvudet och höll på som om hon var en medelålders man på Sweden Rock. När vi skulle trava pinnade hon iväg som om livet hängde på det (K:s kommentar: De sa att hon var irländare, men det är travare i henne!) PLUS att hon då också inte ville ha någon kontakt med tygeln. Försökte rida med främst säte och vikthjälper men inte fan kändes det som att det blev någon connection. Inte heller något flyt, tycker att hon snubblade och tappade bakdelen och plötsligt tog hon några steg i någon slags jäkla passgång (otroligt obehagligt). Några steg här och där kändes väl okej, när hon slutade slå med huvudet och travade på framåt, men sen tappade hon bjudning eller så kom det någon häst i vägen (vi red en övning där vi red på de tre stora volterna och bytte om volt hela tiden) så resten var en rätt sorgesam historia, tyckte jag. K tyckte inte det var så dåligt, det är så bra som hon är just nu, men jag hatar känslan av att man försöker allt möjligt utan att hitta något att jobba vidare med, vilket då per automatik känns som att det är mitt fel som inte är bra nog. Och det är ju ingen kul känsla alls. 

Vi får väl se hur det här ska utvecklas. K tyckte jag skulle rida henne någon mer gång, och igår tänkte jag (men sa inte) aldrig i livet!, men idag känner jag att jo, men det får kanske bli min nya utmaning? Det är ju inte Cowboyhästens fel att hon inte kan mer än så här, det kan ju rimligtvis inte gå sämre tänker jag. Plus att hon var så himla mysig att hålla på med i boxen.  Vi får väl helt enkelt se vad som händer. 

You've seen them walking on the water

Gårdagen gick lite i ett tyckte jag. Jobbade, men det är lite svårt att hitta styrfart just nu. Så är det nog för alla, plötsligt märker man att aktiviteter har upphört och så står folk och pratar istället. Kan inte riktigt fatta, kan inte riktigt ta in. En del tror nu att nedläggningen inte kommer att bli av, att den kommer att blåsas av i elfte timmen på grund av tidsplanen. Som är att stänga här i början av december och vara i drift i Norge i mars, och jag håller med om att det är väldigt optimistiskt, minns när en annan fabrik lades ner och flyttades hit (och blev det som nu är vår lilla produktionslinje), att det var minsann inte bara plug and play utan det var massor av grejer som krånglade och inte funkade som de skulle och inte kom vi igång som vi skulle och sen visade det sig att delar av det hela var felkonstruerat och fick byggas om. 

Ja, man kan ju leva på hoppet såklart men jag tror inte det är så mycket att hoppas på. För det första så ska ju en del av våra maskiner flyttas till Norge och när de väl har lämnat bygget här så kan man ju inte ta tillbaks det, eller kan och kan, men det känns ju inte speciellt troligt, plus att det ju inte heller bara är plug and play här heller om nu någon skulle komma på den osannolika tanken att testa att bygga upp en fabrik i Norge och sedan ångra alltihop och köra tillbaks hela skiten till Ankeborg igen. Utöver det finns det en plan att köra upp stora säkerhetslager nu i höst (som i normala fall är lågsäsong) både här och i Norge som man kan ha och plocka av ett tag utifall man mot förmodan inte skulle vara up and running när säsongen drar igång igen nästa år. Det finns också en fabrik i Danmark som också skulle kunna börja leverera våra produkter, så...eh, nej. Man får väl ändå utgå från att de som drar i trådarna här har gjort sina riskbedömningar. Jag tror tyvärr inte det kommer att blåsas av någonting här, men tänker också att det behöver man ju inte gnida in i folks ansikten, särskilt inte om man tillhör den lilla skara som får behålla sitt jobb, utan jag tänker låt dom hoppas och ingen blir ju gladare än jag om det skulle visa sig att de har rätt och jag fel i den här frågan. 

Efter jobbet skulle jag åka förbi Dogman och köpa tuggben åt hundarna, vilket jag glömde i samma sekund som jag satte mig bakom ratten och kom på när jag redan var ute på motorvägen och det var för sent att vända om. Åkte hem, tog ut hundarna på promenad, kom hem igen, tränade ett Vibespass för ben samt dagens yogapass. Är inne på dag 22 och kan ärligt inte påstå att jag märker någon större skillnad,  men antar också att om man levt o-yoga-iskt i 57 jordsnurr och är stel som en avfallscontainer så kan man kanske inte förvänta sig att bli ett spänstfenomen på 22 dagar heller. Det är ju absolut inte till någon skada så man får väl se det som ett projekt på längre sikt.

Hade sedan en önskan om att bara få dimpa ner i soffan och äta kvällsmat, men under tiden jag tränade så hade någon av hundarna levererat tre gigantiska pölar hundspya på hallmattan, så det blev till att ta fram hink och skurborste. MYYYZ. Eller kanske inte. Sen fick jag kasta i mig kvällsmaten och åka till stallet för teori, vilket var en föreläsning om hästens matsmältningsapparat som var väldigt intressant. Därefter var det trask med hästar ner till hage, sedan lika lång väg tillbaka och så stod S och jag och snackade en stund. Var hemma strax efter 21, då hade tyvärr min man redan somnat och lät som ett sågverk som jag varmt rekommenderar alla att köpa aktier i, för det är synnerligen driftstabilt. Gick och lade mig i Flickrummet™, borde ha gjort det med en gång istället för att fåfängt tro att jag ska kunna somna när sängen i det närmaste vibrerar av snarkningar. Somnade efter ett tag, vaknade en halvtimme innan klockan ringde. S-U-C-K. 

Idag är det jobb, sen blir det intervallträning efter jobbet. Även om solen ska skina som om det inte fanns någon morgondag, men ska ju springa ett litet lopp i helgen så jag får väl riva av i alla fall något pass innan dess. Ska det aldrig regna? Tycker det i flera veckor nu har utlovats regn i slutet av veckan och sen är det ändå sol och blå himmel dag ut och dag in. När vi gick med hästarna till hagen igår dammade det som att vi var statister i en vilda västernfilm, man förväntade sig nästan att det skulle  växa kaktusar och komma såna där tumbleweeds inrullandes över stigen. Regn. Nu. Tack. 

Stacken

Har läst Stacken av Annika Norlin, detta är handlingen: 

Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan. Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling - en Utanförs! - dyker upp och skakar om allt?

Jag tyckte den här boken var lite spretig. Den var välskriven och rätt intressant, men det var lite för många karaktärer som skulle komma till tals och det hoppades lite för mycket fram och tillbaka, så det kändes...rörigt. Vissa delar kändes också lite väl orealistiska, tror inte att en grupp människor kan leva så himla konfliktlöst bara för att man gör lite andningsövningar tillsammans. Den här boken får tre livspussel av fem möjliga. 

Well, when Monday comes she's Tuesday, when Tuesday comes she's Wednesday

Fy fan vad det var skönt med helg efter förra veckan som nog kvalade in som konstigaste/jobbigaste/deppigaste arbetsveckan ever, och då har jag ändå varit med om både ett och annat. Den blir väl inte mindre konstig/jobbig/deppig framöver, men nu finns det i alla fall lite distans till det här surrealistiska. Man får väl ta in bit för bit, tänker jag. Min dotter citerade Sissela Kyles karaktär från filmen Kopps, men vad ska hända med alla skrivbord? och det är ju en bra fråga. Vad som ska hända med allt som inte ska flyttas med till Norge. Men det behöver man ju inte precis ha ett svar på här och nu.

Hade möte med VD i fredags och fick veta lite mer om själva tidsplanen. Produktionen ska rulla på till slutet av november eller början av december, sedan slutar merparten av de kollektivanställda samt labbpersonalen (utom jag dårå). Övriga tjänstemän som är knutna till produktionen slutar vid årsskiftet. 3-4 kollektivanställda blir kvar över vintern/våren för att montera ner fabriken, samt - eventuellt - köra igång den lilla produktionslinjen om man inte hittar någon snabb lösning för den och det verkar det inte finnas i nuläget, för i Norge finns det ingen plats och det gör det inte heller på den näst närmaste europeiska sajten, men däremot mark att bygga på men det gör man väl inte i en handvändning sådär, så mest sannolikt är att lilla produktionslinjen körs här även nästa säsong, vilket sysselsätter 1-2 personer och vi andra får dela på runtikringjobbet. 

Efter jobbet i fredags åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade lite yinyoga och sen åkte jag tillbaks till stan för att träffa Jenny, som ju förutom att vara min bff också är en fd kollega som ju såklart ville veta exakt allt om det här konstiga/jobbiga/deppiga. Vi gick och åt, delade en flaska vin och sedan vidare till någon fancy ställe och tog en drink. Eftersom vi alltid börjar tidigt så hade klockan inte hunnit bli så mycket, så de potentiellt fancy människorna lyste med sin frånvaro men det var ju inte för deras skull vi var där. Tog bussen hem vid 21-tiden och somnade som en klubbad säl. 

I lördags tog jag en långpromenad, körde sedan ett core-pass i Vibes som bara var en dryg kvart men helvete vad det tog! Har fortfarande helt grym träningsvärk. Min man skulle på firmafest så han stimmade omkring och bytte kläder och höll på och sedan tog han bussen iväg till sina begivenheter och jag slängde mig i soffan med en bok och där blev jag liggande tills det var dags att laga middag med utgångspunkt från en bit ugnsbakad lax som jag tagit fram ur frysen så det var egentligen bara att koka lite potatis och göra sås. Gjorde en baserad på vitt vin, lök, basilika och creme fraiche som var do die for. Åt och kollade lite på tv och gick sedan och lade mig. 

Igår gick jag först en runda med hundarna, sedan hem och lämpade av dom och traskade sedan iväg för att springa mitt lilla välgörenhetslopp för Ukraina, vars sträcka jag mätt ut på en bra plats i skogen. Det var ju bara 2,4 kilometer så det gick bra även om det var SÅ IN I HELVETE varmt plus att jag hade 11 kilometers promenad i benen omedelbart innan, vilket kanske var en något överdriven uppvärmning. Sen skulle jag ju hem också, vilket adderade ytterligare drygt 3 kilometer.

Kom hem, åt lunch, ville ägna resten av eftermiddagen i soffan men min man hade sågat upp lite ved som behövde komma under tak så ut och fixa med det och sedan fick jag lite feeling och bestämde mig för att bära ut en mängd kartonger som låg vid kaminen. Vi brukar ha det att tända med, men nu har vi ju inte eldat sedan någon gång i våras och jag var så trött på att se allt bös. Det fanns också gott om tomkartonger som stod i carporten vedporten i väntan på att någon skulle få lust att platta ihop dom och förpassa dom tillbaka till kretsloppet. Min energi sinade långt innan ambitionsnivån, så det var med krafter hämtade från morgondagen som jag slutligen puttrade iväg med bagageutrymmet fyllt av wellpapp. Tänkte att om återvinningscontainern är full så får jag ett sammanbrott av episka proportioner, men det var den tack och lov inte så jag kunde återvända hem med lätt hjärta. Låg och latade mig en stund innan det sedan var dags att masa sig ut i köket och laga middag. Sedan åt vi och kollade på Dept. Q och när det var undanplockat och matlådor fixade och diskmaskinen snurrade så var det inte mycket kvar av dagen så vi gick och lade oss med varsin bok. 

Ny vecka, nya tag! Ikväll är det teori i stallet, så bara ett ridpass denna veckan (om jag inte tar drop in på fredag). På onsdag ska bilen besiktigas, på torsdag är det bio med CLUB ROMIF och på lördag ska jag och min dotter springa ett litet lopp. Och sen är det slut på augusti. Känns helt g-a-l-e-t att det sedan officiellt är höst? 

Chocken/dråpslaget/whatever, dag 3

Det är märkliga dagar nu. Alla går omkring och är liksom i chock, samtidigt ska det vara business as usual. I samband med informationen från ledningen i onsdags så fick alla en lapp med FAQ:s som jag misstänker att HR har totat ihop. En av frågorna var Vad händer resten av dagen idag? och där var det pigga svaret att ledningen skulle finnas tillgänglig några timmar för att besvara eventuella frågor, i övrigt återgår medarbetarna till arbetet "som en vanlig dag". Det sket jag i och sa till min personal att det är okej att gå hem och bryta ihop om man känner så och jag kommer verkligen inte att dra av tid för det. Fast det blev ändå att vi satt kvar och snackade. Något "arbete som en vanlig dag" blev det inte. Igår hade väl de flesta hunnit landa någorlunda i den här insikten (som fortfarande känns sjukt overklig) att den arbetsplats där många har jobbat i hela sitt arbetsliv snart inte kommer att finnas kvar längre. Man blir ju lite som en familj till slut (även om man inte gillar alla i familjen lika mycket) när man har jobbat ihop så länge. Man har varit med om födslar och dödsfall, bröllop och skilsmässor, livets ups and downs i ett ständigt flöde; hus och bilar som köps och säljs, flyttlass som går, man vet hur folks föräldrar och syskon har det och man har köpt bingolotter och kakor och kryddor och Newbody av varandras barns idrottsföreningar tills barnen en dag flyttat hemifrån och börjar skaffa egna barn. 

Alla kommer såklart inte att vara lika saknade (en del inte alls faktiskt), men vissa. Känns till exempel jättekonstigt att jag om några månader inte kommer att få träffa Stefan varje dag, dricka en kopp kaffe och snacka om ditt och datt och högt och lågt som har varit vår morgonrutin i hundra år. Stefan är fyra år äldre än jag och innan i onsdags så har jag ibland tänkt på hur djävla trist det ska bli för mig när han går i pension, att om 6-7 år så kommer jag att jobba i ytterligare fyra år utan det där snacket ihop med morgonkaffet på jobbet. Men nu blir det alltså betydligt mer än fyra år och betydligt tidigare än om 6-7 år. Sen kan man såklart träffas i alla fall, men det blir aldrig riktigt samma sak. 

Men ja, livet måste ju gå vidare. Försöker landa i hur det kommer att bli för mig. Jag har jobbat kanske 60-70 % med Projektet och övrig tid med olika lokala frågor. Projektet löper ju på, så där blir ingen förändring och under det närmaste halvåret är det ju mängder med saker som ska hanteras och koordineras i samband med nedstängningen och överföringen av vår produktion till den norska fabriken. Två resor till  Norge är redan planerade nu i höst, en tillsammans med min danska kollega M och en tillsammans med ett gäng danska Product Management-grabbar. Jag ska också ansvara för nedstängning av labbet och se till att relevant utrustning flyttas med och/eller fördelas ut på övriga labb i koncernen, samt hantera alla myndighetsfrågor. 

Nu djävlar ska det maskas resten av säsongen, sa en av killarna i fabriken bittert igår, men det kan jag ju inte direkt säga att jag kommer att kunna göra. Inte han heller för den delen, för innan stängningen är planen att köra upp ett stort lager så att det finns material att ta av ifall inte allting skulle vara up and running enligt den enligt mig väldigt optimistiska tidsplanen. Vi får ta en dag i taget.

Idag är det i alla fall fredag och ikväll ska jag träffa Jenny och dricka vin. Har inga direkta planer för helgen utom att jag ska vara med i ett virtuellt välgörenhetslopp för Ukraina på söndag. Virtuellt såtillvida att man själv registrerar sitt resultat i en app, själva springandet får man göra på det gamla vanliga sättet. Är lite i valet och kvalet om jag ska springa efter jobbet idag eller inte, men tror inte eftersom jag också måste hem och ställa bilen och gå ut med hundarna innan jag ska ta bussen tillbaka till stan. Vill inte ha det för stressigt. Och på tal om stressigt måste jag väl ta tag i dagens jättelånga jobb-to-do-lista nu. 

Chocken/dråpslaget/whatever, dag 2

Igår kom vår COO och en annan höjdare från koncernen för att informera personalen om den förestående nedläggningen av fabriken. Det var ju inte vad som stod i kallelsen förstås, utan bara att det var information från ledningen. Vet du något? frågade A2 och jag var tvungen att ljuga och svara att jag hade ingen aning, för det hade ju inte blivit bra om informationen hade kommit från mig. Det blev väl inte bra när den kom från COO heller, men åtminstone korrekt. Vi var väl kanske tre stycken som hade fått veta innan, det var skitsvårt att gå omkring och låtsas som ingenting. 

Folk blev såklart chockade, ledsna, arga, men den övergripande känslan var nog mest overklighet. Runt 2012-2013 nån gång så hade vi några riktigt kärva år, då drogs det i alla handbromsar som fanns och fabriken fick lagas och hålla ihop med tro, hopp, silvertejp och plastic padding för några pengar till nya maskiner var det inte tal om. Då hade man ju kanske inte blivit så förvånad om det hade kommit ett beslut om nedläggning, för det går ju inte att driva ett företag med förlust hur länge som helst, det fattar man ju. Men efter att vi blev uppköpta vände det och resultatet har sedan dess pendlat mellan bra och mycket bra och framför allt har det satsats och investerats. Det gör man väl inte  med en fabrik som man tänker lägga ner? skulle man ju kunna tänka, men outgrundliga äro investmentbolagens vägar. 

En synnerligen deppig dag alltså. Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade, gav hundarna kvällsmat och gick ut med dom en gång till och sen gick jag i princip och lade mig. Idag är det jobb, sedan hem och städa, sedan styrelsemöte i stallet. Men imorgon ska jag träffa Jenny och dricka VIN. 

Chocken/dråpslaget/whatever

Min chef kom ju på besök, och han skrev så här i mailet jag fick i förra veckan (men inte läste förrän i måndags pga semester): 

Da min kalender ikke er overfyldt endnu har jeg besluttet at komme til Sverige tirsdag, så vi kan tage vores biweekly meeting live i stedet for på Teams. Jeg tænker jeg kommer på fabrikken omkring kl. 8:45-9, og så kan jeg se, at du har lidt forskellige møder i dagens løb. Men mon ikke vi får tid til en snak om hvordan det går/skal gå også.

Väldigt kryptiskt? Tänkte att det kanske hade att göra med min eventuella framtida karriärsmöjlighet, men sen såg jag att vår VD hade lagt in ett möte i sin kalender där det stod "möte [min chef]", och då tänkte jag att det kanske är något personligt, kanske hade det med den här situationen med A1, A2 och A3 att göra? Gick jag kanske för långt när jag sa till vår VD vad jag tyckte och tänkte om hur detta hade hanterats?  Det visade sig varken ha med det ena eller det andra att göra, utan vad det hela handlade om kom bokstavligt talat som en blixt från en klar himmel, nämligen att hela fabriken ska läggas ner och flyttas till vår systerfabrik i Norge. Tidsperspektiv: årsskiftet 2025/2026. 

Det var liksom: såg någon regnumret på lastbilen som just körde över mig? Sånt här har det visserligen snackats om till och från i alla år, men då har det alltid handlat om att fabriken i Norge, som är mindre än vår, eventuellt skulle läggas ner och flyttas hit, men så har det av olika skäl aldrig blivit så ändå. Men vi har nog tänkt att vi sitter säkra i båten eftersom vi har en mycket högre kapacitet än de andra fabrikerna av den här typen i koncernen och vårt resultat, det finansiella dårå, har varit bra. Är bra. Men nu handlar det tydligen om att vara strategiskt placerad utifrån var de flesta kunder finns, och då har man kommit fram till att det inte en fördel att finnas i södra Sverige. Oh the joy av att ägas av ett investmentbolag. 

När vi blev uppköpta för sådär tio år sedan så tyckte vi att det var det bästa som kunde hända efter några år med rätt slitig ekonomi där det kändes som att man knappt fick lov att köpa ett suddgummi utan att behöva motivera det ända upp i högsta ledningen. Sen blev vi då uppköpta av ett investmentbolag med gott om slantar och visioner och tanken var då att de skulle äga oss i några år, förädla verksamheten och sedan sälja oss vidare igen. Men sen dess har mycket vatten runnit under många broar och inriktningen har blivit en annan och nu har (antar jag) någon smart konsult som har kommit fram till att det här är det bästa receptet för maximal lönsamhet. 

Min chef sa att för mig kommer det att finnas jobb även fortsättningsvis. Det blev inget med att vara projektledare i ett nytt delprojekt inom Projektet, det blev istället min chef som fick den rollen. Men jag kommer att assistera honom i det, och sen har jag ju mina vanliga arbetsuppgifter i Projektet som ju sträcker sig över hela koncernen. Utöver det kommer jag att få jobba en del med att stötta sajten i Norge och eventuellt lite i Danmark också i lite olika frågor där min chef säger att jag är den skarpeste i hele gruppen. Så jag klarar mig, för tillfället i alla fall. Behöver kanske resa lite mer än vad jag varit förskonad från hittills, men då får det väl vara så. De flesta av mina kollegor har inte sån tur, det är som jag fattar det jag och två till här, resten får gå. Lite oklart när, för vår fabrik består av två produktionslinjer och det är bara den ena (den största) som ska läggas ner och flyttas, den mindre delen är det i nuläget inget beslut fattat kring. Men det kommer ju att komma såklart, det finns ju ingen normalt funtad som behåller en hel stor fabrik för att bedriva produktion kanske 4 månader per år.  

Idag ska detta offentliggöras, någon från högsta ledningen ska komma hit och informera alla på lunchen. Är glad att jag fick lite förhandsinformation för det har varit väldigt svårt att smälta och jag fick nästan som overklighetskänslor emellanåt. Var tvungen att kolla min jobbmail flera gånger igår eftermiddag och kväll för att se att det där mailet med förslag på min nya befattningsbeskrivning från min chef låg där som ett bevis på att det inte bara var som jag hade drömt eller inbillat mig. 

Så allt känns så himla konstigt just nu. Vi som är kvar, var ska vi ens sitta i framtiden? Fastigheten ska såklart säljas så fort man hittat en lösning för den lilla produktionslinjen. Ska vi hyra in oss på något kontorshotell eller ska det bli hemmakontor för hela slanten? Ingen vet. Tittar också i kalendern och funderar: är det lönt att ha dessa inbokade möten nu i höst, är det någon mening med att slutföra det här projektet, ET CETERA? Nästan allt jag har jobbat med lokalt handlar ju om olika typer av förbättringar, men snart kommer det alltså inte att finnas något kvar att förbättra. Fabriken stängs för gott den 30 november. Folk där vissa har varit ens kollegor i över 20 år ska  snart inte vara ens kollegor längre. Ens team ska splittras och skingras som agnar för vinden. Så djävla märklig känsla. 

Att bevara en hemlighet

Det här är en bok som jag inte tänker läsa klart: Att bevara en hemlighet av Sally Page. Den stod på "nyss återlämnat"-hyllan på bibblan och lät spännande, detta är handlingen:

Alla människor bär på en berättelse ... Hon minns inte vad som gjorde att hon började samla på berättelser. Hon vet bara att människor brukar öppna sig för henne. Och berättelserna förvarar hon djupt inom sig själv.

Städerskan Janice vet att det är genom att ta till sig andras historier som man verkligen lär känna dem. Genom de olika personerna hon städar hos allt från änkan Fiona och hennes son Adam till operasångerskan Geordie, den tystlåtne busschauffören Euan, den pretentiösa fru YeahYeahYeah och hunden Decius - får Janice en unik inblick i människorna omkring sig.

När Janice börjar städa för Fru B en listig och skarp nittioårig kvinna träffar hon till slut någon som vill höra hennes egen historia. Men Janice är tydlig: hon lyssnar, inget mer. Men bär vi inte alla på något att berätta?

Jag tyckte den här boken började rätt bra, men sen...jag vet inte, det hände liksom ingenting? Tappade intresset, lite oklart varför för den var inte  på något sätt dåligt skriven, det var bara inget för mig. 

The same thing I want from you today I would want again tomorrow

Igår jobbade jag till klockan 11, sedan var det dags för den årliga undersökningen hos tandläkaren. Stod i en T-korsning och velade medan jag väntade på grönt ljus, skulle jag svänga vänster och parkera rätt nära tandläkarmottagningen och betala för parkeringen, eller skulle jag svänga höger och ställa mig på en gratisparkering en bit ifrån? Snålheten vann och jag svängde höger. Sen hade jag inte så gott om tid som jag trodde, så jag fick småjogga den kilometern eller vad det nu kan vara mellan gratisparkeringen och tandläkaren. Det var 27 grader varmt, så verkligen ej optimalt springväder, men jag hann i tid och sparade  ju dessutom 15 kronor i parkeringsavgift. Betalade sedan 765 kronor för tandläkarbesöket så det var väl det lilla i sammanhanget, men 15 kronor här och 15 kronor där blir ju också pengar så småningom. Hade i alla fall inga hål och endast så pyttelite tandsten att den petades bort manuellt istället för att köra med en sån där vidrig maskin. Gött! 

Åkte till Willys och handlade och sedan hem, åt lunch och gick ut med hundarna. Det var fortfarande 27 grader varmt, så det var inte direkt en behaglig promenad även om det mestadels var skugga i skogen där jag gick. Tränade sedan ett Vibespass som hette Too cool for stol, det tog rätt bra. Sedan dagens yogapass och sedan äntligen en stund i soffan innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom därifrån rätt tidigt eftersom jag inte behövde släppa ut någon häst, så bestämde mig för att vara lite snäll mot min man och åka till Maxi och köpa ett par jeans åt honom, något som han bett mig om eftersom han ska på firmafest på lördag och alla hans jeans är trasiga. Maxis jeans är enligt min man kanske inte jätterockenroll, men det är väl lite skitsamma när man är i vår ålder? Ibland undrar jag hur det är att vara en som bryr sig om kläder, som aldrig har samma outfit två dagar i rad och ägnar tid åt att tänka ut hur ditt ska passa till datt. Lägger ingen värdering i att folk är såna, tänker mest på hur mycket tid jag sparar på att bara hoppa i mina Adidasbyxor varje morgon och så är jag redo att skalla dagen. Jo, jag lägger förresten värderingar i det, för jag tycker det är väldigt onödigt att använda klädesplagg en (1) dag och sedan lägga i tvätten, givet att man inte har ett arbete där man smutsar ner sig, men då har man väl oftast arbetskläder, och naturligtvis bortsett från underkläder och strumpor. Men övriga kläder blir väl ändå inte smutsiga på en (1) dag, så det är väl ändå att tvätta i onödan? Är genuint intresserad av hur folk tänker här, men tycker samtidigt att det är svårt att hitta en ingångsvinkel utan att det låter anklagande, hördudu, jag ser att du har olika kläder på dig varenda dag, har du någonsin tänkt på hur det påverkar miljön? och sen misstänker jag att det ändå kommer att sluta med att man själv framstår som Pelle Snusk för att man kan tänka sig att använda samma par byxor i någon vecka. 

Idag kommer min chef på besök, oklart vad han har på agendan men det ger sig väl. Tror det är teori ikväll, så det blir kanske i alla fall inte så sent? Har inte sovit bra i natt p g a värme och ungdomar med epatraktorer som tycker att parkeringen utanför Coop är bästa stället att varva motorer på efter klockan 22.00 så en god natts sömn hade inte varit så dumt faktiskt. 

Till stallet istället, v 34 2025

Fick ha Älskling igår. Vi red i utepaddocken och det var faktiskt jätteskönt. Den var nyvattnad, för det har inte regnat på evigheter (ska regna mot slutet av veckan men det tror jag när jag ser det) och solen hade gått ner bakom hustaken så det var skugga. Perfekt temperatur faktiskt! Sen blev man ju varm ändå, men det blir man ju jämt. 

Temat för dagen var övergångar. Vi red en övning där man red på en liten fyrkant och vid utställda koner skulle man göra halt, sedan fram i trav, sedan antingen sakta av till skritt och fatta galopp från skritt vid en annan kon, eller fortsätta trava och fatta från trav. Sedan övergång till skritt vid nästa långsida och så halt igen. Och så vidare, som en evighetsbana. Det var en nyttig övning och den gick rätt bra, fast mot slutet tyckte Älskling att det började bli jobbigt att göra halt och ställa upp sig, så då började hon skruva sig och ville sedan inte gå framåt, men då var lektionen i princip slut så det gjorde väl inte så mycket. De flesta hästarna skulle gå lektionen efter, inklusive Älskling, så för en gångs skull kunde jag åka direkt hem istället för att traska ner med hästar till hagar vad som känns som halva natten. 

Idag tror jag det är teori, men den som lever får se.  

Back in business

Tillbaks på jobbet då efter tre veckors semester. Känns lite ovant att sitta vid ett tangentbord och blogga, fast skönt för det är lite mer omständligt att blogga från mobilen, och jag har verkligen inte orkat dra fram datorn bara för den sakens skull. 

Tro för all del inte att jag sov gott i natt, för det gjorde jag inte. Eller det gjorde jag väl när jag väl somnade, men det tog som väntat EVIGHETER, men det är väl som det brukar vara när man ska tillbaks in i selen igen. Det var kolsvart ute när jag körde till jobbet och termometern stod på blygsamma 7 grader.  Fick ha på både helljus och värme i bilen, men det ska bli runt 25 grader varmt de kommande dagarna så det är inget nytt under solen på dagtid i alla fall. Är dödstrött på värme och torka nu, det känns som att jag har gått i samma shorts och t-shirt hela sommaren. 

Hade 313 olästa mail varav 208 innehöll någon form av arbetsuppgift, så jag lär inte sitta och rulla tummarna de kommande veckorna. Ett av mailen var från min chef som bestämt sig för att komma på besök som imorgon, lite oklart varför men det ger sig väl. Eventuellt har det med min eventuellt nya karriärsmöjlighet att göra, fick ju en hint från Projektledaren att hon skulle föreslå mig som ansvarig för ett av delprojekten i Projektet men jag fick absolut inte låtsas om att jag visste något om någonting när det sedan skulle bli offentliggjort, men min bästa gren är ju att spela lite dum i huvudet och helt ovetande om allt så det ska väl vara det lilla problemet. Eller så handlar det inte alls om det, såg i vår VD:s kalender att han hade ett möte inbokat med i alla fall någon som hade samma initialer som min chef. Den som lever får se, osv. 

Idag ska jag ju som sagt sluta tidigare och gå till tandläkaren. Ska sedan handla på hemvägen, gå ut med hundarna (kommer att sakna de tidiga och förhållandevis svala morgonpromenaderna), träna och sedan lär det väl vara dags att åka till stallet och sen ska väl livet som vi känner till det bara rulla på. Jamen då kör vi väl på det. 

Semester dag 21-23

Sitter nu här och suger ut de sista timmarna av semestern, imorgon är det jobb och vardag som väntar. Känner mig nöjd med hur semestern blev, inte jättemycket måsten, lagom balans mellan vila och aktivitet. Ska man klaga på något så ska det väl vara värmen (för mycket) och sömnen (för lite), men man kan ju inte få allt.

Har tränat något varje dag. Utöver det promenerat minst 10 kilometer varje dag. Är nu inne på dag 14 av 30-dagarsyogan, kan inte påstå att jag förvandlats till något smidigt spänstfenomen men Rom byggdes ju inte på en dag, eller ens på 14 så det är väl bara att kriga på med sina halvrötna förutsättningar.

Har börjat se-om den ikoniska 80-talssåpan Varuhuset där man väl kan konstatera att tidens tand tuggat en hel del på denna produktion. Fruntimmer ska man hålla mellan knytnäven och spisen, annars rymmer dom, är väl inte precis en sägning som hade släppts igenom idag, men på 80-talet var det tydligen mer fokus på axelvaddar, frisyrer och Margareta Öhmans jättestora glasögon än på kvinnosyn. Those were the days.

Idag har jag och min man grävt ner en betongplint för att staga upp en grindstolpe som varit aningen för klen för att orka bära upp en grind, vilket fått till följd att grinden öppnat sig i obevakade ögonblick, vilket i sin tur fått till följd att hönsen då och då varit ute och spatserat i hela trädgården och inte bara i den del som är deras, vilket de tyckt varit toppen, vilket i sin tur fått till följd att det tagit hundra år att få tillbaks dom igen.  De hade gärna fått strosa över hela om det inte varit för att hundarna ser hönsen som lovliga bytesdjur och det hade ju varit tråkigt för alla inblandade. Hönsens del av trädgården är nog runt 500 kvadratmeter så det är ju inte som att de inte har yta att röra sig på, men mycket vill tydligen ha mer. Men nu är det fixat, check! 

Ska inleda jobbveckan med tandläkarbesök strax innan lunch imorgon, inte jättekul men orkade inte boka om tiden så det får bli någon variant av halvdag istället. Har hittat hur man lägger in planerade träningspass i Vibes-appen så behöver man bara gå till sin kalender så finns dom där, otroligt smidigt. Sen gillar jag i och för sig att skriva upp och bocka av i mitt block ändå, det ena behöver inte utesluta det andra. Min plan är att fortsätta träna cirka 3 pass styrka i veckan, en gång ben, en gång core och en gång överkropp eller helkropp, kombinerat med pilates och yinyoga. Sen får jag såklart anpassa lite efter övriga LIVSPUSSLET, är ju inte meningen att det ska bli stress och hets kring det som ska göra att man ska må bra. Men det ska nog gå att få ihop.

Nu ska jag dra igång ett litet långkok och sedan blir det soffslappande med bok fram till dess att middagen är klar. Vi har börjat kolla på Dept Q på Netflix, den är inte så tokig tycker jag. Sen hoppas jag på tidigt i säng och en god natts sömn, men det har nog aldrig hänt sista semesterdagen så jag förutsätter en seeeg morgondag. 

 

Semester dag 20

Nu är jag trött på värme. I natt var alla fönster öppna och ändå tyckte jag det var som att sova i en bakugn. När jag vaknade i morse hade jag fått ett sms att bilen var klar att hämtas på verkstan. Gick ut med hundarna, det var redan varmt. Kom hem, gick direkt ner till verkstan, betalade ohemula summor pengar och körde hem. Svängde inom affären och handlade lite förnödenheter, sedan hem och ta tag i veckostädningen. Tränade pilates och dagens yogapass, sedan var det dags för lunch och lite välförtjänt slappande. 

Åkte till jobbet!, dock enbart för att skriva ut lite grejer till vårt Öppet hus i stallet på lördag. Sen var det dags för CLUB ROMIF att träffas. Körde in till stan, stod i en vänsterfil utanför järnvägsstationen och väntade på grönt ljus när ingen mindre än min man kom älgande över vägbanorna, slet upp dörren och hoppade in. Visade sig att bussen han skulle ta hem efter jobbet var inställd pga "fordonsfel" så efter lite snabba överläggningar bestämde vi att han skulle ta bilen och jag bussen hem efter bion.

Vi såg The naked gun, nyinspelningen dårå. Jag tyckte originalet var skitrolig när den kom för den var liksom helt ny i sitt slag. Nyinspelningen gjorde tappra försök att efterapa konceptet, men det går nog bara att göra en gång, det här kändes mest krystat och ansträngt. 

Den var i alla fall normallång, 90 minuter, så jag hann med bussen 19.55, annars hade jag fått gå och drälla i stan i en timme till nästa. Nu blir det sänggång. Imorgon ska det bli 30 grader varmt, bläää.

Mamma kommer snart

Har läst Mamma kommer snart av Tracy Sierra, detta är handlingen:

En mamma är ensam hemma med sina två små barn när hon hör ett ljud. Gamla hus låter alltid. Men det här är något annat: fotsteg, ovanligt tunga och långsamma, som kommer upp för trappan.

Dold i skuggorna ser hon en man längst bort i korridoren. Skräckslagen väcker hon sina barn och tar dem med sig till den äldsta delen av huset. Till det trånga, hemliga rummet. Där gömmer de sig medan fotstegen kommer allt närmare. I det kvävande mörkret kämpar hon för att hålla sig lugn. Något måste göras. Men vad?

Jag tyckte den här boken var rätt spännande och hyfsat okej, men inte mer än så. Vissa grejer kändes lite väl orimliga för att man skulle köpa det rätt av och polisens insatser kändes lite för lama för att vara sannolika. Den här boken får tre lönnrum av fem möjliga.  

Mitt i natten

Har läst Mitt i natten av Riley Sager och det kan du också göra. Detta är handlingen:

En vacker julinatt 1994 skakades den lilla trygga villaförorten Hemlock Circle av en enorm tragedi. De två tioåriga pojkarna Ethan och Billy skulle tälta i Ethans trädgård, men på morgonen vaknade Ethan ensam i tältet. Någon gång under natten hade tältet skurits sönder och Billy hade försvunnit. Han sågs aldrig till igen.

Trettio år senare återvänder Ethan motvilligt till barndomshemmet. Han lider av mardrömmar och sömnsvårigheter och upptäcker snart att det sker mystiska saker mitt i natten. En okänd person verkar röra sig i villaområdet och Ethan tycker sig se tecken på att Billy varit där. Är det någon som spelar honom ett elakt spratt? Eller har Billy, som alla trodde var död, på något vis återvänt till Hemlock Circle?

De märkliga incidenterna driver Ethan att en gång för alla ta reda på vad som egentligen hände den där natten. I sin jakt på sanningen stöter han på gamla vänner och grannar och hittar ett gåtfullt institut i skogen. Men samtidigt som Ethan försöker pussla ihop ledtrådarna börjar han inse att det lilla samhället döljer en mörkare hemlighet än han någonsin kunnat föreställa sig.

Jag har tidigare läst Hon som blev kvar av samma författare och tyckte väl att den var sisådär, men den här gillade jag. Lagom blandning av spänning och vardag, lite creepy emellanåt, ett rätt oväntat slut. Den här boken får fyra tält av fem möjliga, hej hå hej hå till bibblan nu vi gå. 

En vild mörk kust

Har läst En vild mörk kust av Charlotte McConaghy och det kan du också göra. Detta är handlingen:

I närheten av Antarktis, på den lilla ön Shearwater, bor Dominic Salt och hans tre barn. Där finns också världens största fröbank och en gång i tiden var ön full av forskare. Men i takt med den stigande havsnivån har alla lämnat ön och kvar finns bara Dominic och hans familj. Tills en kvinna mystiskt spolas i land under en av de värsta stormarna någonsin.

Hon säger att hon heter Rowan, men var kommer hon ifrån? När Rowan hittas är hon svårt skadad och medan hon återhämtar sig växer en vänskap fram mellan henne och familjen Salt.

Men Rowan har inte berättat hela sanningen om varför hon begav sig till Shearwater. Och när hon märker att någon saboterat alla kommunikationsvägar till världen utanför, och upptäcker en nyligen grävd grav, inser hon att hon inte är den enda som bär på hemligheter ...

Jag sträckläste den här boken från första sidan till sista och gillade allt med den. Fint språk, fantastiska miljöskildringar, intressanta karaktärer, en långsam spänning som byggdes upp och bara ökade. Den här boken får fem maskrosfröer av fem möjliga, marsch iväg till bibblan! 

Semester dag 19

Idag fick jag ställa klockan för bilen skulle vara på verkstad klockan 07.00 SHARP. Verkstan ligger här i byn så det tar kanske 3 minuter från dörr till dörr. Promenerade hem, hämtade hundarna och fortsatte promenaden. Mätte ut en lagom platt och trevlig sträcka för det virtuella loppet Run for Ukraine som jag ska vara med i. Man kunde välja mellan två distanser, 2,4 km eller 2,4 mil så det var liksom ytterligheter åt båda håll. Jag ska springa 2,4 km om någon undrade, hahaha. Har preliminärt sagt (till mig själv) att det ska bli på Ukrainas självständighetsdag den 24 augusti men det kan göras när som helst under augusti. 

Kom hem, tänkte vara förutseende och byta den sinande kolsyrepatronen i min bubbelvattenmaskin innan akut behov av bubbelvatten uppstod, men då visade det sig vara nåt fel på den nya tuben för det kom kolsyra överallt utom i vattenflaskan. Traskade måttligt irriterad ner till affären för att byta båda. Sa att jag bara ville betala för den ena eftersom det var fel på den andra och en av butikens två tjänstgörande ynglingar strosade iväg för att undersöka hur man skulle hantera sånt här. Efter 200 år kom han tillbaka och sa att han hade fått till svar att det fick jag ta direkt med tillverkaren. Tror ej jag hade fått samma svar av de ordinarie proffstanterna i affären, de hade bara fixat det på något sätt. Såg att det fanns ett telefonnummer i Finland man kunde ringa, vet ej om jag mäktar med det besväret för att få tillbaka 79 kronor? Den som lever får väl se.

Masade mig hem igen, tränade ett pass tabata i Vibes och körde sedan yoga och yinyoga. Sen åt jag lunch och därefter har jag, min vana trogen, legat på soffan och läst. GÖTT. Har också väntat på att verkstan ska höra av sig så att jag kan traska ner och hämta bilen men det har inte heller hänt. Sms:ade min man och frågade om de hört av sig till honom, han svarade varken ja ellet nej så det var inte mycket till kommunikation här. Aja, sitter ju inte precis i sjön, men det hade varit bra om den i alla fall blev klar under morgondagen för på fredag har jag diverse ärenden att uträtta. 

Nu är semestern snart slut, bara fyra ynkliga dagar återstår. Det känns väl okej även om det hade varit skönt med någon vecka till. Men man får gilla läget. Har lagt in höstlov vecka 44 så det har jag ju att se fram mot.  

Till stallet istället, v 33 2025, pt 1+2

Då var höstterminen igång! Hade frågat instruktör K om jag inte kunde få ha Älskling. Inte båda dagarna, svarade hon och med det fick jag låta mig nöja. Blir kanske för mycket för henne att gå två dagar på raken, inte vet jag (skulle aldrig heller få för mig att fråga varför, hehe). Men på måndagen fick jag ha henne! Och det är en sådan fröjd! Hon är så mjuk och fin att sitta på och gör det hon ska utan en massa krångel. Fast man får vara fjäderlätt i handen så att hon inte krullar ihop sig och går bakom lod, och jag märkte också att hon kändes lite matt i galoppen men det är väl inte så konstigt med tanke på helgens boot camp. Vi red ändå bara ett lätt igångsättningspass med mycket skritt, men det var nog så jobbigt.

Du får nog variera mellan henne och Köttbullen, sa instruktör K och därför var jag övertygad om att jag skulle få ha Köttbullen som igår, men nehe, istället skulle jag ha Spanjoren. Spanjoren är en liten PRE, kanske 155 cm, och jag har suttit på honom i skritt en gång för några år sedan när vi hade sitsträning. Han är rätt populär för han är snäll, rör sig trevligt och hoppar bra. Nu tyckte K att han behövde ridas igenom ordentligt och det får man väl anta är positivt att hon tycker att jag är kapabel till det. Dock var det inte precis a match made in heaven inledningsvis eftersom Spanjoren visade sig vara den typen av häst som försvarar sig med att bli springig när det blir jobbigt. Hård som sten i munnen var han också, sån skillnad mot Älskling där man nästan bara behöver krama med lillfingret för att få en reaktion. Lätt var det alltså inte!, men säkert nyttigt för mig att rida den typen av häst. Bulldozern var ju lite åt det hållet, men på något vis känns det jobbigare med en stor häst som bara pinnar på utan kontakt. Mot slutet gick det i alla fall bättre, sista galoppen var riktigt trevlig och när vi travade av kändes han jättefin. K var nöjd med mig i alla fall, alltid något. 

Semester dag 17 + 18

Igår var en rätt händelselös dag. Promenad, träning och sen när jag råkade titta ut genom fönstret så såg jag en höna i den del av trädgården som inte är deras. Visade sig att ena grinden hade öppnat sig p g a att grindstolpen är skev. Fick lägga en god stund på att fösa/locka tillbaks dom till rätt sida, men det var väl det mest spännande som hände den dagen.

I morse vaknade jag med huvudvärk from hell, har ju såna dagar ibland och inte är det roligt. Man skulle ju kunna tro att jag supit i fjorton dagar och fjorton nätter, vilket verkligen inte är fallet. 99 gånger av 100 lättar när jag tagit värktabletter och gått en promenad, men det är svårt att motivera sig när varje cell i kroppen, utom möjligen en och annan hjärncell dårå, protesterar mot varje form av rörelse och helst vill lägga sig ner och förtvina.

Släpade mig ut i alla fall och efter 3-4 kilometer började livet återvända så sakteliga, men såna här dagar blir liksom aldrig fulländade. Tränade pilates och dagens lilla yogapass men sen har jag mest legat på soffan och slöat. Sov en stund också, så nu går det väl åt helvete med nattsömnen. Aja, imorgon är en annan dag.

Rent hus

Har läst Rent hus av Alia Trabucco Serán. Detta är handlingen:

En liten flicka har dött under märkliga omständigheter och ett hembiträde berättar sin historia inifrån en fängelsecell. Kvinnan heter Estela, och har lämnat sin mor och ett fattigt liv på landsbygden för att bli tjänsteflicka hos en välbärgad familj i Santiago. I bekännelsens form rullas en skakande berättelse upp om alienation och maktlöshet, med förgreningar in i det chilenska klassamhällets mörkaste vrår.

Jaha, den här boken har ju blivit extremt hyllad, men jag tyckte den var SÅDÄR. Upplägget kändes lite som en kopia av Dolores Claiborne fast sämre. Det var mest ett evinnerligt tröskande av i mina ögon rätt ovidkommande detaljer för att komma fram till vägs ände. Den här boken får två förkläden av fem möjliga. 

Semester dag 15 + 16: BOOT CAMP!

Så var det äntligen dags för efterlängtad BOOT CAMP i stallet, för mig är det nionde året i rad. I alla fall de senaste 5-6 åren har det varit i princip samma tantgäng som återkommit, minus någon plus någon, vissa träffar man bara där, andra lite oftare. Det är kul, vi känner alla varandra och är på hyfsat samma våglängd. 

Fick välja mellan Köttbullen och Älskling, valde Älskling. Hon är ju till salu så jag tänker att man får ju passa på så länge tillfälle ges. Naturligtvis gick ponnyerna i den hage som är allra längst bort från stallet så det var bara för mig och S att börja vandra. Hett som i helvetet och flugor till förbannelse var det också, och naturligtvis stod allihop i en klunga allra längst ner i hagen och naturligtvis följde halva gänget med tillbaka och stod och trängdes och bökade vid grinden när vi skulle ut, så vi kände oss helt färdiga redan innan ridningen.

Första passet var det dressyr med fokus på tempoväxlingar och övergångar. Jobbigt för både hästar och ryttare, mest ryttarna att döma av allt stånk och stön efteråt, hehe. Andra passet var en evighetsbana med inriktning markarbete. Det kändes bra med Älskling, tyckte jag. Hon är så mjuk och fin och känns som att hon vill göra rätt. Sedan var det bara att vandra ner till hagen igen och tillbaka upp, och därefter traskade vi bort till en närliggande gårdsrestaurang och åt furstligt. Middagsdelen efter boot campen har jag skippat ibland för då har det varit att vi trötta och hungriga ska stå i klubbrummet och slabba ihop nån pizza eller tacos vilket har tagit evigheter och känts rätt ovärt, men att gå på lokal var ju väldigt trevligt. Sen traskade vi tillbaka igen och stegräknaren landade på drygt 45000 steg. Fast då hade jag gått 12 km med hundarna på morgonen också.

Idag var första passet dressyr och andra hoppning. Älskling var duktig och hoppade allt utan några konstigheter, det var såklart inte högt men ändå. Dressyren gick också bra. Sedan var det samma tröstlöst långa promenad till hagen som även inlett dagen, nu ackompanjerat av skoskav. Sen var det privatryttarmöte på det där jag och S skulle vara med som styrelserepresentanter. Mötet gick bra men det var verkligen lång dags färd mot natt. Ligger nu i sängen men ska snart flytta över till Flickrummet eftersom min man hann somna först och det låter därefter.

Semester dag 14

Idag känns mitt knä i princip som vanligt igen, hurra! Skippade dock den planerade intervallträningen för säkerhets skull, vill ju vara fit for fight för helgens BOOT CAMP i stallet. Var nog ingen dum idé oavsett, för det var svinvarmt redan vid åttatiden på morgonen, solen stekte på och det hatar man ju i springsammanhang. Tog en långpromenad och sedan blev det ett pass yinyoga. Lite senare på eftermiddagen travade jag den lilla rundan hemifrån, ner till bibblan och inom affären, det är ganska så exakt 2 kilometer men kändes som två mil för det var så varmt och så hade jag eventuellt också lite lågt blodsocker för det hade förflutit ett bra tag sedan lunch.

Nu ska jag och min man snart äta pizza och sen blir det nog tidig sänggång för mig, hejpåre!

Döda flickors klänningar

Har läst Döda flickors klänningar av Erin Kelly, detta är handlingen:

Den olidligt varma sommaren 1997 möter Karen de udda syskonen Rex och Biba, och dras in i deras bohemiska kretsar med fester och droger i det stora, ärvda huset i Londons fashionabla kvarter. När sommaren är slut är två personer döda och Rex sitter i fängelse. Karen väntade troget på Rex. Nu är de gifta sedan länge och har precis hjälpt vuxna dottern Alice att öppna vintagebutiken Döda flickors klänningar i Camden. De är en vanlig familj; så länge de inte pratar om det förflutna, aldrig nämner namnet Biba, och ignorerar Alices utbrott av mörkt, farligt raseri. Vad som egentligen hände 1997 har Karen begravt djupt inom sig. Alice har också sina hemligheter. Men när det börjar dyka upp anonyma lappar i Alices butik stiger det förflutna upp till ytan. Vad hände egentligen med Biba, och vem är det som hotar Alice?

Jag tyckte det här var en rätt okej bok. Inte direkt "andlöst spännande" som det stod på baksidan, men hyfsad. Lite för långsam och utan att spoila för mycket så tror jag att man på en obduktion kan avgöra om en person slagit ihjäl sig eller blivit strypt, så det kändes lite väl lättvindigt polisarbete. Den här boken får tre vintageklänningar av fem möjliga.  

Semester dag 13

Igår kväll drabbades jag av vad jag brukar kalla för julbordssyndromet, ni vet när man är sådär äckligt mätt och liksom stinn, och sen känns det - när jag drabbas av det här kanske ej medicinskt vedertagna syndromet - som att jag bara blir mättare och mättare istället för tvärtom, som att all form av matsmältning upphört och det man ätit ligger som en stor osmält klump i bukhålan. Igår åt jag två grillade korvar med bröd vid 19-tiden, det var kanske en mer än vad jag egentligen behövde men det finns väl inget trevligare än att äta grillad korv i glada föreningslivsvänners lag efter att ha arbetat i sitt anletes svett, så det slank ner. Sen var jag mätt. Klockan 23.30 låg jag sömnlös och var fortfarande tvärmätt, plus bekymrad för mitt djävla knä. Så sömnen i natt blev ju därefter kan man ju säga. Var kanske inte precis tvärmätt när jag vaknade i morse, men inte heller speciellt hungrig. Åt frukost ändå och sen rasslade väl systemet igång och återgick till normalläge igen under förmiddagen. 

Knät kändes lite bättre. Ingen svullnad, ingen värme utan bara att det gjorde ont ibland. Gav mig själv slaskdiagnosen "nerv i kläm" och gav mig ut på promenad, tog en runda där jag kan vika av och gena hemåt på väl valda ställen, fast det behövdes inte. Tränade pilates och dagens yogapass, allt kändes okej förutom en pilatesövning när man ligger på rygg med fötterna upp och knäna i 90 graders vinkel för att  sedan växelvis sträcka ut benen och doppa hälarna i golvet. Det är en övning som normalt är jobbig för coremusklerna, inte knäna, men man ska ju tydligen vara med om allt. Städade, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker samt till affären för att köpa lite förnödenheter, sen blev det soffslappande resten av eftermiddagen. Sen blev det kväll utan att jag riktigt vet hur det gick till. Har i alla fall hållit mig vaken hela dagen och inte frestats till att powernappa, så jag hoppas på ostörd nattsömn. Kul blogg det här va, känns som att jag skriver (och gör) exakt samma saker varje dag, men jag har det toppen. Ja, minus knäont och julbordssyndrom dårå. 

Semester dag 12

Idag fick jag ont i ett knä, bara sådär hux flux från ingenstans och utan att jag gjort något särskilt utan pang bara så gjorde det ont i högerknät. Oh the joy of artros, eller vad det nu kan vara. Säkert bara för att jag häromdagen tänkte tanken att det för närvarande känns så otroligt BRA i knäna, visst är det stelt och visst är det vissa rörelser som är lite utmanande, det får man kanske bara tugga i sig men på det stora hela funkar det ju. Men det var väl att jinxa dårå. Blää. Har smort med Voltaren och tagit på mitt Back on track-knäskydd samt tagit Alvedon och Ipren, så kanske en god natts sömn på det kan göra susen. Hoppas kan man ju åtminstone alltid. Det gör inte så ont när jag går, men när jag böjer det (och det är väl lite syftet med att ha ett knä) samt när jag suttit/legat en stund och stelnat till. Röven! 

Idag var det fixar/röjarkväll i stallet och vi var faktiskt ett rätt stort gäng som drog fram som en armé genom beteshagarna och rensade bort stånds i mängder. Sen grillade vi korv och kände oss allmänt nöjda med vår insats. 

Det var väl dagens händelse, annars har jag som vanligt gått långpromenad och tränat. Då, i förmiddags, kändes allt som vanligt med knät, det var senare på dagen som det började eländas och jag märke det när jag skulle resa mig ur soffan där jag legat i godan ro och läst en bok. Får väl se hur det känns imorgon och utgå från det.  

Nu har jag gått och lagt mig i Flickrummet direkt, utan att ens försöka mig på att lägga mig i sovrummet först för det gjorde min man och han somnade innan jag ens hade borstat tänderna. Och snarkar så det dånar. Och att försöka somna i det sågverket stressar av någon anledning upp mig så jag har svårt att komma ner i varv när jag väl flytt fältet. Lika bra att kapitulera direkt. Tyvärr är jag aningens för mätt efter kvällens korvgrillning, hatar att gå och lägga mig och känna mig som en gödd julgris, då somnar jag hellre hungrig.

Semester dag 11

Igår kväll hade jag möte i stallet. Var otroligt villrådig med vilken tid jag skulle åka för jag skulle ju också handla och det hade ju varit gött att ha gjort det innan mötet så att man bara kunde åka raka vägen hem, meeen var det så smart att ha mat i en varm bil, meeen jag kunde ju lägga kylvarorna i kylskåpet i klubbrummet, meeeen då fanns ju risken att jag glömde dom, meeen var det så varmt egentligen och vilken affär skulle jag ta, Ica Maxi som ligger på vägen eller Citygross som ligger närmast men med kräver en liten svängom meeeeen jag gillar egentligen ingen av dessa butiker, skulle jag inte köra till Willys istället meeeen då blev det ju en himla omväg, ja sådär höll jag på utan att komma till beslut och det slutade med att jag körde så att jag inte hann handla men var däremot i extremt god tid till mötet. Shit happens. Svängde inom Ica Maxi på hemvägen. Mitt hat mot Ica Maxi grundar sig mest på att det alltid är massor av folk där samt att det känns som att man måste gå genom ett flera kilometer stort område med hemelektronik, fritidskläder, leksaker och husgeråd innan man kommer till matavdelningen, det tar ju evigheter. För rättvisans skull så grundar sig mitt hat mot Citygross på att det också alltid är massor av folk där samt att det inte alls är så billigt som de vill låta göra gällande. Hat är kanske också ett starkt ord i sammanhanget, blir mest trött av tanken på att besöka dessa jättebutiker. Men det är också tröttande att köra runt halva stan för att komma till det Willys som ligger på väg hem från jobbet och där jag hittar som i min egen ficka. Japp, då var gårdagens i-landsproblem avhandlade. 

Vaknade med huvudvärk i morse. Intervaller stod på träningsschemat och det tog emot. Bet ihop och tog mig runt men runda där jag går kanske 1,5 km i början för att hundarna ska få rasta av sig, sedan är det intervaller kanske...7,5 km? och sen går jag sista drygt 2 km för att varva ner. Sen hade jag ingen huvudvärk längre! Tränade pilates, yoga och yinyoga i ett svep, sedan var det dags för lunch. Gjorde lunchlådor i helgen som om vi båda skulle jobba i den kommande veckan så det är smidigt.

Sen blev det soffa och bok ett tag innan det var dags att åka till stallet för ytterligare ett möte, och imorgon är det fixar/röjarkväll så det blir mycket stall utan att för den sakens skull få träffa så mycket hästar. Fick i och för sig leda ut en halt häst så den fick beta lite utanför stallet igår, men det var inte jättemysigt eftersom jag hade barfotaskor på mig. Känns som att det är som att be om en krossad fot även om jag vet att en gympasko inte skyddar ett dugg mer om man nu skulle råka bli trampad. 

Har tidigare talat lite strängt med K och sagt du måste delegera och ikväll delegerade hon till mig att åka och handla mat till 14 ridlägerbarn. Fick därför det tvivelaktiga nöjet att återvända till Ica Maxi för andra gången på ett 24-timmarsintervall, men det blir väl plus på karmakontot åtminstone.

Nu återstår läggdags och att se vem som somnar först. Blir det min man kan jag lika gärna gå och lägga mig i Flickrummet direkt istället för att inbilla mig att jag "nog kan somna i alla fall". Den som lever får se. 

Semester dag 9+10

Gick ut igår morse på min vanliga kuperade söndagsrunda. Kom lite regn under tiden, rätt skönt. När jag kom hem tränade jag pilates samt dagens yogapass. Nu har jag gjort de där 7 "våga yoga"-passen och tror jag ska fortsätta med en 30-dagarsutmaning. Jag känner att det finns något med yogan som tilltalar mig, samtidigt som jag har liiite svårt för själva andligheten/flummet eller vad man ska kalla det. Fast det behöver man ju kanske inte direkt bry sig om. 

Åt lunch med min man som har lite ångest eftersom han börjar jobba imorgon. Sen dök han ner i källaren för okänt elpyssel medan jag lade mig på soffan med en bok.

Den här veckan tycker jag att jag har slöat rätt mycket, men när jag kollade i Samsung Health-appen så har jag ändå hunnit med ett och annat:

7 promenader à minst 10 km

7 yogapass

5 yinyogapass

3 pilatespass

2 intervallträningar

1 hantelpass

1 benpass

1 corepass

22000 steg per dag i snitt.

Inte så pjåkigt ändå när känslan är att jag varit en riktig latmask. Men det är ju extremt lätt att få till träning när man är ledig och har hur mycket tid som helst till förfogande så jag fattar ju att ett sånt här ambitiöst upplägg inte kommer att funka när vardagen drar igång igen. Men fram till dess så kan man ju köra på. 

Idag är det måndag och min man har börjat jobba så nu får jag förutom ledighet även riktigt mycket egentid. Har stökat undan dagens långpromenad och träning, ätit lunch och planerar nu att ligga på soffan några timmar och läsa. Sen ska jag åka till stallet för ett möte samt passa på att handla när jag ändå är i stan. Det får väl bli dagens äventyr. 

Pizzeria Roma

Har läst Pizzeria Roma av Elin Persson och det kan du också ta och göra. Detta är handlingen:

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

Jag tyckte den här boken påminde ganska mycket om Kan innehålla spår av Tommy Roos, fast mörkare. Tycker den var välskriven och absolut läsvärd om än lite stillastående ibland, och grejen med Kenneth förstod jag inte riktigt (fast det gör man kanske inte på riktigt heller?). Men på det stora hela en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra lätt avslagna Trocadero av fem möjliga. 

Semester dag 8

I natt sov jag bra! Sannolikt på grund av att min man valde att sova i sin man cave och därmed inte störde min insomning med sina snarkningar. Gick långpromenad med hundarna, körde ett pass på Vibes som hette Bålgetingen och som var, som namnet antyder, jobbigt för bålen. Åt lunch och begav mig sedan österut för att möta upp med min dotter och yngsta barnbarnet för att mula i oss varsin Ottoglass, något vi försöker få till åtminstone en gång varje sommar. Äldsta barnbarnet skulle gymma, dessutom sommarjobbar han på Ottoglassfabriken och är därför inte lika beroende av att upprätthålla denna tradition. Det är alltid lika roligt att se turister som köper Ottoglass för första gången och lite aningslöst säger att de vill ha tre kulor. Tre kulor Ottoglass har snudd på volymen av en handboll. Nackdelen är att man inte kan köpa glass någon annanstans utan att tycka att det är fördjävla snålt. 

Efter glassen tog jag och min dotter en liten promenad, blev överraskade av en störtskur och fick skjula under en tall tills det värsta dragit förbi. Vöderprognosen har ju lovat regn varenda dag den här veckan, men hittills har det varit soligt och varmt exakt varje dag, men nu passade vädergudarna på att spexa till det. 

Åkte hem igen, rev av dagens våga-yoga-pass och slappade sedan i soffan medan regn och åska pågick utomhus, vilket det fortfarande gör i skrivande stund. Ska strax börja med maten, sen blir det väl sökande efter ny serie (vi gav upp The last airbender) och fortsatt slappande. 

Semester dag 7

Sömnen = skit. Tror det beror på att jag och min man går och lägger oss samtidigt, i normala fall går jag och lägger mig först och hinner somna innan han gör det och då hör jag inte hans snarkningar annat än om jag vaknar av något annat, tror jag. Har läst att när man sover filtrerar hjärnan  bort ljud med låg prioritet och det är därför man inte vaknar av sina egna snarkningar. Borde ju ligga i hjärnans intresse att filtrera bort andras snarkningar också kan man ju tycka, och det sker väl åtminstone delvis dårå. Men att somna när någon snarkar en halvmeter ifrån en är stört omöjligt. Det är inte bara snarkningarna som stör utan också att han rycker till, det kan man ju göra ibland när man är på väg att somna men han gör det typ var femte minut. Jätteirriterande. Också jätteirriterande att det inte går att kanalisera den här jätteirritationen på något sätt för man kan ju inte bli arg på vad folk gör i sömnen. Kan ändå hända att jag utstötte ett irriterat bröl och slet av mig min sovmask med inbyggda hörlurar samt klampade iväg i vredesmod för att uppsöka tystnaden i Flickrummet. 

Idag stod det intervaller på schemat och trots att de förlades till morgontimmarna var det ändå för varmt. Och för mycket flugor som envisades med att mitt huvud var något himla friluftsområde. Men, det blev av. Kom hem, gjorde fotrehab, rev av dagens våga-yoga-utmaning samt ett långt yinyogapass. Sen blev det pannkakor till lunch. Traskade ner till affären och skickade tillbaks mina nya Pikeur Candela eftersom de inte passade. Köpte lite fikabröd och sen blev det eftermiddagskaffe/te i trädgården. Har sedan läst, vikt lite tvätt samt drällt omkring i trädgården. 

Nu ska vi snart äta middag och kolla på The last airbender som vi började titta på igår. Första avsnittet var väl okej, vi tillhör kanske inte direkt målgruppen så vi får väl se hur det utvecklas.  

Semester dag 6

Sov pissdåligt i natt. Också. Fattar inte vad det beror på för jag är inte stressad, inget som mal i huvudet, jag sover inte särskilt länge på morgnarna och igår tog jag ingen powernap. Men sömnen ville lik förbannat inte infinna sig. Det var för varmt med täcke men för kallt utan. Min man snarkade. Byns EPA-traktorer dönade runt nere i "centrum" (Coop, busshållplatsen, pizzerian). Gick och lade mig i Flickrummet, lyssnade på den där meditationsgrejen på Spotify och somnade väl till slut och vaknade till något avsnitt av (tror jag) Makabert podcast, fattade först absolut inte hur detta skulle vara avslappnande och varför pratade dom plötsligt svenska? Stängde av, somnade väl om, väcktes vid halv fem av att Tage skällde på något, somnade väl om igen till slut men någon vidare skönhetssömn blev det väl inte. 

Gav mig ut på promenad, 12 friska kilometer. Kom hem, städade lite, bäddade rent i sängarna, stekte pannkakor till lunch. Tränade sedan ett pass pilates och rev av dagens Våga Yoga som idag bestod av solhälsningen. Tycker det är rätt klurigt att hinna med att titta samtidigt, plus att allting verkar heta saker i stil med  ashkatashkatanga vilket känns onödigt krångligt. Men det ger sig väl kanske?

Städade klart resten av huset, gjorde ett medlemsutskick i mardrömssystemet IDROTT ONLINE (fast just den biten är enkel). Tänkte börja på en bok men så ringde min dotter och ville babbla bort lite tid. Sen höll jag och min man på att oja oss över en av igelkottsungarna som blev attackerad av en skata igår morse och nu är den slö och äter inte. Det är dock svårt att veta vad som är normal slöhet för ett nattaktivt djur som enligt Wikipedia sover 18 timmar av dygnet. Den har ett sår i motsvarande armhålan, men man har ju dålig koll på anatomin därunder och hur mycket skada en skata kan åstadkomma. Fick i den lite honungsvatten med en pipett, men har rätt små förhoppningar om att den ska överleva. De andra fyra lever och har hälsan så här långt i alla fall och alla är o-te-roligt söta.

Nu har jag duschat och snart ska vi äta middag och börja kolla på någon ny serie. Avslutade Untamed igår, den var väl helt okej ändå, fast finns det INGEN i hela Hollywood som kan berätta för andra i Hollywood att hästar inte håller på att smågnägga och fnysa och frusta stup i kvarten? Så fort en häst kommer i bild så ska den liksom förstärkas med ljud  som om man inte skulle fatta att det är en häst om det inte följdes av ett litet gnägg. Irriterande. 

Semester dag 5

Igår kväll kollade jag färdigt på Den som bär skuld, den var helt okej tycker jag. När jag sedan skulle gå och lägga mig var jag inte trött eftersom jag hade tagit en powernap på eftermiddagen. Man skulle ju kunna tycka att det var okej att vara uppe lite längre när man har semester, men det fuckar bara upp min dygnsrytm för jag kan aldrig sova särskilt länge på morgnarna och då blir det istället att jag powernappar och sen somnar jag ännu senare, osv. Jag hittade nånting som hette Deep sleep hypnosis på Spotify som skulle vara någon slags guidad meditation. Först hade jag svårt att komma till ro för plötsligt har det äntligen blivit lite kallt om nätterna åtminstone och då frös jag för första gången på jag vet inte när. Men sen måste jag ha somnat, jag har i alla fall inget minne av att jag lyssnade på hela. Nu dröjer det inte länge förrän jag börjar sätta upp drömfångare i sovrummet, sa jag till min man för jag tycker ju kanske att det där med meditation är väl ändå inget för mig. Fast kanske? Har ju provat alla möjliga tricks för bättre sömn, inget har funkat hittills så man får väl greppa varje halmstrå som kommer i ens väg. 

Idag har vi varit på en liten utflykt! Det är något av en tradition att vi när semestern börjat äter lunch på en thairestaurang som ligger mitt ute i ingenstans. Maten är väl egentligen inget speciellt, men det är trevligt att sitta där på uteserveringen och känna semestern i kroppen. Så det gjorde vi idag. Fast först gick jag förstås en långpromenad, gjorde fotrehab samt tränade tabata med systrarna Kallur, men något ska man ju göra innan lunch också. När vi kom hem från lunchen så fikade vi i trädgården och sedan skulle min man dra el från huset till Uthus 2.0 och jag fick vara behjälplig genom att dra i ett snöre med vilket kabeln som skulle gå i ett sedan innan nedgrävt rör skulle förflyttas från A till B. Det var inte jätteenkelt, men till sist gick det vägen. 

Det var väl dagens händelser so far. Ska nu köra dagens yogapass. Det var kanske dumt av mig att börja med yinyoga och sedan ge mig på yoga, för jag tycker det går "lite fort" och det är en djävla massa upp och ner och hit och dit. Haha vad klent. 7 dagar ska jag väl ändå klara av!, sen får jag väl se om jag ger mig på en sån där 30-dagarsutmaning som jag har sett finns i Vibes.  

Semester dag 4

Idag hade jag ställt klockan på 06.30 för att jag i GODAN RO skulle hinna med intervallträning och pilates innan dagens plikter, som var besök hos kiropraktorn samt handla mat till 16 ridlägerbarn. Intervallerna kändes bra! Kände mig stark och uthållig! Eller i alla fall tills jag råkade få syn på min skugga, vilket mest av allt påminde om en zombie som lufsade fram i sakta mak. Zombies är visserligen otroligt uthålliga, men ändå. Skulle ha stannat vid känslan.

Kom hem, körde mitt pilatespass, gjorde mig i ordning för att åka in till stan. Då ringde K och sa att hon kunde handla för hon var ändå tvungen att åka till apoteket och köpa Metacam till en halt häst. Så då kunde jag sitta i trädgården och glo på igelkottsungarna istället. Alla fem lever och har hälsan så här långt. Min man undrade om jag var hemma till 15-tiden för han skulle på synundersökning i stan. Men du kan väl ta bussen? sa jag lite lättvindigt för vi har ju köpt sommarkortet båda två och eftersom jag skulle åka till stallet för att träffa K efter kiropraktorbesöket och alla vet ju att det där aldrig bara tar den tid man tror det ska göra.

Åkte till kiropraktorn, fick behandling, fick veta att han skulle sluta och att jag skulle boka ny tid hos han jag gick till innan. Surt, för jag tyckte den här var bättre, men får väl ge den andre en chans till. Surt också att från 1/7 så omfattas inte kiropraktorbesök av högkostnadsskyddet längre, jag som har frikort fram till januari 2026. Men bara det hjälper så betalar jag gladeligen ur egen ficka. Åkte sedan till stallet, hade möte med K, åkte hem och var hemma så att min man hade kunnat ta bilen om han hade velat men nu var han in the mood för buss.

Tog en powernap på soffan, tränade lite yoga och yinyoga. Gick ut och tittade till hönsen, hittade vår enda Smålandshöna Astrid död som en sill, oklar dödsorsak. Jag har inga problem med att nacka en höna, men att ta i självdöda djur är något av det äckligaste jag vet. Men det var ju bara att bita ihop och tänka på annat.

Min man ringde och var inte längre in the mood för buss eftersom det bara går en i timmen efter ett visst klockslag och det spelar ingen roll när man kommer till busstationen, man får ändå alltid vänta minst 50 minuter. Sedan var den bussen försenad pga motorhaveri, så han kom hem typ nu vid 19-hugget. Nu ska vi äta middag och kolla på Untamed. Tycker den är bra, fast förutsägbar, har kunnat förespå vad som kommer att hända i minst fem olika scener och det är väl minst fyra för mycket. Men den får duga som underhållning.

Semester dag 3

A k a den första riktiga semesterdagen. Fast den har gått i ett. Inledde med en långpromenad under vilken tanken herregud, var det idag jag skulle till kiropraktorn? slog ner som en blixt. Visade sig vara imorgon, så det var ju ingen skada skedd. Lite tidigt att bli dagvill ändå? 

Kom hem, körde ett hantelpass på Vibes. Ta lätta hantlar, sa Sanna-eller-Jenny och det är jag glad att jag gjorde (snuddade vid tanken på att "lägga på lite" för man vill ju tro att man är en viking, men det stannade tack och lov vid snudd) för det var minsann jobbigt så det räckte även med pluttiga 2-kilos. Körde sedan ett yinyogapass riktat mot skuldror och axlar (smart). 

Sen följde en lång och mycket tråkig brottningsmatch med Platsbanken. Skulle lägga ut en annons åt ridklubben, men då kunde aktiveringskod endast skickas till digital brevlåda, alternativt med snigelpost som beräknades ta 10 dagar (alltså...). Visade sig att man via helvetessystemet IDROTT ONLINE kunde aktivera en digital brevlåda som hette IDROTTSBREVLÅDAN och som funkade genom ens Kivra-app. Men gud så smidigt. Nu var det inte fullt så enkelt som det lät för det krävdes godkännande av samtliga firmatecknare, men det löste sig relativt snabbt. Sen var det bara att slå sig till ro och invänta sin aktiveringskod från Platsbanken. Som såklart aldrig kom. Fick klicka runt till förbannelse, chatta med någon värdelös AI-robot som inte kunde svara på något men hänvisade till telefonsupport och där skulle man knappa in ditt och logga in med datt innan jag äntligen fick prata med en mänsklig varelse som på korthuggen norrländska meddelade att IDROTTSBREVLÅDAN "inte tog emot meddelanden från myndigheter". Hur löser vi det här då, jag har absolut inte möjlighet att vänta 10 dagar på ett brev, hetsade jag och fick till svar att han "skulle kolla lite". Sen gick det flera minuter av massiv tystnad. Är du kvar? undrade jag till slut och det var han. Efter ytterligare kanske fem minuter meddelade han att nu ska jag ha fått koden via sms. OCH DET HADE JAG! Halleluja! Sen var det bara att brottas med Platsbankens synnerligen oflexibla system för att lägga ut annonser, men det har jag gjort massor av gånger på jobbet så där kunde jag elegant navigera förbi blindskären. Detta tog fan timmar! Sen var jag trött. Körde igång min VÅGA YOGA-utmaning, innan dess pratade jag med min bror som berättade om en fest han varit bjuden till men inte sett inbjudan förrän det var för sent, men som tydligen inte var mycket att missa för värden hade en blodtrycksmätare och hux flux hade alla börjat kolla varandras blodtryck och sen hade det bara handlat om allas krämpor. Det här var alltså så här det gick för de tuffa killarna från högstadietiden om någon undrade. Min bror, som sedan ett bra tag tillbaka inleder varje dag med lite lätta yogaövningar och som säger sig ha blivit av med diverse krämpor, hade då tipsat en av festdeltagarna som enligt sig själv var så otroligt stel, att testa lite yoga, och efter en tid hade han, min bror alltså, fått den något ängsliga frågan från sin kompis "om man inte kunde kalla det för stretchövningar istället"? Yoga var tydligen inget för vikingar. 

Nu ska jag försöka locka in kycklingar som gissningsvis lever livet inne hos grannen. Sen blir det middag, ett avsnitt Untamed och sen hopp och lek resten av kvällen. 

Semester dag 2

Ännu en härligt händelselös dag börjar gå mot sitt slut. Inledde dagen mee att gå min vanliga kuperade söndagstur, men tog inte den utökade varianten pga att det var för djävla kvavt och klibbigt och vi hade sällskap av en miljard flugor, plus att jag i princip fick dra hundarna med mig uppför backarna eftersom de ideligen skulle stanna och mumsa i sig lågt växande hallon, man skulle kunna tro att det hängde oxfilé från grenarna.

När vi var någon kilometer hemifrån började det regna lite. Skönt! Kom hem, släppte ut hönsen, tränade pilates, åt lunch. Låg sedan i soffan och läste i stort sett hela eftermiddagen. Traskade ner till affären en vända, men det var väl också allt.

Fyra av igelkottsungarna har dragit sig undan, vilket man får anta är normalt eftersom de är nattaktiva. Kändes inte riktigt normalt att de låg helt öppet på gräsmattan som de gjorde igår, även om det var på naturtomtsdelen av trädgården. Den femte verkar fortfarande lite slö och medtagen, men vi har serverat uppblött hundmat och det mumsade den i alla fall i sig och då finns det väl hopp.

Såg en snok på hundpromenaden, det var väl dagens mest actionfyllda händelse. Förutom den dagliga lockjakten på kycklingar förstås. Grannens gräs måste vara något alldeles i hästväg. 

Semester dag 1

Eller egentligen ska man väl inte räkna lördag och söndag när man ändå är ledig, men nu får det väl bli så här. 

Igår skulle det ju bli regn, men eftersom jag skulle löpträna så sken solen och det var 28 grader varmt. Det blev ingen löpträning! Åkte istället hem, fast gjorde tusen ärenden på vägen så det kändes som att mitt liv gick ut på att parkera bilen, gå in någonstans, ut igen, in i bilen, köra till nästa ställe, parketa bilen, gå in, osv osv. Blir extremt trött och uttråkad av sånt. Sista anhalten var bibblan för att hämta och lämna böcker, sedan hem. Traskade ut i skogen för hallonplockning, hittade såna sjuka mängder att mina byttor blev fulla innan jag ens kommit fram till det stället där jag hade tänkt plocka. Kom hem igen, påbörjade Sisyfosarbetet med att lösfrysa i omgångar samt beordrade min man att fixa fryspizza till middag. Tränade ett pass yinyoga och unnade mig sedan ett glas VIN till  maten (det hade inget med yinyogan utan mer med semestern att göra) samt det sista av gratiskladdkakan från Willys. Vi började kolla på Untamed på Netflix, min man påstod att Sam Neill varit med i Ivanhoe och jag bara men det är ju OMÖJLIGT, den filmen är väl från SEXTIOTALET! Vi slog vad om 20 spänn (som vi gör ibland) och jag förlorade eftersom Ivanhoe är från 1982 och Sam Neill mycket riktigt var med. Röven! Sen kollade vi på ett avsnitt av Tordyveln flyger i skymningen, det första eftersom min man inte sett det och vi hade pratat om att jag eventuellt kunde ge den en chans till. Sen blev jag trött och gick och lade mig.

I morse var det förhållandevis svalt, så då blev det intervallträning! Gillar inte att springa på morgnarna, men ska man inte dö av värmeslag så får man tänka om. Hade hundarna med sig och de skötte sig bra. Kom hem, körde ett pass yinyoga och sen var det lunch. Traskade sedan ut i skogen igen för mer hallonplockning. Blev stucken av en geting på vristen, men i övrigt tog jag mig fram till stället jag hade tänkt gå till igår. Har nog plockat 10 liter allt som allt.  Släpade mig hemåt och kände att det nog inte hade varit helt fel att ta med en flaska vatten, men det var ju så dags att tänka på det då.

När jag kom hem hittade jag fem igelkottsungar i trädgården! De verkade trötta och medtagna och jag och min man började stimma runt för att supporta dom med vatten och uppblött hundmat. Fast tror att de nog mest var sådär trötta som hundvalpar kan bli från en sekund till en annan, för efter ett tag började de kravla omkring igen och verkade vara ok. Tage har ju gjort vad han kan för att utrota vad man får anta är föräldradjuren, men de har ju tack och lov försvarat sig väl. Nu blir det utegångsförbud för hundarna i trädgården ett tag framöver.

Nu ska vi äta middag och kolla på avsnitt två av Untamed, tycker karaktärerna so far är en aning stereotypa men vi får väl se hur den utvecklas.